Jag gick till psykiatriker, fick diagnos, vägra medicinering, var ej heller rekommenderat. Har en bra läkare som förstår mig och vad jag inte vill bli i världen, instituationaliserad.

Men vad som verkligen hjälpte mig...

var...

Den här boken

*Institutionaliserad*

Because I wanted...

Det är absolut inget fel att gå till en psykolog. Då har man sannolikt insett att man har ett problem - vad det än är - och att man vill göra något åt det. Det ska man ha beröm för, det kan för många vara en svår del på vägen mot att må bättre. Kör på hårt! 😀

Tillägger några saker i mitt sömniga tillstånd;

Något som är viktigt är att man söker sig till en psykolog är att söka efter en som är inriktad på ens problem (eller liknande problem) så att man ger sig själv och psykologen bästa möjlighet till att få sig att må bättre.

Det kan räcka att gå till en skolkurator för att man ska må bättre, man kan prova stegvis var man känner att man börjar må bättre. Att prata med vännen? med familjen? kuratorn? med psykologen? Gruppterapi? osv.

Gruppterapi och andra terapiformer, som jag inte har mycket koll på då jag aldrig provat dom är heller inget fel på att prova på. Man tränar många gånger självförtroendet att bara våga prova.

* Överhuvudtaget ska man vara väldigt försiktig med att säga vad som är fel... och rätt. För rätt och fel är subjektivt.

Nåt jag definitivt behöver göra i alla fall.

soanonym:

är de riktigt störda eller vad man ska säga 🙁

ja klart dom är riktigt störda, varför skulle dom annars gå till en psykolog

Det är ju bra om man orkar ta tag i det och palla sig dit.
Känner dock att max 50 min är lite, usch, nöjde mig inte med 90 min ens... Jag behöver minst 3 timmar.