Ginger:

att vi inte gillade samma musik och att jag aldrig skulle vilja ha en röd bröllopsklänning..

hahahahahhaha

Tack allihopa 🙂

Rådjuret:

Låter ju förövrigt som att det skulle kunna vara nånting han sa för att få dig att må bättre.
Glöm honom. På en gång.

Joo, jag förstår det också egentligen. Och visst känns det lite bättre att tänka så men jag förstår att det är fel och onödigt... även om jag inte vill. Och om jag får chansen om tre år så tror jag inte heller att jag kommer vilja ta den... det är just nu som jag är kär i honom och när den känslan väl är borta så kommer jag nog se den dära rubbade killen som sårade mig en massa och han kommer inte alls vara lika lockande. Sen flyttar han till en annan stad om några veckor jag jag ska till USA och plugga, så chansen att vi springer ihop är inte heller särkilt stor...

Ginger:

Och visst känns det lite bättre att tänka så men jag förstår att det är fel och onödigt... även om jag inte vill. Och om jag får chansen om tre år så tror jag inte heller att jag kommer vilja ta den... det är just nu som jag är kär i honom och när den känslan väl är borta så kommer jag nog se den dära rubbade killen som sårade mig en massa och han kommer inte alls vara lika lockande.

Jag tänker i samma banor angående detta och därför inser jag att, det inte är möjligt att "gå och vänta" på henne för 1-2-3 eller flera år är så lång tid. Nog med tid för att glömma bort vad jag känner för henne.

Hon har sagt att det kanske kan bli vi två igen om några år. Och detta stör jag mig fruktansvärt på. Antingen menar hon att jag ska vänta på att hon ska få leka av sig, knulla runt och strula i ett par år för att sedan återvända till mig som en livlina. Hon tar mig för given och tror att jag ska vänta på henne?

Eller så säger hon så för att dämpa uppbrottet mellan oss, hon lurar i mig att det kan bli vi två igen om några år bara för att jag ska må bättre.(Kanske för hennes del med, hon lurar sig själv.)

För t.ex tre år sen minns jag knappt vad jag gjorde. Jag tycker att det var så länge sen. 2008 känns så gammalt och på den tiden var jag så "liten", så känns det när jag tänker tillbaka.

Det kommer vara samma sak om tre år när jag tänker tillbaka på år 2011, tänker tillbaka på idag. Jag kommer att glömma bort henne. Tyvärr. Om hon kontaktar mig om tre år och vill ha ett förhållande igen (vilket känns 100% otroligt) så kommer jag nog inte ens vilja ha kontakt med henne. Det är lite för konstigt för att vara sant.

Sveket från henne var sveket jag inte trodde fanns. Jag kommer över det mesta, men de svek hon begått kommer jag aldrig att glömma.

Ändock så finns det ett hopp/önskan inom mig, som brinner för att vi på något vis ska hitta tillbaka till varann.
Men samtidigt får man helt enkelt vara en realist och inse att det troligtvis inte blir så. Jag får gå in med inställningen om att vi aldrig mer kommer att kramas, kyssas eller älska varann mer. En dag i taget, se vad som händer.