Av en ren slump fann jag mig ensam på krogen i lördags och det blev bättre än jag någonsin anat.

Jag skulle dit med två-tre kompisar med de meddelade mig samma morgon om att de inte skulle komma förrän framåt tolvslaget, något jag fann mycket ogynnsamt.
Men, jag slutade arbeta klockan 17.00 i Gamla stan och ville inte åka hem, så jag begav mig till krogen direkt. Vid det här laget vad jag ej ensam utan med en fin, bakis pojke som varit trevlig att hämta mitt ID som jag dåraktigt glömt.

Efter ett tag så begav han sig iväg, och här tänker jag inte nämna att jag spenderade en timme på toaletten och halvsov och smsade pga. överdos av vodka men det är säkerligen underförstått.

Så, när jag hade vilat ett tag öppnade jag toalettdörren till en krog full av unga människor och musik.
Det var jag och en massa jämnåriga. Jag, helt ensam, utan att känna en själ och uppklädda partymänniskor. Jag ställde mig längs väggen vid ena dansgolvet och det dröjde inte lång tid förrän jag fann mig i sällskap av två killar. Vi talade och hade det mycket trevligt. Sedan träffade jag en kinesisk programmerare(!) och sedan en grupp unga män och sedan... det fortsätter.

Det har länge varit OTÄNKBART för mig att gå till en krog ensam, men jag fann det bara fördelaktigt. Jag kunde göra vad jag ville, när jag ville. Det fanns ingen lojalitet, och man kan knappast känna sig ensam bland tusentals andra ungdomar. Fast det beror också på humör, om det vore en annan dag kanske jag skulle gått hem direkt, eller suttit mig och gråtit i en park i närheten. Visserligen kan man reflektera kring hur smart det är att vara ensam i en miljö där det inte är helt osannolikt att man blir drogad och hemdragen. Och dessutom ha en kärleksgrotta som kan våldgästas.

Har ni någonsin gått på krogen själv? Hur var det? Och vid vilket stadium blir det läskigt?

Dold text: Krogkvällen kostade 30 kronor för mig, en öl jag inte tror att jag ens drack.