Hejhej! Behöver hjälp med en grej. Jag träffar väldigt ofta människor som jag uppskattar väldigt mycket, jag är extremt social av mig. Men ofta när jag blitt vän med någon (eller kanske trott det då) så är det alltid jag som hör av mig och gör jag det inte så är det som om jag inte finns alls. Jag har förstått och insett att detta kan bero på att jag har ganska höga förväntningar på folk och tror att jag ska få bästa vänner hela tiden, jag är ganska beroende av bekräftelse. MEN ändå förstår jag inte varför jag hela tiden träffar folk som är på detta vis och jag vet inte hur jag ska komma runt det, är folk dåliga på att ta kontakten med varandra nu förtiden eller? De jag känt länge som aldrig hör av sig har jag sagt till; att jag varken orkar eller tänker ta initiativet hela tiden. Jag blir bara så förvirrad, är det att jag uppskattar dem jättemycket men att de inte uppskattar mig lika / tillräckligt mycket eller beror det på att jag inte visar mig själv tillräckligt? Eller beror det på att de har hundra andra vänner de hellre är med, och vad ska jag isf göra för att bli den populära? Jag är trött på detta, resultatet blir bara massa ytliga vänner som tynger ner mig i sökandet efter äkta vänner (även om jag har några) Vad ska jag göra och varför blir det såhär så ofta med folk? Jag bor i stockholm om det skulle göra någon skillnad. Jag tröttnar på människor i allmänhet...
Hej Robin. Angående ditt problem, jag tror att människor i allmänhet är vänliga. Men vänligheten betyder oftast inte att man blir mer vän. Förstå mig rätt, att när du möter nya människor så visst är dem snälla emot dig osv, men tyvärr så är det kanske inte som i vänner som "umgås" snarare mer sådana man hejar på om man träffar på dem. Många människor är rädda för att vara själva. Dem personerna som är rädda för att just va/bli själva är dem som struntar i andra så länge dem har sina vänner där. Med det menar jag nog att dem kanske har sina vänner och är rädda för vad dem ska tycka/tänka om dig så den personen blir lämnad av sina dåvarande vänner. Han är nöjd så länge han har sitt umgänge så bryr han sig inte om någon annan. Sen såklart är människor väldigt olika. Du måste hitta folk som har samma intressen som dig, folk som gillar att göra samma saker och som kanske är på samma sätt som dig. Folk kanske är ovan med andra personligheter och bestämmer sig då kanske för att låta den "nya" vänskapen rinna ut i sanden. Tror det stora problemet är människor i allmänhet och rädsla för nya människor och att allting inte är som dem är vana vid.
Hoppas allt löser sig för dig Robin!
Jag har också samma problem, man får helt enkelt bara acceptera det. Nu förtiden så försöker jag tänka istället att ha vänner som uppskattar mig för den jag är.
9robin3
''De jag känt länge som aldrig hör av sig har jag sagt till; att jag varken orkar eller tänker ta initiativet hela tiden. Jag blir bara så förvirrad, är det att jag uppskattar dem jättemycket men att de inte uppskattar mig lika / tillräckligt mycket eller beror det på att jag inte visar mig själv tillräckligt? Eller beror det på att de har hundra andra vänner de hellre är med, och vad ska jag isf göra för att bli den populära? Jag är trött på detta, resultatet blir bara massa ytliga vänner som tynger ner mig i sökandet efter äkta vänner (även om jag har några)''
Känner igen mig i mkt i det du skriver , har en jävla massa problem med såna falska vänner .
Det har gått så långt att jag fullständigt har börjat skita i folk och relationer runt mig på sista tiden . Orkar inte med folk längre ovs om det är tjej eller kille . Får jag inte feedback tbx så skiter jag i vilket och går vidare ,jah folk är rätt mkt social Disconnected idag :/
Hej Robin. Angående ditt problem, jag tror att människor i allmänhet är vänliga. Men vänligheten betyder oftast inte att man blir mer vän. Förstå mig rätt, att när du möter nya människor så visst är dem snälla emot dig osv, men tyvärr så är det kanske inte som i vänner som "umgås" snarare mer sådana man hejar på om man träffar på dem. Många människor är rädda för att vara själva. Dem personerna som är rädda för att just va/bli själva är dem som struntar i andra så länge dem har sina vänner där. Med det menar jag nog att dem kanske har sina vänner och är rädda för vad dem ska tycka/tänka om dig så den personen blir lämnad av sina dåvarande vänner. Han är nöjd så länge han har sitt umgänge så bryr han sig inte om någon annan. Sen såklart är människor väldigt olika. Du måste hitta folk som har samma intressen som dig, folk som gillar att göra samma saker och som kanske är på samma sätt som dig. Folk kanske är ovan med andra personligheter och bestämmer sig då kanske för att låta den "nya" vänskapen rinna ut i sanden. Tror det stora problemet är människor i allmänhet och rädsla för nya människor och att allting inte är som dem är vana vid.
Hoppas allt löser sig för dig Robin!
Väldigt intressant synvinkel har inte tänkt på att folk kan vara "ovana" vid andra personligheter. Men jag har träffat många personer på konserter som verkar schyssta och som jag haft saker gemensamt med men som har varit likadana:P Jag kanske ska sluta höra av mig till dem (i hopp om att de ska höra av sig), och fokusera på mina riktiga vänner!
jag är jätte dålig på att ta kontakt me människor jag uppskattar och tycler mycket om. Beror på att jag helt enkelt inte orkar då jag har tid och inte har tid då jag orkar typ... dessutom blir det ofta stelt, iaf över nätet, föredrar att träffa folk irl ist.
jag är jätte dålig på att ta kontakt me människor jag uppskattar och tycler mycket om. Beror på att jag helt enkelt inte orkar då jag har tid och inte har tid då jag orkar typ... dessutom blir det ofta stelt, iaf över nätet, föredrar att träffa folk irl ist.
Jag tycker inte det är en bra egenskap att vara dålig på det. Hur ska du träffa folk om du förväntar dig att folk ska höra av sig till dig hela tiden? Allvarligt talat att förvänta sig att andra ska kontakta en fungerar inte, IMO. No offense till dig som person, men är man nära vän med någon så ska man kunna höra av sig lika mycket till varandra. Sen är detta min åsikt, självfallet har du din egna:)
Nu åter till mitt problem; jag tycker det är tråkigt, och jag har sagt det till folk!!
folk i allmänt hör inte av sig oftast, mig inberäknat. det kan bero på lite olikt, kan tänka mig t.ex. dåligt med tid, osäker på vad göra tillsammans/ osäker på om man stör när man tar kontakt, disträ läggning, låg energinivå, att man inte orkar folk i längre perioder
Jag tycker inte det är en bra egenskap att vara dålig på det. Hur ska du träffa folk om du förväntar dig att folk ska höra av sig till dig hela tiden? Allvarligt talat att förvänta sig att andra ska kontakta en fungerar inte, IMO. No offense till dig som person, men är man nära vän med någon så ska man kunna höra av sig lika mycket till varandra. Sen är detta min åsikt, självfallet har du din egna:)
Nu åter till mitt problem; jag tycker det är tråkigt, och jag har sagt det till folk!!
nej, å andra sidan så läser jag IB programmet, om jag inte hade så mycket studier skulle jag nog höra av mig mer till människor. Förra året när jag inte hade lika mkt plugg smsade jag med ett flertal vänner dagligen. Men sen har det runnit ur sanden 
försöker få iväg ett sms lite då och då iaf, men i fallen jag tänker på (de allra närmaste vänner jag har som jag inte träffar varje dag i skolna) brukar hon och han hinna först.
Väldigt intressant synvinkel har inte tänkt på att folk kan vara "ovana" vid andra personligheter. Men jag har träffat många personer på konserter som verkar schyssta och som jag haft saker gemensamt med men som har varit likadana:P Jag kanske ska sluta höra av mig till dem (i hopp om att de ska höra av sig), och fokusera på mina riktiga vänner!
Absolut Robin. Du måste göra det som känns rätt för dig !
Iwillmakeit:
Absolut Robin. Du måste göra det som känns rätt för dig !
Ja absolut tack:D Problemet är att det är svårt att se! ibland vill jag vara runt massa folk bara för att känna mig uppskattad, bara för det sociala, men det är väl oftast såna (ytligare kontakter) som gör att jag blir ledsen och besviken. Allra helst är jag med nära vänner med är extremt social och har sociala behov (också ett sorts bekräftelsebehov). Men jag är extremt dålig på att känna av hur människor är, och det är även därför jag ofta blir bedragen / ledsen / lurad för jag tror så gott om folk, nästan alltid:/
