Hej,
Jag har nog haft en undermedveten ätstörning rätt länge. Den blossade upp för något år sedan på allvar.
Grejen är att jag är medveten om hur jag ser ut men har stört mig på att; när jag är fylligare (trots att jag är smal) är jag rundare i ansikte och runt magen (det är iofs rätt typiskt för oss kvinnor.)
Till en början (innan detta utvecklades) åt jag på rätt bra, utan att tänka på kalorierna. Hoppades på att kanske slutligen få mer kvinnliga former - då jag inte fick några i början, mitten eller sista året av tonårsperioden. Jag var rak och platt. Kände mig okvinnlig, besviken. Sedan hade jag dålig hy. Mitt självförtroende var i botten. Frustrerad tänkte jag - om jag inte kan göra något åt brösten så kanske jag kan göra något åt hyn. Började läsa och forska mycket kring mat-faktorer som påverkade, och undvek friterat, choklad och fet mat under vardagarna. Tog också ett vitamin, och började äta vegetariskt. Detta gjorde att min hy blev bättre men att jag också blev smalare. Kindbenen (som jag alltid beundrat) blev synligare och jag fick många komplimanger.
Dock blev reglerna mer och mer komplicerade. Och slutligen vägde jag alldeles för lite. Fick oroliga kommentarer från olika håll, men jag mådde bra ändå. Började tänka en del dock, och orkade inte hålla strikta regler. Jag tillät det ena, sedan det andra. Har sedan dess gått upp 6 kg, men inte genom nyttig mat, utan onyttig. Så jag mår inte alls bra. Min hy har blivit lite sämre och jag känner att jag börjar få mer hud kring hals och mage.
Har tappat kontrollen och hetsäter nu istället, men utan att kräkas. Jag gillar att vara smal, men vill inte vara det sjukligt. Känner mig deppig vissa dagar och vet inte VAD jag ska göra?! ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Är det någon som känner igen sig?
Retroflickan:
Är det någon som känner igen sig?
Hej.
Mjä, äsandet är ej bra för din hälsa, spring till vuxenpsyk. Det går ej att hitta en medelväg mellan bulimi och anorexi och om du fortsätter kommer du sabba din relation till mat forevah. Gör't inte. ![[love]](/img/smilies/love.gif)
:O Jag känner precis samma sak hörru! Jag vill vara smal och se hälsosamt snygg ut utan nån ätstörning vare sig åt ena eller andra hållet (hetsätande vs. alldeles för strikta matregler). Och jodå jag tror visst att det går att hitta en medelväg men fattar liksom bara inte hur.
Själv har jag ganska strikta regler om vad jag äter, fast jag håller god form för det. Bäst är att sluta äta godis, chips och liknande helt och hållet (en gång i veckan, max). Känner man sig sugen är frukt och nötter (i måttliga mängder) det bästa som finns, det håller sig längre också. Jag är förövrigt också vegetarian.
Känns det svårt att bara sluta med godis och liknande så finns det kostillskott som minskar sötsuget, fast huruvida dom är särskillt nyttiga eller inte är debatterat. Dom kan man iaf hitta på de flesta hälsokostbutiker (med andra ord: kromtabletter).
Jag har tagit inspiration från GI och försöker hålla mig till långsamma kolhydrater, som håller blodsockret mer stabilt och därför minskar småätande. Samtidigt har jag förstorat mina portioner en aning för att slippa gå hungrig. Rattatoille, t.ex., kan man göra riktigt god, och serverat med fullkornspasta blir det en nyttig måltid. Experimentera med bönor, rotsaker och kryddor, jag lovar att det blir både gott och nyttigt!
Sen hjälper det att röra på sig också, om du rör dig mer så aktiverar du matsmältningen och du blir mer medveten om hur mycket du behöver äta. Bäst är att bara hitta något du tycker är kul, man behöver inte ens gå ut för att röra på sig (fast iaf på sommaren är ju det mycket roligare). Själv köpte jag mig en pilatesboll (kalles även fitnessboll, gymboll, yogaboll, mm.) på Clas Ohlsson som jag inte kan få nog av!
Saken med pilatesbollen är att det stort sett räcker att bara sitta på den för att aktivera kroppen (den är inte så stabil, så det aktiverar muskler som behövs för att hålla balansen). Stort sett varje dag slår jag på lite skön, avslappnande musik, tar på mig löst sittande kläder och sätter mig i skräddarställning på bollen (det är inte så lätt kan jag berätta för er), och det kan jag inte få nog av. Sen när man inte kan sitta stilla längre så kan man testa andra balansövningar, eller t.ex. sittups, armhävningar och höftlyft med pilatesboll, det är också kul, och det ger en hel del. Jag får en ordentlig endorfinkick av det (som ofta leder till att jag skuttar runt som en tok i studentrummet och därmed får en hel del extra träning).
http://www.dreamfix.se/articles.php?id=40
http://www.muscles.se/traning-med-pilates-boll/
Nog drog jag iväg lite väl mycket på träningsspåret, men ming poäng är att vill man hålla sig frisk och snygg så måste man kombinera god kosthållning med motion. Kan påpeka att jag på lite mindre än ett år har gått från att väga 88kg till 71kg med den här metoden, och att min vikt nu är mycket stabil.
Alltså. Nej. Det sista en ätstörd behöver är strikta matregler.
ingeny:
Alltså. Nej. Det sista en ätstörd behöver är strikta matregler.
Man kan väll disskutera hur strikt min "modell" är, fast det viktiga för någon med ätstörning är att lära sig äta rätt, och det är det min modell går ut på. Det enda riktigt strikta med min plan är att inte äta godis och annat onyttigt, utan att istället äta vettiga saker som ser till att man når och håller en hälsosam vikt, oavsett om det innebär att gå upp eller ner.
Ska man ta sig ur en ätstörning kan man inte bara gå rakt emot den. Det är inte rätt för en anorektiker att börja häva i sig chips och läsk för att gå upp i vikt. Det är heller inte rätt för någon som hetsäter att sluta äta alls för att gå ner i vikt.
