The_gunslinger:

Tror iaf inte att ngt av "miljöproblemen" är människans fel.

Överfisket i världshaven, förgiftningen av östersjön, att temperaturen stigit med 0,8 grader, tjernobyl, nedskräpning och stora sopberg, miljögifter, bly och annat, freoner som förstör ozonskiktet, vilka miljöproblem tänker du på?

cLIMATEGATE

Från http://biologyandpolitics.blogspot.com/

(Jag vill betona att eventuella likheter mellan personerna och fenomenen i seriestrippen ovan och kreationister, ID-anhängare, klimatförneka​re och "2000-talets Vetenskap" är rena tillfälligheter).

​På det nyligen avslutade AAAS-mötet i USA ("American Society for the Advancement of Science") så diskuterade ett antal ledande klimatforskare motgångarna i medierna i samband med "Climategate" och den växande kritiken mot IPCC i bloggosfären och mainstreammedia. Klimatforskarna har onekligen överrumplats av den våldsamma kritiken, vilket tyder på en viss naivitet, medieovana och okunskap om hur den massmediala logiken fungerar i samband med sådana här polititiskt initierade drev av starka lobbyistgrupper som klimatförnekarna är ett bra exempel på. Med rätta var många bekymrade över utvecklingen som hotar både klimatforskningen och tilltron till vetenskap i allmänhet:

"At a time when the biggest headlines on science have been over the flaws or legitimacy of climate science, said Cicerone, recent skirmishes over climate research “have really shaken the confidence of the public in the conduct of science [overall].” He cited a number of recent polls, which show a “degradation” in the respect of the public for science in general."

Många av forskarna har blivit tagna på sängen och var uppenbarligen oförberedda på den ursinniga och besinningslösa kritiken från ilskna och beslutsamma klimatförnekande lobbyistgrupper, ofta på yttersta högerkanten och ofta med ett mycket hånfullt och aggressivt tonläge:

"Climate researchers have taken the biggest hit. They are feeling the brunt of what IPCC author Chris Field has described as a “feeding frenzy” since the November e-mail release. “The situation is completely out of hand,” said Texas A&M climate scientist Gerald North. “One guy e-mailed me to say I'm a ‘whore for the global warming crowd.’ ” His PowerPoint presentation included a slide quoting conservative talk show host Glenn Beck: “If the IPCC had been done by Japanese scientists, there's not enough knives on planet Earth for hara-kiri that should have occurred.” Said North, “Scientists cannot use the same tone and rhetorical style as commentators and bloggers.”

Kanske kan det ändå komma någonting positivt ut av det här på längre sikt? ​Som jag tidigare har skrivit är forskare inom naturvetenskap förvisso ofta intellektuellt begåvade och kunniga, men alltför ofta oerhört politiskt naiva. Många forskare tycks på fullt allvar fortfarande tro att man vinner en debatt i dagens mediesamhälle bara genom att ha de bästa sakliga och vetenskapliga argumenten. Så är det inte, och så har det aldrig varit. Vetenskapliga påståenden om världens beskaffenhet kan vara hur väl underbyggda som helst, men om de är politiskt kontroversiella eller hotar mäktiga ekonomiska intressen så kommer de ändå att kritiseras och ifrågasättas. Detta lär oss inte minst av historien under 1900-talet:

På 1950- och 1960-talen, när bevisen för att rökning orsakar lungcancer började ackumuleras så lanserade tobaksindustrin stora kampanjer för att "motbevisa" dessa vetenskapligt väl underbyggda studier. Idag är det istället olje- och kolindustrin som investerar stora summor på lobbyistverksamhet för att ifrågasätta bevisen för den antroprogena växthuseffekten. Historien går igen. Naturvetenskapliga utsagor om världens tillstånd kommer bara att vinna gehör så länge de inte hotar de mäktiga ekonomiska intressena i en värld där makten och ägandet domineras av privata kapitalintressen.

Forskarna behöver alltså medvetandegöras om ekonomi och politik. De behöver förvisso också medieträning och träning i att använda sociala medier som Facebook och bloggar, på samma skickliga vis som klimatförnekarna har arbetat. Endast så kan man vinna de viktiga strider som ligger framför oss. Många forskare har fortfarande en tämligen snobbistisk och föraktfull attityd mot bloggar, bloggosfären och sociala medier, och förstår inte att dessa informationskanaler har kommit för att stanna. Och att vi inte kan ignorera dem, även om vi givetvis måste fortsätta att kämpa för att "​peer-review" och försvara att den vetenskapliga metoden ytterst alltid ska avgöra vilka påståenden som bör betraktas som de mest sanna utsagorna om världens tillstånd.

Bloggosfären kommer dock att fortsätta existera och påverka politikerna, alldeles oavsett vad forskare anser om fenomenet. Det går inte längre att bortse ifrån det faktum att bloggosfären är en maktfaktor, på gott och ont, och forskarna måste också ge sig in på denna arena och slåss för sin sak. Bloggosfären har nu även börjat påverka krönikörer inom s. k. "seriös" media, som dagstidningar, exempelvis ​i högertidningen Svenska Dagbladet. Där framförs nu argument om den påstått "politiserade klimatvetenskapen", av en skribent som tidigare ägnat mycket lite intresse åt forskning i allmänhet och klimatforskning i synnerhet.

Vad signalerar detta nymornade intresse för något, om inte exakt den typ av politisering som klimatvetenskapen anklagas för? Marknadsliberala och borgerliga debattörer som inte visat mycket intresse för naturvetenskaplig forskning uppträder nu plötsligt som auktoriteter och experter, på allt från globala klimatfenomen till isbjörnas populationsdynamik. Andra krönikörer påstår tvärsäkert att "​FN:s klimatpanel är full av alarmister". Sanslösa påståenden och utfall av detta slag kanske kan viftas bort som enbart dålig journalistik av dåligt pålästa skribenter med politisk agenda, men faktum är att de tyvärr påverkar alllmänhetens bild av klimatforskningen, vilket är allvarligt. Om det inte hade handlat om allvarliga saker och miljöproblem hade det varit rätt komiskt att se många journalistiska haverier på så kort tid. Kan sådana här journalistiska bottennapp påskynda mainstreammedias död är det åtminstone någonting positivt. Nu är det dock även sorgligt och beklämmande att se hur förutsägbara många borgerliga skribenter är och hur deras politiska ideologi förblindar dem och gör att de förnekar obekväma forskningsresultat.

Vidare är en annan stor utmaning för forskare att bemöta de påståenden som nu seggerrusiga klimatförnekare gör på olika håll i bloggosfären, varav en del ter sig tämligen absurda och torde vara lätta att avfärda med sakliga och pedagogiska argument. Till dessa klimatförnekarmyter hör t. ex. påståendet om vi inte behöver oroa oss för isbjörnens framtid, eftersom det idag finns fler isbjörnar än det fanns på 1960- och 1970-talen.

Till dem som framfört detta argument hör bl. a. den pensionerade meterologen Bertil Larsson från Ljungbyhed och den tröttsamma skräveljournalisten och Aftonbladetkrönikören Staffan Heimerson. Medan Bertil Larsson faktiskt har blivit hedersdoktor vid Lunds Universitet (och således borde ha bättre omdöme när han uttalar sig), så är Heimerson en tämligen lättviktig skrytmåns och mytoman som man kanske mest borde skratta bort som en av många journalister som yttrar sig om saker och ting som de uppenbarligen inte orkat sätta sig in i ordentligt. Doktoranden Magnus Westerstrand ger iallafall Bertil Larsson bra svar på tal i en replik i Nordvästra Skånes Tidningar.

Så här ligger det iallafall till med isbjörnarna:

Av världens nitton kända isbjörnspopulationer, så minskar populationsstorleken i åtta, är stabil i tre och det finns inte tillräckligt med data för sju populationer. Det tidigare höga populationsstorlekarna på 1960- och 1980-talen baserades på räkningar och skattningar som var mycket anekdotartade till sin karaktär, och följdaktligen är de inte lika pålitliga som dagens uppskattning om 20-25 000 isbjörnar. Dessa problem med datamaterialet förtiger Bertil Larsson och Staffan Heimerson. Medvetet? Klimatförnekare har ju gjort "cherry picking" till en av sina arbetsmetoder, d. v. s. att selektivt plocka ut data som passar deras syften och medvetet förtiga data som hotar att underminera deras teser. Ett av många exempel på hur klimatförnekarrörelsen i allmänhet, och Stockholmsinitiativet i synnerhet, inte arbetar enligt den vetenskapliga metoden där kritik och ifrågasättande av den egna ståndpunkten är central. Det är denna frånvaro av självkritik och ifrågasättande av de egna teserna som är huvudanledningen till att klimatförnekarrörelsen bör fortsätta att betraktas som en pseudovetenskaplig rörelse.

Uppvärmningen och isavsmältningen går just nu snabbast i de södra delarna av isbjörnens utbredningsområde som i västra Hudson Bay. I detta område har isbjörnspopulationen har minskat med 22 % sedan 1987. Återigen ett besvärande faktum för de självutnämnda isbjörnsexperterna Larsson och Heimerson, som inte nämner denna besvärande omständighet kring deras optimistiska framtidsuppskattning för isbjörnen. Inte heller nämner de båda herrarna att isbjörnshonornas genomsnittliga vikt i samma område har minskat från 290 kg 1980 till 230 kg 2004.

Det samlade intrycket av Larsson, Heimersson och många andra klimatförnekares påståenden kring de välmående isbjörnarna kan inte bli annat än att de ägnar sig åt djupt bedrägeri och att de använder mycket ohederliga och vilseledande argument. Något som har kommit bli ett signum för hela klimatförnekarrörelsen. Så fort man skrapar på ytan av deras skenbart övertygande argument så ligger det oftast flera hundar (eller snarare isbjörnar!) begravna. Verkligheten är, som vanligt, betydligt mer komplicerad än de försöker inbilla oss. Exemplet med isbjörnarna är bara toppen på ett smältande isberg av lögner och vinklade påståenden.

P. S. En av Sveriges ledande klimatförnekare och aktivister i Stockholmsinitiativet, kemiprofessorn Peter Stilbs på KTH i Stockholm, vågar inte ställa upp på ett vad med journalisten Anders Emretsson om den globala temperaturökningen det kommande decenniet. Emretsson slog vad om 10 000:- att temperaturen skulle komma att öka det kommande deceniet, och utmanade Peter Stilbs. Stilbs vågade dock inte anta vadet, bl. a. genom att hänvisa till att det inte fanns en tillförlitlig temperaturserie som kunde avgöra den globala temperaturen...Ett mycket svagt argument, i synnerhet som Peter Stilbs inte har dragit sig för att ivrigt hänvisa till allehanda mätserier när han försökt bevisa att det inte pågår en global temperaturhöjning! Förmodligen är detta bara ett svepskäl. Det verkliga skälet är att Peter Stilbs, som så många andra marknadsliberaler som gnäller över hög skatt, är snål och rädd om sin plånbok. Blotta tanken på att Peter Stilbs skulle riskera att förlora 10 000:- av sin höga professorslön gör honom uppenbarligen förskräckt, och detta trots att hans lön gör att han förmodligen tar en mindre ekonomisk risk än den betydligt fattigare journalisten Anders Emretsson. Större tilltro till sina tvärsäkra påståenden om den globala uppvärmningens icke-existens har alltså inte klimatförnekarna i Sverige? D. S.