Leijonsparf:

har jag hävdat att du sagt det?

trodde det, men du verkar hävda annat.

Leijonsparf:

har du ens någon aning om vad en sjukdom är?

Ja.

FYI du verkar otrevlig.

Jag är tjock och jag lagar inte mat mera än på hkk:n i skolan.
Jag e 15 då brukar man bo kvar hemma faktiskt ._.

knuttetiin:

Ja.

det verkar inte som det, riktigt.

knuttetiin:

FYI du verkar otrevlig.

det är värdefull information som är relevant för diskussionen.

Leijonsparf:

det verkar inte som det, riktigt.

okej, verkar orealistiskt.

Leijonsparf:

det är värdefull information som är relevant för diskussionen.

Sa jag inte.

knuttetiin:

okej, verkar orealistiskt.

jag hade gärna velat tro det också, men du verkar onekligen ha oerhört dålig koll. jag vet inte hur du definierar "störningar", vilket väl inte är något välanvänt medicinskt begrepp i sig, men fobier är definitivt sjukdomar.

knuttetiin:

Sa jag inte.

nej, men du skrev så, det antyder att du tycker att det på något vis är relevant för diskussionen.

Leijonsparf:

jag hade gärna velat tro det också, men du verkar onekligen ha oerhört dålig koll. jag vet inte hur du definierar "störningar", vilket väl inte är något välanvänt medicinskt begrepp i sig, men fobier är definitivt sjukdomar.

haha, men jag är ingen doktor, förlåt mig. Fobier klassar jag som störningar.

Leijonsparf:

nej, men du skrev så, det antyder att du tycker att det på något vis är relevant för diskussionen.

nej, för jag skrev FYI, for your information. Inte riktigt samma sak som "off the record", men insinuerar samma sak.
Nu ska vi inte börja diskutera "tal-lagar". För då kommer jag inte hänga med. Jag vet bara vad jag menar och försöker få ut, sen om det uppfattas som jag vill... får man bara se.... och nu är jag skittrött så jag vet inte riktigt vad jag vill få sagt med detta...

Jag vet inte exakt hur det började. I mina dagböcker kan jag dock läsa hur jag som 12-åring var restriktiv med mitt matintag (max ett par mackor och 2 kiwisar om dagen typ) och jag kände att ingen skulle tycka om mig så som jag såg ut. Jag hetstränade och hetsåt i omgångar och kände mig misslyckad som aldrig blev en fullfjädrad anorektiker.

Börjar väll när man inte kan sluta, när man inte kan tänka 'skit samma' och äta den där potatisen, typ.
Eller när du verkligen får panik över att du hade smör på mackan, eller var 'tvungen' att äta en kaka. Alltså sån panik som verkligen är överdriven problemet.
Skillnaden mellan att tänka på vad man äter och att ha en ätstörning är väll just kontrollen. Om du känner att det kontrollerar dej så är du sjuk. (sen finns olika allvarliga ätstörningar)

För mej började det med att jag var överviktig och bantade ner mej till normal. Sen vill man ha lite till osv.. Anw. jag tyckte att det hade gått för långt när jag typ dagdrömde om att tappa 5 kilo, istället för att typ resa utomlands. När det slukar livet.
Eller om jag tog en promenad med en kompis så tänkte jag alltid 'gud vad bra, bränner kalorier' istället för att uppskatta kompisen och tillfället.
Eller när jag inte orkade göra ett skit, somnade kl 8 på kvällen varje dag för att jag inte åt någonting, då har det tagit över.

Det är liksom inte ett liv. tycker jag. vikten ska bara vara ett sidoprojekt.

Jag lagar inte mat och e tjock... Ja...