sitter och pluggar och blev helt ofokuserad plötsligt alltså heeelt hjärndöd. tänkte på att d kanske hade att göra med att jag inte fått någon frisk luft idag. så tänker jag: jag ska gå ut. men sen ba nnä då kan jag bli rånad eller våldtagen. bor ju i en förort till sthlm. är inte det hemskt??? är ni likadana?
i småstäder och så klarar jag av att gå ut men här tar det emot
hur mycket hänger tanke och verklighet ihop här
gå ut som i att promenera, alltså
Jag gillar det iaf.
tänker också så ):
det är asjobbigt för älskar ensamma nattliga promenader på folk-tomma platser, men det känns inte tryggt så ja låter oftast bli ):
skitsammhälle
Har man en stor balkong kan man bygga ett utomhusgym på den och ta två flugor i en smäll
Har man en stor balkong kan man bygga ett utomhusgym på den och ta två flugor i en smäll
har inte ens 1 balkong så 🙁
tänker också så ):
det är asjobbigt för älskar ensamma nattliga promenader på folk-tomma platser, men det känns inte tryggt så ja låter oftast bli ):
skitsammhälle
frågan är om rädslan är befogad
Det absoluta mesta troliga är ju inte blir våldtagen* men frågan är om den där promenaden blir så jävla helande om du går runt och känner dig otrygg? Bara min två cent.
* - detta är förstås ingen pik mot dig osv, du är säkert fullt rapeable
säger till mig själv 'flesta våldtäkter sker i hemmet eller i andras hem o du har inga värdesaker att råna förutom nycklar o de kan du ha på en bra plats' fast blöö man får ju höra helt sen man är liten 'nej var försiktig gå inte själv, ha inte på dig det, gå inte där, du kan bli våldtagen mördad osv'
brukar inte ha problem med det. lever fortfarande med tanken att jag är snabbast i skolan och lätt kan springa i väg om något händer.
Jag älskar att gå ut och promenera, det är terapeutiskt. Men jag gör det inte på ställen jag känner mig otrygg på, det skulle ju motverka den helande känslan av meditation som promenaden är menad för.
tänker likadant. när jag är i småstad, typ min hemort så är jag mest rädd för att bli attackerad av en varg eller björn () men här är det människor jag är rädd för.. känner mig otrygg så fort det blir mörkt typ 😛
frågan är om rädslan är befogad
Aa men eller hur
Fast det är inte direkt en rädsla mer en oro 'tänk om' hänger liksom hela tiden i luften, är inte rädd, men heller inte avslappnad o då blir ju inte promenaden så givande som den annars skulle va
säger till mig själv 'flesta våldtäkter sker i hemmet eller i andras hem o du har inga värdesaker att råna förutom nycklar o de kan du ha på en bra plats' fast blöö man får ju höra helt sen man är liten 'nej var försiktig gå inte själv, ha inte på dig det, gå inte där, du kan bli våldtagen mördad osv'
jo det är sant. men tänker mig att d t.ex. misshandlar en snarare om man inte ger dem något av värde. kanske det är bättre att ha något med sig då. mördad blir jag varjefall inte.. det är såååååååå liten chans
Det absoluta mesta troliga är ju inte blir våldtagen* men frågan är om den där promenaden blir så jävla helande om du går runt och känner dig otrygg? Bara min två cent.
* - detta är förstås ingen pik mot dig osv, du är säkert fullt rapeable
hahahahhahahaha, fint att du fick lov att förtydliga. det kan stämma att promenaden mest bara hämmar. men risken finns ju att man blir våldtagen. frågan är hur många promenader man måste gå för att bli det. kanske handlar mest om otur.
Jag känner mig nog faktiskt sällan otrygg då jag är ute och går. Det beror kanske på de områden jag rör mig i, eller på mitt frånvarande intellekt. jag befinner mig i tankarna miltals därifrån.