Jag har frågor till er som har varit eller är mobbade.
Jag har själv varit med i samma situation som er så jag vet vad ni går igenom
ni kan läsa mina svar nedanför.
Har ni fortfarande minnen kvar från den period som mobbningen pågick.?
Hur har ni kunnat gå vidare efter allt som har hänt.?
Går det fortfarande rykten om dig? och hur bearbetar du dom?
Har du förändrats som människa efter mobbningen?
Har du svårare att ta kontakt med andra människor nu än förut?
Har din/dina mobbare bett dig om ursäkt och har du accepterat den?
Jag har fortfarande kvar händelserna i mitt bakhuvud.
Även om det har gått en väldigt lång tid sitter dom endå kvar längst bak i huvudet
jag försöker att tänka bort det som har skett för att kunna gå vidare.
Händelsen suddas ut med tiden , det har hänt grejjer mellan mobbningen
bland annat flytt och sånt nu kan jag nästan finna ro
behöver inte vara rädd längre iallafall för dom som mobbade mig.
Det går nog rykten om mig fortfarande men dom lägger jag bakom ryggen
jag vet ju själv vad som stämmer in och inte , sen får dom andra tro vad dom vill.
Jag vet inte ens vad det är för rykten jag har , har aldrig fått höra dom själv av någon
men jag vet att det tisslades och tasslades om mig. Jag är mer tillbakadragen som person jag litar inte på vem som helst , så jag har ändrats en smula sen det hände.
Jag har svårare att ta kontakt med någon idag mest dels för rykten som pågår fortfarande , alla tycker inte om mig.
Ja , "den" har försökt fler än en gång att be om ursäkt men
jag godtar den inte för "den" förstörde precip hela min barndom
och sådant kan jag inte acceptera och förlåta bara sådär.
(Inga fånigheter på denna tråden tack!)
Erram:
alla tycker inte om mig.
ingen är omtyckt av alla
Har ni fortfarande minnen kvar från den period som mobbningen pågick?
Ja, gud ja. Såna grejer är svåra att glömma. Det är inte så att man tänker på det hela dagarna men minnena finns alltid där och de kryper tillbaka när man har mindre bra dagar.
Hur har ni kunnat gå vidare efter allt som har hänt?
Jag blev mobbad hela grundskolan fram till gymnasiet, men när jag började på gymnasiet så tänkte jag "ny start, nya människor" och började på ett gymnasium som var lite längre bort. Jag träffade nya människor som fick mig att känna mig accepterad och bara att få vänner som faktiskt ville umgås med mig gjorde att jag på nåt sätt gick vidare.
Går det fortfarande rykten om dig? och hur bearbetar du dom?
Det tror jag säkert. Jag försöker bara att inte tänka på det. De få gånger jag sett mobbarna IRL så har jag bara ignorerat dem även om de viskat/skrattat eller gett mig konstiga blickar. Jag ignorerar det. Det är bara de som framstår som löjliga som är 20+ och fortfarande håller på med tonårsfasoner.
Har du förändrats som människa efter mobbningen?
Ja, mycket! Jag hade inte varit den jag är idag annars. Jag hade nog inte varit så engagerad i att få människor att må bra, att säga till folk direkt när jag tycker att de är fina/bra/smarta/snälla osv. Jag snålar inte med komplimanger när jag tänker att nån är häftig t ex för jag vet att det kan betyda så mycket för en människa just den dagen att få höra att man är bra. Det är därför vissa tycker jag är dumsnäll och naiv, men sanningen är bara att jag vill vara så ärlig och öppen som möjligt mot människor och visa att jag tycker om dem.
Har du svårare att ta kontakt med andra människor nu än förut?
Nej, jag har alltid varit väldigt blyg bland nya människor och tror inte det kommer försvinna eller förvärras. Tror dock det blev lite bättre efter gymnasiet då jag fick lite mer socialt självförtroende.
Har din/dina mobbare bett dig om ursäkt och har du accepterat den?
Nä. Jag förstår inte hur de kan leva med hur de behandlat mig och andra, så jag väntar fortfarande på ursäkten. Beroende på hur den formuleras så kan jag godta den. Två tjejer som var med i samma gäng som mobbarna, men som inte aktivt mobbade mig, la till mig på Facebook. Det kändes okej, de var inte elaka mot mig under tiden även om de inte sa ifrån eller sa åt sina vänner. Förstår att sånt kan vara svårt att göra.
Erram:
Har ni fortfarande minnen kvar från den period som mobbningen pågick.?
Klart men fuck dom, är en annan människa idag, jag tar helt enkelt inte skit längre
Hur har ni kunnat gå vidare efter allt som har hänt.?
-II-
Går det fortfarande rykten om dig? och hur bearbetar du dom?
Flyttat runt så mycket i mitt liv att jag glömts strax efter jag flyttat
Har du förändrats som människa efter mobbningen?
Ja
Har du svårare att ta kontakt med andra människor nu än förut?
Jag har alltid kunnat vara trevlig och snäll, problem när jag var yngre, ett + nu när jag är äldre
Har din/dina mobbare bett dig om ursäkt och har du accepterat den?
Bryr mig inte kommer knappt ihåg vafan dom hette, live and let live liksom
ainos:
Ja, gud ja. Såna grejer är svåra att glömma. Det är inte så att man tänker på det hela dagarna men minnena finns alltid där och de kryper tillbaka när man har mindre bra dagar.Jag blev mobbad hela grundskolan fram till gymnasiet, men när jag började på gymnasiet så tänkte jag "ny start, nya människor" och började på ett gymnasium som var lite längre bort. Jag träffade nya människor som fick mig att känna mig accepterad och bara att få vänner som faktiskt ville umgås med mig gjorde att jag på nåt sätt gick vidare. Det tror jag säkert. Jag försöker bara att inte tänka på det. De få gånger jag sett mobbarna IRL så har jag bara ignorerat dem även om de viskat/skrattat eller gett mig konstiga blickar. Jag ignorerar det. Det är bara de som framstår som löjliga som är 20+ och fortfarande håller på med tonårsfasoner. Ja, mycket! Jag hade inte varit den jag är idag annars. Jag hade nog inte varit så engagerad i att få människor att må bra, att säga till folk direkt när jag tycker att de är fina/bra/smarta/snälla osv. Jag snålar inte med komplimanger när jag tänker att nån är häftig t ex för jag vet att det kan betyda så mycket för en människa just den dagen att få höra att man är bra. Det är därför vissa tycker jag är dumsnäll och naiv, men sanningen är bara att jag vill vara så ärlig och öppen som möjligt mot människor och visa att jag tycker om dem. Nej, jag har alltid varit väldigt blyg bland nya människor och tror inte det kommer försvinna eller förvärras. Tror dock det blev lite bättre efter gymnasiet då jag fick lite mer socialt självförtroende.Nä. Jag förstår inte hur de kan leva med hur de behandlat mig och andra, så jag väntar fortfarande på ursäkten. Beroende på hur den formuleras så kan jag godta den. Två tjejer som var med i samma gäng som mobbarna, men som inte aktivt mobbade mig, la till mig på Facebook. Det kändes okej, de var inte elaka mot mig under tiden även om de inte sa ifrån eller sa åt sina vänner. Förstår att sånt kan vara svårt att göra.
Tack för du svarade på frågorna ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
