För ca 1,5 år sen blev jag tillsammans med en 2 år äldre kille, jag var då 14år. En snabb sammanfattning av honom är, han rökte, snusade, hans pappa hade tagit livet av sig något år tidigare vilket påverkade honom mycket, han drack ofta, han snodde saker med jämna mellanrum.. Alltså mådde han inte bra någonstans...
Jag tyckte han var spännande på nått sätt åh fastnade för honom.. Vi blev tsm och han var min första seriösa kille. han hade haft sex många gånger innan mig, och ville förstås att vi skulle ha det. jag gick väl oå nätt sätt med på det med en massa övertal.. det gjorde ont. så ont. vi försökte flera gånger åhhhh var aldirg riktigt kåt för jag ville inte så det gick inte alls..
Ett halv år senare var vi fortfanede tsm. kan säga att nu i rfterhand att detta förhållande var katastrof. seriöst. han behandlade mig skit. Gjorde preics vad han ville åh kom åh Gixk precis som han ville.
det var då sllt började, allt hemska som gör att jag inte kan sova fortfarande, 6 månader senare.. Som sagt var han mycket för sex, åh inte jag. han tvingade mig så många gånger. flera gånger fick jag gråtandes be honom sluta för jag stod inte ut mer. då kunde han skrika på mig att jag var så barnslig.. så då bet jag ihop åh fortsatte ligga dör men gråten i halsen.. Jag blödde så många gånger, var så rädd.. så fort han hade kommit, gick han åh klädde på sig åh började spela på din dator.. Han brydde sig inte om jag gillade det elr om jag ville fortsätta..
Jag insåg iaf till slut att han va skit åh gjorde slut. Och det är nu som allt är som värst, hur kunde jag gå med på detta?? Hur kunde jag? jag som annars alltid är en stark människa var så svag.. Alla tårar barq rinner när jag skriver detta, går inte en dag utan allt kommer upp i minnet. jag har gått vidare åh har ny pojkvän åh hab ör 100000 ggr bättre.., men ändå finns allt kvar åh så fort jag blir ensam spelas allt upp i huvet igen.. min kompis sa en gång till mig "du kan inte glömma det här, det går inte. men du kan acceptera det, gå vidare, och lära dig av dina misstag." dom orden säger mig så mycket. ville bara skriva av mig lite och få mite stöd.. Tsck till er dom läste, och mitt tips: våga! våga göra det ni vill och va inte rädda för att lämna det gamla bakom er
kram
Berätta för din farsa/storebror så kommer han få det trevligt 
Theonlyone: min kompis sa en gång till mig "du kan inte glömma det här, det går inte. men du kan acceptera det, gå vidare, och lära dig av dina misstag."
Din kompis är vis. Dåtiden kan du inte påverka men framtiden är en annan sak.
Det är också bra att du sprider informationen så att andra kan läsa och få en större chans att undvika samma situation.
Theonlyone: men ändå finns allt kvar åh så fort jag blir ensam spelas allt upp i huvet igen..
När du får upp alla dessa bilder, försök se den du var med medkänsla. Just då visste du inte bättre, och man kan inte beskyllas för vad man inte vet och inte haft erfarenhet av. Du verkar dock vara en person som lär sig av sin erfarenhet vilket är väldigt bra, jag tror att du kommer undvika såna personer i framtiden. Tänk bara på att vara vaksam, vissa är inte vad de utger sig för att vara.
Kram! 
men gud vad jag blir ledsen när jag läser detta.. fyfan asså.. 🙁 Kram på dig och en massa styrka till dig!! <3
