Valter:

Det ser ut som om föräldrarna dör en smula inombords när jag berättar om provresultat och betyg. Och jag dör en smula när jag tänker på allt jag inte kommer bli. Och jag är rädd att bli utfryst och familjens skämt och skamfläck.

Känner igen mig min mamma dampar om jag får G på ett prov.... Jag har 305 poäng (320 e max) och det duger ändå inte

Valter:

Okej, var beredd på att sucka:
Rockstjärna. No kiddin'. Eller skådis. Bra back-up-plan va?

Förstår ni de långa "okeeeeej"en som jag får? Haha!

Jag vill oxå bli skådespelare! jag hoppas att jag har lite talang med tanke på att jag har slösat 6 år på lektioner och hela mitt liv på att öva på att agera hemma:/

men om du verkligen vill så klarar du det med tanke på att du har släkt som är skådisar e det väl lättare att komma in i branshen, eller?

köttfärssås:

Det gör inget om du inte gör något bra. Bara du inte gör massa dåligt.

Haha! Nej, jag ligger väl på gränsen på att ha uppfyllt de där "massa dåligt".

köttfärssås:

Men om du kämpar med musiken kan du inte vara usel. Nu motsäger du ju dig själv. Kanske lyckas du och får din dröm förverkligad eller så skiter det sig, men det ordnar ju sig ändå. Är ju fint att du har en dröm som ger dig in i. Är mycket mer än vad man kan säga om de flesta.

Jag kämpar för att jag är usel, så jag ska bli bra. Om jag kan bli det. Det återstår ju att se...

Visst är det bra att ha en dröm, men när ingen stöttar och man själv ofta inser att jag nog inte kommer lyckas, vad är det då för dröm? Är en ouppnålig dröm bra att sträva efter att nå?

Hjärtlös:

Om inte dina drömmar inom musik och skådespel går i uppfyllelse, så har du nog en bra chans inom skrivarbranschen. Du är långt ifrån usel, du är extremt begåvad snarare.

Jag ryste när jag läste detta. Så himla snällt och stöttande.

OF 5:

alla familjer har sitt svarta får.

Precis så jag känner mig.

nasir:

Hoppas du omsätter visdomen i handling då. Jag tror det kommer gå bra för dig bara du tror på dig själv. Du verkar hyvens, dessutom har du ett bra förnamn. Gör saker för din egen skull, inte för andras förväntningars skull.

Jag ska försöka. Allt jag kan...
Ett bra förnamn? Inte gubbigt då? Haha! (Och fult på engelska...)

cuzIcan:

med tanke på att du har släkt som är skådisar e det väl lättare att komma in i branshen, eller?

Nae, eller jag har fler kontakter, men kraven är ju lika höga (om inte högre...).

Hur jävla svårt kan det vara? Ta tag i skolan och börja plugga! Det är knappast för sent med tanke på din ålder. Klarar du inte det så är du för vek eller helt enkelt dum.

Frank Lee Spoken:

Klarar du inte det så är du för vek eller helt enkelt dum.

Precis - där har vi det! Eller för att jag är skoltrött och att stressen ger mig ångest, men det kan ju kategoriseras som vek.

Valter:

Precis - där har vi det! Eller för att jag är skoltrött och att stressen ger mig ångest, men det kan ju kategoriseras som vek.

Kan kategoriseras? Det är fan vekhet. Ta dig i kragen istället och börja prestera. Den nivån du befinner dig på nu rent akademiskt är ett skämt om man är någorlunda "begåvad". Ta ett år, fixa dina betyg, börja läsa det du vill, äg, slut.

många får press hemifrån o vissa har verkligen svårt att acceptera andras drömmar. det är synd, dem är din familj o borde stötta. har du inget syskon du står nära? jag tror det kan hjälpa att förklarar hur du känner, o jag vet att det kankse tar emot när jag säger så, men så länge man har en dialog har man gjort så mycket man kan, sen är det lite upp till den andra o faktiskt visa att man ställer upp, o ibland behöver man tjata elr verkligen pointera att man känner på ett viss sett, men till slut brukar dem lyssna o inte bara höra som man brukar säga ibland...
o du behöver inte bevisa någon något, bara dig själv, du vet vad du vill o kan, då är det bara att satsa, ha 3 roliga år på gymnasiet,jag lovar dig, allt blir lättare på gymnasiet för du får hålla på med något du tycker om o är intresserad av <3 lycka till!

Valter:

Visst är det bra att ha en dröm, men när ingen stöttar och man själv ofta inser att jag nog inte kommer lyckas, vad är det då för dröm? Är en ouppnålig dröm bra att sträva efter att nå?

Sikta mot stjärnorna, landa på molnen.
Sikta mot trädtopparna, landa på marken.

Min största dröm är att bli något orginellt.

Typ gå med i militären, åka på övning i stilla havet och blir rammad av indonesisk maffioso och leva hårda livet i fångenskap. Komma hem ska jag göra 10 år senare, ett är ska jag ha över ansiktet och mycket skäggstubb. halvt oigenkänlig och skapa stora rubriker över en förlorad son som återvänt efter en svår färd.

Eller att jag vaknar upp på ett mentalsjukhus i japan och inte minns något av mitt tidigare liv. Jag går runt i våndor och får en massa flashbacks som gör att jag kastas ner i marken och börjar storböla. Men en dag kommer jag på precis allt, min identitet och varför jag är här. Ännu en gång ska jag ha blivit bortrövad av maffian, för att jag var ett hemligt experiment som gått amok och lyckats fly.

Skämt åsido, nu till att seriöst svara på din fråga.

Det är synd att någon i så låg ålder ska ha press på sig, men som ett barn i en framgångsrik familj så blir det oftast så. Men vad som är fördelen med skolan är att du inte behöver vara direkt smart för att klara dig igenom, det enda du behöver göra är att du pluggar in allt i skallen dagarna före för att direkt efter provet glömma väck allt. Det låter kanske enkelt, och ja enkelt är det också. Det kräver bara en massa tid, tid som många inte vill avvara. Jag vet inte hur många av alla som hade högre betyg än mig i skolan som hade under halva min kunskap i ämnen, och då fick jag inte högsta betyg alla gånger.

Sedan behöver du inte bli något direkt efter det ändå, vet flera töser som gått ut med ~70% mvg men slutat som kassörskor på konsum. Det gäller att du brinner för något, och kan visa upp dig inom ett smalt område, något du känner att du kan få ut av. Något intresse har du säkerligen, är dom vettiga och något du kan förse dig på så borde du satsa och skita i att göra karriär.