Hej,
Jag har alltid funderat på en sak och varje gång tanken slår mig gör det ont på insidan. En väldigt konstig och hemsk känsla.
Tiden går väldigt fort och det är helt omöjligt att stoppa den. Jag tycker det är konstigt att jag kommer se mig själv som gammal. Det låter att det är långt kvar men på tanken att tiden går så jävla fort är det faktiskt snart. Att se mig själv som 80 år och tänka tillbaks till dagarna jag lever idag och tänka att tiden går så fort och jag har helt plötsligt blivit gammal fastän jag är samma omogna person jag är idag. Sedan när vi dör kommer förhoppningsvis nära och kära komma ihåg en men sedan efter nästa generation är vi säkert helt bortglömda för all evighet. All svett, blod och tårar som vi lagt ner i våra liv kommer att eventuellt att suddas ut och vi kommer ligga 2 meter ner i marken.
Finns det sätt att utesluta denna hemska tanke som jag drabbas av ibland?
Livet känns så jävla meningslöst om det ändå kommer sluta
Bli en diktator och begå folkmord på stor skala, då minns folk dig i ungefär 100 år.
hatar tiden
Om du känner att det påverkar ditt liv negativt, att du tänker på detta alldeles för ofta och får svårt att leva ett normalt och sunt liv så prata med en professionell. Kan hjälpa väldigt mycket.
Aa, det e najs. Allt vi gör kommer någon gång slukas av tiden.
Fatta vad sämst om allt man gör idag hade haft betydelse och blivit ihågkommet i framtiden, katastrof ju. Nu spelar ingenting roll. Du ska ändå dö och alla som kommer minnas dig kommer också att dö. Gött! man kan alltså göra bort sig, ta risker å låta saker gå åt helvete utan att man behöver tänka sig så noga för.
Det hjälper en också att anstränga sig och att värdesätta sin tid. Man har inte så många dagar på sig asså. Folk dör hela tiden och det är omöjligt att veta när det är ens egen tur. Så bäst att carpe diem'a som fan. Folk bryr sig jättemycket om sina tusenlappar men inte alls om sina dagar. Trots att det är dessa alla värderar högst. Väldigt dumma att kasta bort - gå ut å gör saker. En händelserik dag är värd mer än någonting annat.
Det bästa med livet är att det trots sitt korta format ändå är tillräckligt. Bara man tar till vara på det. Om du pratar med gamla människor som levt ut sina liv ordentligt så är de i nästan alla fall väldigt nöjda och tillfreds.
Tänk på att tillslut är hela universum bara en massa svarta hål och när de är borta finns ingenting kvar, så lev lite medans du har chansen.
Plejadisk Panda:
Aa, det e najs. Allt vi gör kommer någon gång slukas av tiden.Fatta vad sämst om allt man gör idag hade haft betydelse och blivit ihågkommet i framtiden, katastrof ju. Nu spelar ingenting roll. Du ska ändå dö och alla som kommer minnas dig kommer också att dö. Gött! man kan alltså göra bort sig, ta risker å låta saker gå åt helvete utan att man behöver tänka sig så noga för.
Det hjälper en också att anstränga sig och att värdesätta sin tid. Man har inte så många dagar på sig asså. Folk dör hela tiden och det är omöjligt att veta när det är ens egen tur. Så bäst att carpe diem'a som fan. Folk bryr sig jättemycket om sina tusenlappar men inte alls om sina dagar. Trots att det är dessa alla värderar högst. Väldigt dumma att kasta bort - gå ut å gör saker. En händelserik dag är värd mer än någonting annat.
Det bästa med livet är att det trots sitt korta format ändå är tillräckligt. Bara man tar till vara på det. Om du pratar med gamla människor som levt ut sina liv ordentligt så är de i nästan alla fall väldigt nöjda och tillfreds.
Bra sagt, kan göra vafan jag vill egentligen så länge det inte är olagligt
Följ gud
