dansanattenlång:

Det tillhör det förflutna. Försök förlåta dig själv.

Jag försöker, men min mamma tar upp det ibland när hon är arg. Det är svårt att förlåta sig själv när andra inte kan förlåta en.

dansanattenlång:

Försök ändra på den då Hur är du som person?

Jag är väldigt snäll, nästan fööör snäll. Och så är jag även konflikträdd och väldigt känslig, och får skuldkänslor över varenda minsta lilla sak.

Caroline123:

Jag försöker, men min mamma tar upp det ibland när hon är arg. Det är svårt att förlåta sig själv när andra inte kan förlåta en.

Vill du berätta vad det är?

Hur som helst förstår jag att det är svårt att förlåta sig själv om andra inte förlåter en. Men det är sorgligt att man känner att man måste vänta på att bli förlåten av andra för att kunna förlåta sig själv. Man gör sig själv till offer.. men som sagt förstår att det är svårt. Jag tycker nästan det är lite taskigt av din mamma att ta upp det. För det tillhör väl det förflutna?

Caroline123:

Jag är väldigt snäll, nästan fööör snäll. Och så är jag även konflikträdd och väldigt känslig, och får skuldkänslor över varenda minsta lilla sak.

Känner igen mig väldigt mycket. Jag kan inte säga att jag får skuldkänslor, men det andra stämmer in på mig också. Det är jobbigt eller hur?

dansanattenlång:

Vill du berätta vad det är?

Nja jag kan nog inte det tyvärr.. det är för hemskt. Men jag har mina orsaker om man säger så. Ligger alltid något bakom varför man handlar som man gör. Och det har med mamma att göra, har dock inte berättat det för henne. Men som du säger så tillhör det det förflutna.

dansanattenlång:

Känner igen mig väldigt mycket. Jag kan inte säga att jag får skuldkänslor, men det andra stämmer in på mig också. Det är jobbigt eller hur?

Det är fruktansvärt, påverkas mycket av det. Funderar på att prata med någon om det. Skönt att man inte är helt ensam om det i alla fall.

Caroline123:

Nja jag kan nog inte det tyvärr.. det är för hemskt. Men jag har mina orsaker om man säger så.

Okej, du gör som du vill Jag tror dock inte att det är såå hemskt.

Caroline123:

Det är fruktansvärt, påverkas mycket av det. Funderar på att prata med någon om det. Skönt att man inte är helt ensam om det i alla fall.

Ja, det är skönt att man inte är ensam. Även fast man såklart inte vill att någon annan ska känna så. Jag tycker att du ska prata med någon. Jag gör det. Eller, jag SKA göra det. Med en terapeut. Jag ska gå i gruppterapi.

dansanattenlång:

Okej, du gör som du vill Jag tror dock inte att det är såå hemskt.

Jo det är det...

dansanattenlång:

Ja, det är skönt att man inte är ensam. Även fast man såklart inte vill att någon annan ska känna så. Jag tycker att du ska prata med någon. Jag gör det. Eller, jag SKA göra det. Med en terapeut. Jag ska gå i gruppterapi.

Vad modig du är! Jag har aldrig riktigt vågat prata med någon om det på riktigt så att säga för jag vet att jag ändå inte kommer att kunna berätta allt

Caroline123:

Jo det är det...

Caroline123:

Vad modig du är!

Tack

Caroline123:

Jag har aldrig riktigt vågat prata med någon om det på riktigt så att säga för jag vet att jag ändå inte kommer att kunna berätta allt

Men du behöver inte berätta allt. Du kanske bara vill berätta om det här att du är känslig och konflikträdd till exempel.

dansanattenlång:

Men du behöver inte berätta allt.

Nej kanske inte.. hade dock varit skönt att kunna lätta på hjärtat och berätta precis allt, men ska nog i alla fall besöka en kurator så får vi se vad som händer.

dansanattenlång:

ja ..:)

hmmm

verkar ju vara rätt mycket kaos. har det hjälp nåt då? och varför har du sökt hjälp?

Caroline123:

Nej kanske inte.. hade dock varit skönt att kunna lätta på hjärtat och berätta precis allt,

förstår det

Caroline123:

men ska nog i alla fall besöka en kurator så får vi se vad som händer.

Lycka till!

patrick bateman:

verkar ju vara rätt mycket kaos. har det hjälp nåt då?

inte direkt. men jag har ju inte börjat i gruppterapin än. tror att det kommer bli det som hjälper mig mest, just att prata med andra (inte bara en terapeut)

patrick bateman:

och varför har du sökt hjälp?

För att jag har dålig självkänsla.

dansanattenlång:

inte direkt. men jag har ju inte börjat i gruppterapin än. tror att det kommer bli det som hjälper mig mest, just att prata med andra (inte bara en terapeut)

tråkigt coolt, jo det låter vettigt. hoppas det blir bättre för dig

dansanattenlång:

För att jag har dålig självkänsla.

usch har jag med är inte kul

patrick bateman:

tråkigt coolt, jo det låter vettigt. hoppas det blir bättre för dig

Jag vet att det blir bättre Jag måste bara kämpa. Det är så mycket som jag vill vara med om, men som inte går när man har dålig självkänsla. Man kan iaf inte njuta då..

patrick bateman:

usch har jag med är inte kul

Nej, verkligen inte. Jag är tex väldigt känslig och konflikträdd :/ Du då?

dansanattenlång:

Jag vet att det blir bättre Jag måste bara kämpa. Det är så mycket som jag vill vara med om, men som inte går när man har dålig självkänsla. Man kan iaf inte njuta då..

kul att du är så positiv och kämpar! det är bra. ja jag förstår precis. men det går ju som sagt att fixa om man försöker och kämpar

dansanattenlång:

Nej, verkligen inte. Jag är tex väldigt känslig och konflikträdd :/ Du då?

usch då är urusel på att lära känna och prata med nya människor. känner mig alltid så dum och tråkig

Vad gör ni för att må bättre? xanor och alkohol. För att kunna somna brukar jag drömma om att jag flyr till ett annat land med ny id och allt blir bättre.
Skjuter ni upp saker och ting (t ex att skaffa hjälp om ni känner att ni faktiskt behöver det)? Ja jag har nog avbokat nästan alla möten i ca ett halvår.
Tänker ni mycket på VARFÖR ni mår som ni gör? Ja, fast jag kommer inte på några riktigt bra anledningar. För på ngt sätt lyckas jag alltid gör allt värre.