Om att vakna:
Ljuset tänds, starkt och klart, kanske att vandra över ett långt golv för att komma till knappen som stänger av det.

Om morgondagen:
Det enda vi lämnar kommer att vara våra minnen och drömmar om en framtid i rymden

Om det svaga skenet:
Under nattens stilla slöja en vind ilar förbi som skrämmer ett höstfärgat löv att lämna sin lönn och hastigt ila förbi det korta synliga rum där det orange'a skenet råder, skapar skuggor och ljus från sitt plats över vårt hörn

Om det ödesmättade skenet:
Från frostat glas det strilar in kallt över frusna kroppar låsta i tiden bland grå betong och obekanta ansikten, klart och vitt blir det allt som varit fram till nu

Om trädgården:
Gröna blad på ansad fasad kring de stolar och bänkar i hjärtat av en svagt rosendoftande kväll, solen segnat ned sin bana och lämnat världen i underbar.