Hej mina vänner! Först kan jag berätta att jag inte är den som pratar
högt inför flertalet människor och så, speciellt inte på jobbet.
Missförstå mig inte, är inte socialt fobisk öht utan det bara är som det
är. Passiv observatör ungefär. Lite som de i "The Other Guys". Nåja, på
fikarasten idag så var det som vanligt tjo och tjim dagen innan helg
(vi äro alla lediga imorgon). Chefen hade festat till det lite och bakat
oss en kaka. Folk brukar också skämta med chefen, även brutala skämt
brukar skrattas åt och ryggdunkar brukar utdelas. Jag vet riktigt inte
vad som hände, då jag som tidigare skrivet inte är den som talar inför
flertalet människor - och framför allt skulle ALDRIG göra min chef sur. Men ack så fel jag hade.

Dessa ord lämnade min mun: Du kanske skulle kunna komma hem och bli min
kökshora. Ifrån rejält mycket skratt, tjo och tjim så blev det totalt
knäpptyst. Alla kollade på mig. Jag rodnade och sa att jag bara skojade
men folket bara sörplade på sitt kaffe och låtsades som om jag inte
fanns typ, så jag gick helt sonika iväg och satte mig för att avsluta
jobbet. Då kommer en arbetskamrat fram till mig och sade att chefen
tagit JÄVLA illa upp, trots att mitt "skämt" inte är i närheten av vad
de andra gubbarna brukar skämta med henne om. Chefen hade även pratat om
att "göra sig av med mig då jag är oduglig på mitt jobb". Jag presterar
bäst och är faktiskt den mest erfarna i gänget.

Nu känns det som om a-kassan väntar på mig. Hur fan ska jag tackla måndagens arbete? Har jag några alternativ?

Med vänlig hälsning!