fy fan
för att försöka öppna sig för någon annan
när allting man säger bara ses som ett skämt
fy fan för den skammen, de där ilsket röda kinderna och den där darrande läppen
jag bara fumlar och stammar och försöker att förklara
försöker desperat att finna orden innan du tröttnar
du nöjer dig inte
vill du inte förstå?
fy fan för alla er själviska ignoranta jävlar som tror att er verklighet är det enda rätta
ni som hånler, med handen för eller inte, varje gång man visar sig svag
ni som är så jävla rädda
ni som bara tror att man provocerar, att man är på låtsas
ni som inte kan tänka outside the box ni som aldrig vaknar kallsvettig kl 04:35 en söndagsmorgon i ångest
ni som säger att ni förstår, och vänder ryggen till
ni som vill ha min själ men inte klarar av min sorg
ni som tror att man kan stänga på och av ett jävla sinnestillstånd
fy fan för er
finner tyvärr helavärldenärdåligmotmig-poesi ett alltför uttjatat och simpelt ämne
Liebestraum:
finner tyvärr helavärldenärdåligmotmig-poesi ett alltför uttjatat och simpelt ämne
Man måste ju få ut sina aggressioner på något sätt 🙂 Fast egentligen skrevs den för något år sen till en specifik person, lite "under cover".