Musicc:
Åh tack så mycket! och jag beklagar din morfars bortgång:(
O jag beklagar din! 🙁
Inga problem, jag finns här om man behöver stöd!
Jag ser saken så här: Man måste bearbeta saken för att kunna gå vidare. Dock blir det jobbigt att göra själv. Man sitter och ältar det i huvudet om och om och om igen, tills man är totalt urless på det, men endå fortsäller man för det behövs. Genom att diskutera med andra och försöka hitta nya vinklar på det så kan det bli lättare att behandla frågan och därmed bearbeta sorgen och försöka lägga den på en hanterbar nivå. Makes sence?
Gasolinerainbow:
Jag ser saken så här: Man måste bearbeta saken för att kunna gå vidare. Dock blir det jobbigt att göra själv. Man sitter och ältar det i huvudet om och om och om igen, tills man är totalt urless på det, men endå fortsäller man för det behövs. Genom att diskutera med andra och försöka hitta nya vinklar på det så kan det bli lättare att behandla frågan och därmed bearbeta sorgen och försöka lägga den på en hanterbar nivå. Makes sence?
Har diskuterat mycket om allt detta med min moster de här tre dagarna. Och det är skönt för hon kommer också till mig och vill prata och det hjälper verkligen. Jag är en sån person som verkligen vill prata om jobbiga händelser men vill inte ta upp det själv för jag vill inte göra den andra ledsen och vet inte hur jag ska börja. Vill inte heller att folk ska tycka jag är tjatig. Men när man har en person som också vill prata om det är det enklare. Så ja it makes sense, tack!!!!!
Jag har gått igenom precis samma sak, med min morfar.
Ta stöd från din familj och dina vänner, glöm inte bort att det är okej att gråta, så var ledsen hur mycket du vill. Hitta på någonting med en kompis, kanske gå på bio eller göra något annat roligt? Då kanske du kommer på andra tankar en stund.
Min morfar gick bort för 5 år sedan, det känns som att man aldrig kommer att le igen, men det kommer du. Lev vidare för din morfars skull, för det hade han velat!
Styrkekramar 
busiig:
Jag har gått igenom precis samma sak, med min morfar.Ta stöd från din familj och dina vänner, glöm inte bort att det är okej att gråta, så var ledsen hur mycket du vill. Hitta på någonting med en kompis, kanske gå på bio eller göra något annat roligt? Då kanske du kommer på andra tankar en stund.
Min morfar gick bort för 5 år sedan, det känns som att man aldrig kommer att le igen, men det kommer du. Lev vidare för din morfars skull, för det hade han velat!
Styrkekramar
Igår hade vi begravning och det kändes skönt att få säga hejdå på riktigt. Det var förstås mycket jobbigt och tårarna sprutade, men nu känns det inte så farligt längre. Tack
