Amy Karlsson:

Har funderat över detta, och funderar fortfarande. Kommer säkerligen snart på nåt

Vad sägs om Bert? Om du nu gillar den, det vill säga.

Heartbeats
Marie och Franscis är bästa vänner. Men så en dag dansar Nicolas in i deras liv. Han är extremt flörtig, har blondlockigt hår och fylliga kyssläppar som varken Marie eller Franscis kan motstå. Vips har de kärat ner sig i samma kille, och i takt med att kampen om Nicolas uppmärksamhet blir allt mer desperat börjar deras vänskap sakta men säkert att spricka.

Heartbeats visar all den desperation, svartsjuka och besatthet som ryms i en olycklig förälskelse. Emellanåt är det riktigt plågsamt att titta på – som när Franscis frunstrationsrunkar till doften av Nicolas kläder. Men samtidigt är Heartbeats så oemotståndligt charmig och full av varm humor att den ändå lämnar en behaglig känsla efter sig. Att Xavier Dolan, som spelar Franscis, bara var 19 år gammal när han gjorde filmen (japp, han har både skrivit och regisserat!) bidrar ju också till att mitt filmhjärta klappar lite extra.

André Vifot Haas:

1) Rädda sina föräldrars krackelerande äktenskap (de har inte haft sex på över sju månader!),

Det här tycker jag att du tappar bort lite för mycket. Klart det är mer spännande att både skriva och läsa om jakten på att förlora oskulden, men eftersom du ändå nämnt det vill jag gärna ha nån mening till om det.

André Vifot Haas:

Vad sägs om Bert?

Kanske. Känns dock som en rätt lustig kombination med Bert och Fucking Åmål .

André Vifot Haas:

Heartbeats

Du fick mig! Jag ska lätt se den snarast

Amy Karlsson:

Det här tycker jag att du tappar bort lite för mycket. Klart det är mer spännande att både skriva och läsa om jakten på att förlora oskulden, men eftersom du ändå nämnt det vill jag gärna ha nån mening till om det.

Du har rätt. Jag borde skriva dit hur han dimmar ljusen i deras sovrum för att få dem att ligga med varandra.

Amy Karlsson:

Kanske. Känns dock som en rätt lustig kombination med Bert och Fucking Åmål .

Haha, ja. Det har du visserligen rätt i. ..

Amy Karlsson:

André Vifot Haas: Heartbeats

Du fick mig! Jag ska lätt se den snarast

Do it!

André Vifot Haas:

Jag borde skriva dit hur han dimmar ljusen i deras sovrum för att få dem att ligga med varandra.

Haha. Ja. Jaså det är så man gör

Nu vet jag! Linas kvällsbok, så klart

André Vifot Haas:

Vi kanske kan använda den här på Alla hjärtans dag i stället?

Det blir så bra så!

Verkar som att jag har en otrolig dålig smak när det kommer till film. Vi skulle kunna skippa filmerna jag skrivit om och skriva om några andra istället.

Tittade lite på kommentarerna och såg att folk skrivit att de vill ha med bl.a dessa:

Stockholmsnatt
G som i Gemenskap
Vinterviken
Jag Saknar Dig

André Vifot Haas:

Haha

Caroline Maghi:

Jag Saknar Dig

Den här har inte jag sett. Men har läst boken (iaf en ungdomsbok med samma namn, antar att de måste höra ihop). Och den var en av mina solklara favoriter. Såååå underbar!

Amy Karlsson:

Såååå underbar!

Fast den har en lite seg början, tycker jag. Och sedan ba: VATTENFALL

Jessica Ly:

Fast den har en lite seg början, tycker jag.

Aha. Jaha, ja boken är oftast bäst helt enkelt

Caroline Maghi:

Stockholmsnatt

Den här har jag skrivit några rader om, dock med en lite annan vinkel:
http://ungdomar.se/text.php?text=342

Erik Nahlén:

Den här har jag skrivit några rader om, dock med en lite annan vinkel:

Kan du inte ta och slänga om den där så att den passar till vår serie? Och så kan du skriva om G som i gemenskap när du ändå är igång.

Wiiihu, bättre sent än aldrig
Jag har förresten också ändrat lite i min fucking åmål text, kunde bara inte låta bli (efter att ha sett den ännu en gång hihi).

Linas kvällsbok
Temat som slingrar sig igenom filmen är den där speciella ångesten som bara kan uppkomma då man är i den åldern när samhället säger att man borde mist oskulden om man inte ska stämplas som onormal, fast man ändå fortfarande har den kvar och egentligen heller inte ens varit nära att förlora den. Sedan kommer ångesten över att allt känns så in i helvetes fel fast man är i den situationen som man så hett önskade sig vara i. Ångesten över att mensen är försenad och ångesten över att vara kär i helt fel person. En helt vanlig film om ett helt vanligt tonårsliv alltså. Men den är ändå inte helt vanlig, utan snarare mer finurlig. Det där ovanligt finurliga ligger framför allt i vissa tankegångar som vi får följa med runt i och ibland är det svårt att veta om man borde skratta eller gråta åt dem. Som när Lina gör en pennhög lika grov som sin pojkväns grej (hallå?! vad är det meningen att man ska kalla det för?), håller den i handen, ställer sig framför spegeln och funderar över hur tusan den ska få plats. Och jag funderar över vad som är störst: saknaden av tonårslivet eller glädjen över att det är över.

Amy Karlsson:

Temat som slingrar sig igenom filmen är den där speciella ångesten som bara kan uppkomma då ens ålder säger att man borde mist oskulden om man inte ska stämplas som onormal, fast man ändå fortfarande har den kvar och egentligen heller inte ens varit nära att förlora den.

Hmm det är ju inte åldern som säger att man borde mist oskulden – utan snarare typ samhället ...

Amy Karlsson:

över att allt känns så in i helvetes fel fast man är i den situationen som man så hett önskade sig vara i.

Antar att du menar när oskulden väl rykt. Men det framgår inte riktigt. Kan du förtydliga?

Amy Karlsson:

i vissa tankegångar som vi får följa med runt i och

Här måste du ju bara exemplifiera!

I övrigt såg det tipptopp ut!