Har gått på behandling i 1,5 år först gick det åt rätt håll men för ett halvår sen flyttade jag, till en ny stad vilket har resulterat att jag har bytit behandling. Problemet är att här finns det knappt någon behandling. De har nyligen startat en dagvård i länet som de vill att jag ska börja på annars säger de att jag inte kommer få någon behandling alls. Har gått på dagvård förut och det var ok men börjar jag på dagvården som inte ligger i samma stad som jag bor i, kommer jag missa en massa i skolan, samt att jag inte vet om det fungerar, så jag vet inte om jag ska tacka ja eller inte. Jag vill bli frisk men det börjar kännas mer som om jag är ett hopplöst fall. Vill bara ge upp men samtidigt vill jag inte att det ska bli som förra året, då jag nästan dog.
Funderar på att kanske försöka på egen hand men vet inte om det går och jag vet inte hur man gör.
Det går nog. Om man är motiverad nog.
Jag tror att det är väldigt lätt att falla tillbaka in i samma mönster man tidigare haft. Det kommer nog vara otroligt tungt att försöka bli frisk helt själv. Det är ju såklart inte omöjligt, men jag tror att du behöver någon form utav hjälp.
du behöver antagligen iaf ett stöd
Om du ber familj och vänner om stöd så blir det nog lättare. Att klara det själv kommer att bli otroligt svårt och det kommer säkert ta längre tid då för dig att bli bättre.
klart det går, men det är nog definitivt inte enklare än med professionell hjälp.
Det går att bli frisk på egen hand. Men det är grymt svårt och tar väääldigt lång tid. Det gäller först att inse själv vad som är fel och bygga upp en plan till sig själv för hur man ska rätta till det. Och precis som alla andra sagt, det är lättare med stöd från vänner och familj.
Hoppas du blir bättre 🙂
Jag har försökt och faller tillbaka heeela tiden. Du måste vara väldigt motiverad och vilja bli frisk till 100 %. Du kan inte vara 99 % motiverad utan det måste verkligen kännas helt 100.
Det går. Men tror nog också det blir bäst med någon form av stöd ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Jag kan ju säga att jag, sedan insjuknandet för sex år sen, blivit helfrisk helt på egen hand flera gånger. Tyvärr är det ju först i år jag börjat få riktigt stöd för det hela, så jag har fallit tillbaka varje gång något annat i livet blivit kämpigt.
Men ja, det går. Man måste bara hitta de där insikterna - det kan ta ett tag. Har man någon som hejar så går det till 100%, bara man ger sig fan på det. Det är vad jag hoppas och tror i alla fall!
Håller med om att det går. Lyckades själv utan proffesionell hjälp men med stöd på hemmaplan. Däremot tog det många år att bli frisk...
mini89:
Funderar på att kanske försöka på egen hand men vet inte om det går och jag vet inte hur man gör
Först och främst, har man möjlighet SKA man söka hjälp. Som tidigare nämnt många ggr så blir det då sjukt mkt enklare...
Men, visst går det om du verkligen inser hur j*vligt det börjar bli och fattar att du verkligen måste göra något åt det!
För mig så började det med att jag faktiskt började styrketräna, något jag annars undvek för att jag var rädd att bli/se stor ut (fd. överviktig...). I takt med träningen började jag faktiskt äta mer och inte minst nyttigare!
Känner några tjejer på gymmet som är på väg tillbaka från anorexin och är fulltändigt vettskrämda för att bli biffiga bodybuilders genom att lyfta en tvåkilosvikt... Muskler är sexigt på både killar och tjejer, om även i olika proportioner! Det gäller bara att träna rätt ![[bigsmile]](/img/smilies/bigsmile.gif)
och missta INTE styrketräning för kondition!!! Man måste bygga och inte fortsätta bryta om man ska klara av att slå denna sjukdom.
Prova gärna att göra något själv men det är mycket enklare och inte minst effektivare med hjälp på kliniker osv!
Hoppas att du klarar det oavsätt vad du väljer att göra
nog går det, men det är inte att rekommendera. psyk är ett skönt skyddsnät/stöd/övervakare. lätt att tappa motivationen och försämras utan deras reprimander.
Vad har du för typ av ätstörning?
Jag tror helt klart att det går att bli frisk på egen hand, men då måste du verkligen ha bestämt dig.
Sen tror jag att man inte klarar det helt själv, utan man behöver stöd från närstående, någon som fångar en när man faller, eller får återfall, för tro mig, det får vi alla. Men man behöver någon som hjälper en hitta tillbaka till den rätta vägen igen, för det är tankemönstret man måste ändra på, sättet man lever, nästan hela sättet man är på och det är inte lätt, men jag är säker på att det går!
Det går, iallafall är jag själv helt övertygad om det efter att jag lyckades ta mig ur det. Men man får, som man är medveten om, vara beredd på att det tar tid, det tar återfall och massa viljestyrka. Men för mig gick det och det är bland det bästa som hänt mig nu känner jag.
