FNÖ:
det undermedvetna gör det fick veta det av min morbror som är utbildad inom sånt.....btw hur gamlig e ru
Går andra året på gymnasiet
butterfly00:
Så ni säger att jag ska låta bli och låta allt rinna ur sanden
Nej. Att vara ärlig och rak är det bästa som finns. Fråga om han vill hitta på något på fritiden? Umgås och lär känna varandra. Vem vet , kanske gillar han dig också? Om inte då vet du ju, och du slipper den eviga obesvarade frågan "varför tog jag inte chansen" eller "tänk om". Kör pååå.
HopeLess:
Nej. Att vara ärlig och rak är det bästa som finns. Fråga om han vill hitta på något på fritiden? Umgås och lär känna varandra. Vem vet , kanske gillar han dig också? Om inte då vet du ju, och du slipper den eviga obesvarade frågan "varför tog jag inte chansen" eller "tänk om". Kör pååå.
Läskigt, vill inte sabba allt, men vill gärna prata med honom om mina feelings. Eller iaf visa det på nåt sätt. Aldrig gjort nåt sånt tidigare så är inte jättebra på sånt här. Hur är det bästa sättet att närma sig honom? Redan lagom spänd stämning mellan oss
precis varit i en liknande situation, dock går vi inte i samma klass än utan börjar tsm nu till hösten. Jag gjorde misstaget att vara en fegis och smsa detta till honom, vilket inte är nåt att rekommendera... Fick dessutom ett nej, men helt ärligt mår jag bättre nu i efterhand då jag äntligen fick veta hur han kände. Kunde verkligen få känslan av att han gillade mig då han kunde kolla på mig så intensivt, ge mig komplimanger och vara extra gentlemanlig mot mig. Det visade sig däremot somsagt att han inte gillade mig på det sättet. However- att berätta sina känslor är alltid bättre än att hålla de inne och inte tillåta sig själv känna som man känner. Vem vet? Kanske har du tur och han har samma känslor men bara inte vågat berätta det för dig? 😉
butterfly00:
Läskigt, vill inte sabba allt, men vill gärna prata med honom om mina feelings. Eller iaf visa det på nåt sätt. Aldrig gjort nåt sånt tidigare så är inte jättebra på sånt här. Hur är det bästa sättet att närma sig honom? Redan lagom spänd stämning mellan oss
Nej självklart man inte vill sabba allt. Men som sagt, försök umgås med honom. Hur är relationen i klassen då? Umgås alla med alla eller äre små grupper här och där? Tänkte om du eller dina vänner som du umgås med kanske kan försöka umgås med hans "gäng"? Fråga honom någon gång om någon läxa typ sen kanske ni kan prata vidare. Jag tycker det är viktigt att ni lär känna varandra lite först typ personligt, vad ni gillar osv. Du är rädd för att förstöra det lilla ni har men samtidigt kan du få svar på dina känslor.
Jag har varit i en liknande situation, men vi var riktigt tajta men ingen vågade säga något. Fören ca två år senare, när vi bytte klasser och allt förändrades. Jag trodde inte att han tyckte om mig så som jag tyckte om honom och han tänkte tvärtom. Efter ca två år ville han träffas och han förklarade allt, och jag frös till is och förklarade att jag kände samma sak då. Men man blev så ledsen för ingen vågade ta steget. Så jag tycker du ska chansa. Du kommer inte dö om han inte känner samma sak. Möt din rädsla. Sen är allt upp till dig men hade det varit ombytta roller så skulle jag faktiskt försöka umgås med honom och lära känna honom föe att sedan berätta.
Lycka till.
Det är väl trevligt att du har känslor för nån, men tänk lite längre framåt: Om ni blir ihop och ni går i samma klass kanske ni får svårt att koncentrera sig på skolarbetet och det blir lite awkward stämning, det leder oftast bara till problem och till sist gör ni slut. Säger inte att det garanterat måste hända så men det e lätt hänt. Att vara ihop med nån som går i samma klass och hålla förhållandet vid liv är lättare sagt än gjort. Kanske är det bättre om du väntar tills ni gått ut skolan med att berätta hur du känner? Visst han kanske hunnit skaffat flickvän då o.s.v men om han känner samma sak för dig och är lite förnuftig tror jag säkert att han väntar...
lolololol:
precis varit i en liknande situation, dock går vi inte i samma klass än utan börjar tsm nu till hösten. Jag gjorde misstaget att vara en fegis och smsa detta till honom, vilket inte är nåt att rekommendera... Fick dessutom ett nej, men helt ärligt mår jag bättre nu i efterhand då jag äntligen fick veta hur han kände. Kunde verkligen få känslan av att han gillade mig då han kunde kolla på mig så intensivt, ge mig komplimanger och vara extra gentlemanlig mot mig. Det visade sig däremot somsagt att han inte gillade mig på det sättet. However- att berätta sina känslor är alltid bättre än att hålla de inne och inte tillåta sig själv känna som man känner. Vem vet? Kanske har du tur och han har samma känslor men bara inte vågat berätta det för dig? 😉
Ja, det är ju antingen eller. Man vet aldrig. För även om han kollar och verkar vilja vara nära mig också betyder det inte att det jag tror är sant. Det bästa vore ju att börja prata lite smått med honom, han är den killen i klassen jag faktiskt pratar minst med, konstigt nog..
HopeLess:
Nej självklart man inte vill sabba allt. Men som sagt, försök umgås med honom. Hur är relationen i klassen då? Umgås alla med alla eller äre små grupper här och där? Tänkte om du eller dina vänner som du umgås med kanske kan försöka umgås med hans "gäng"? Fråga honom någon gång om någon läxa typ sen kanske ni kan prata vidare. Jag tycker det är viktigt att ni lär känna varandra lite först typ personligt, vad ni gillar osv. Du är rädd för att förstöra det lilla ni har men samtidigt kan du få svar på dina känslor.
Jag har varit i en liknande situation, men vi var riktigt tajta men ingen vågade säga något. Fören ca två år senare, när vi bytte klasser och allt förändrades. Jag trodde inte att han tyckte om mig så som jag tyckte om honom och han tänkte tvärtom. Efter ca två år ville han träffas och han förklarade allt, och jag frös till is och förklarade att jag kände samma sak då. Men man blev så ledsen för ingen vågade ta steget. Så jag tycker du ska chansa. Du kommer inte dö om han inte känner samma sak. Möt din rädsla. Sen är allt upp till dig men hade det varit ombytta roller så skulle jag faktiskt försöka umgås med honom och lära känna honom föe att sedan berätta.
Lycka till.
Verkar som det skulle varit mycket enklare för mig om vi också var mer tajta. Tror det skulle varit enklare att berätta för honom. Nu måste jag ta första steget till att prata. Får se om jag är modig nog till att göra nåt på klassresan/utflykt...
Diamond:
Det är väl trevligt att du har känslor för nån, men tänk lite längre framåt: Om ni blir ihop och ni går i samma klass kanske ni får svårt att koncentrera sig på skolarbetet och det blir lite awkward stämning, det leder oftast bara till problem och till sist gör ni slut. Säger inte att det garanterat måste hända så men det e lätt hänt. Att vara ihop med nån som går i samma klass och hålla förhållandet vid liv är lättare sagt än gjort. Kanske är det bättre om du väntar tills ni gått ut skolan med att berätta hur du känner? Visst han kanske hunnit skaffat flickvän då o.s.v men om han känner samma sak för dig och är lite förnuftig tror jag säkert att han väntar...
Haha du, det är faktiskt nåt jag på senaste dagarna tänkt på. Hur ett förhållande i klassen skulle funkat. Kan som du skriver bli rätt awkward stämning för klassen. Men samtidigt, om vi sköter vårt eget och inte hela tiden fjuttinuttar så kan det bli bra tror jag. Snart ett läsår kvar och jag vill inte ta studenten ovetandes heller. Men känns som att det kommer bli så om jag inte speakarup.
