Jag var ett barn
Som trodde prinsar och prinsessor
Och att lyckan var någonting man kunde få

Som om en svan
Skulle ta badankan I famnen
Som om himmelen var någonting man kunde nå

Du var perfekt
Med din killer-slanka kropp
Dina vintervita tänder
Och din honungslena tunga
Slicker upp, och sparkar ner

Jag var defekt
För jag var mediatorsk på skönhet,
På Café, Slitz och sådan skit

Nu är jag frisk
Så välkommen I frysen
Där ditt hjärta ska besitta tills du dör

Gud! Gud! Gud! Gud! Gud!
Vad jag hatar dig nu,
Spela svår, Fröken Malaria
Blir aldrig någonsin jag och du, du, du, du
Gud! Gud! Gud! Gud! Gud!
Vad jag hatar dig nu
Jag ska gifta mig med Hjärnan, och Kärlek
Och Helvetet må frysa om jag någonsin ser åt
Nåt så jävla platt och flackt som du, du, du och du och du
Blir aldrig jag och du

Du var brutal
Med dina semikända vänner
Som har armbågar med tänder,
Dina rovdjursklor till händer
Smekte upp, och klöste ner

Jag var ett skal,
En radikalrebell som docka
Som gav cred och kunde chocka
När du peka på din klocka
Ja, då sprattlade jag lydigt lite mer

Nu är det slut,
Så välkommen I väggen
Där din yta är tappeten som ska ner

Gud! Gud! Gud! Gud! Gud!
Vad jag hatar dig nu,
Spela svår, Fröken Malaria
Blir aldrig någonsin jag och du, du, du, du

Gud! Gud! Gud! Gud! Gud!
Vad jag hatar dig nu
Jag ska gifta mig med Hjärnan, och Kärlek
Och Helvetet må frysa om jag någonsin ser åt
Nåt så jävla platt och flackt som du, du, och du och du och du
Blir aldrig jag och du