zuanshi:

Varför skulle någon gå en kurs i onkologi när han/hon går på sjuksköterskeprogrammet?

??
Onkologi betyder läran om tumörsjukdomar. Alltså skulle en kurs i onkologi vara användbar för en sjuksköterska som är intresserasd av att arbeta med cancerpatienter.

zuanshi:

Jag är starkt FÖR program och rätt så emot fristående kurser.

Det där är ju lite som att säga att du är emot dödsstraff, men du tycker inte om morötter. De utesluter ju inte direkt varandra.

Självklart:

??
Onkologi betyder läran om tumörsjukdomar. Alltså skulle en kurs i onkologi vara användbar för en sjuksköterska som är intresserasd av att arbeta med cancerpatienter.

Jag vet vad onkologi är för något. Jag bara fundera över varför en sjuksköterska skulle vilja gå en kurs i onkologi när hon/han inte studerar till läkare. Eller är det bara en kurs för "vanliga dödliga"?

Dhagor:

Det där är ju lite som att säga att du är emot dödsstraff, men du tycker inte om morötter. De utesluter ju inte direkt varandra.

Haha! Jag förstår inte riktigt vart du vill komma, men visst. Det skulle vara juste att ha ett system som mer liknar t.ex. det brittiska. Du söker till en Bachelor helt enkelt. Sedan kommer säkert många med argumentet att "Men vad gör jag om jag ångrar mig och inte vet vad jag vill göra?". Ja, då är det väl bara att få tummen ur och börja fundera, researcha och diskutera med lärare, föräldrar, arbetsgivare, etc. Ser inget fel i att vara målmedveten. Givetvis är det inget fel med att inte veta vad man ska göra heller, men jag tycker ändå inte att det är det tillståndet man ska sträva efter.

Som jag har sagt tidigare så anser jag att det krävs tidiga åtgärder för att inspirera och engagera elever. Börja i 8:an-9:an när gymnasievalet närmar sig. Snacka med SYV, lärare och andra som kan vara hjälpsamma och värdefulla i ens egna val. Ha workshops, besök, gästföreläsningar, gå på universitet och ha "låtsasföreläsningar". Och tillbaka till 9:an inför gymnasiet... Informera eleverna om vad det innebär att välja SP istället för NV. Eller IB istället för ES. Och så vidare. Hur kul är det att simma åt samma håll och bara välja något för att det är "soft" och "jag tror jag gillar det", för att sedan efter gymnasiet plötsligt inse att man vill bli läkare och inte har de nödvändiga ämnena och betygen. Svisch iväg till Komvux och betala 500 spänn för varje prövning för att höja ditt genomsnitt. Jag vet inte hur många jag har träffat som har valt den vägen. Observera, jag vill absolut inte döma. Men varför komplicera livet på detta viset? När man egentligen från tidig ålder skulle kunna vara mer informerad och medveten om konsekvenserna av varje val?

zuanshi:

Men varför komplicera livet på detta viset? När man egentligen från tidig ålder skulle kunna vara mer informerad och medveten om konsekvenserna av varje val?

Man kan ändra sig, oavsett om man från tidig ålder "vet" vad man vill bli. Kanske sker detta inte förrän efter utbildningen, och då står man där med ALLA csn-pengar förbrukade istället för bara en femtedel eller så. Mindre kul.

Ökänd:

Man kan ändra sig, oavsett om man från tidig ålder "vet" vad man vill bli. Kanske sker detta inte förrän efter utbildningen, och då står man där med ALLA csn-pengar förbrukade istället för bara en femtedel eller så. Mindre kul.

Visst, det är också ett scenario. Men då har man åtminstone något att falla tillbaka på. Vill än en gång poängtera vikten av detta val... Det är inte bara någon lattjo grej för att slippa gå på a-kassa eller socialbidrag. Man bör ge det en rejäl eftertanke. Engagera sig, informera sig, inspireras, reflektera. Just för att förhindra att en sådan situation dyker upp. Man kanske ska fundera över om universitetsstudier verkligen är något för en. Det är också intressant hur så oerhört många börjar jobba och/eller resa direkt efter gymnasiet. Själv började jag studera direkt efter gymnasiet, och man skämdes nästan över att man inte jobbade (JESUS CHRIST!). Var är min arbetsmoral!? Men det är en annan historia. Konsekvenser av val, engagemang, eftertanke, research. Nyckelord, tycker jag. Universitet kanske helt enkelt inte är för alla (försöker inte vara elitistisk). Man kan klara sig finfint i livet utan någon högre utbildning. Men om man väl har bestämt sig för universitetsstudier, så kanske man bör försäkra sig om att man är medveten om vad det är man håller på med.

zuanshi:

Jag vet vad onkologi är för något.

Det är klart att en sjuksköterska kan ha mycket nytta av en sådan kurs. Arbetar man med cancerpatienter och vill lära sig mer är det perfekt för att öka förståelsen för sjukdomen. Eftersom jag går sjuksköterskeprogramet vet jag av egen erfarenhet att alla områden inom vården bara snuddas teoretiskt och praktiskt. Det är sedan upp till var och en att välja arbete inom det området som intresserar en mest. Onkologikursen ser jag som vilken påbyggnadskurs som helst, ex. som att specialisera sig inom barn, ögonsjukdomar, kirurgi osv. Att det bara skulle gälla läkare är för mig ologiskt då det är sjuksköterskan som har närmast kontakt med patienten.

Jag tycker det är bra att man kan bygga upp en egen examen av fristående kurser, så länge de "tyngre" examen (hur skriver man det i plural? Dålig svenska ) fortfarande är reglerade.. Man kan ju inte bygga upp en läkarexamen av fristående kurser, men det finns inget program (iaf inte som jag känner till) som ger en examen i kriminologi.. Däremot kan man ta en examen i kriminologi om man läser det på SU.. (I och för sig ett dumt exempel, eftersom jag tycker att de fanimej borde ha ett kandidat/masterprogram i kriminologi om man nu ska ha en kriminologisk fakultet på universitetet.. =/ ).
Men fristående kurser är ju bra på det sättet att de också låter en välja inriktning på sin utbildning - om du har ett antal "fria" poäng inräknade i programmet du läser så kan man ju välja profil på utbildningen.. Typ om jag läser företagsekonomi och slänger in lite språk, så har man en fördel om man söker jobb på internationella företag/söker en internationell post... (:

Tråden låst på grund av inaktivitet