Måste ventilera lite här. Är 18, tar studenten i dagarna. Det ska väl vara något underbart? Nja. Började gymnasiet med hopp om att det skulle ta en vändning från högstadiet. Trodde att jag bara kunde slappna av och vara mig själv så skulle det lösa sig. Så var det ju så klart inte. Bor i ett av Sveriges mest statusfixerade samhället, och jag hamnade så att säga på fel sida av stängslet. Har spenderat de senaste tre åren med att försöka få något att hända, men det har inte gått. Är inte mobbat, har lite "vänner" i skolan som jag umgås med, men inga som ringer på helgerna. Jag är inte ful, jag är inte dryg (hoppas jag inte i alla fall) och jag är inte socialt handikappad. Jag föll bara genom nätet helt enkelt. Ingen lade märke till mig.
Inte direkt vänner jag saknar, jag trivs helt okej med mitt eget sällskap, snarare tjejer då. Det hänger väl ihop. Har inte kyssts sedan ryska posten, oskuld givetvis. Men det är ändå inte sex det handlar om, även om jag är lika kåt som vilken tonåring som helst så skulle jag ge vad som helst bara för att ha en flickvän som tycker om mig och som jag tycker om. Har sedan ett år tillbaka haft en crush på en tjej i tvåan, hon vet förmodligen inte vem jag är. Slutar ju om ett par veckor och har insett att jag troligtvis aldrig kommer att se henne igen. Trodde att jag skulle få möjlighet att träffas på nån fest eller så, men någon sådan har jag inte blivit bjuden till de senaste tre åren. Försökte hänga på ett tag men man tröttnar på att vara där ingen märker om man försvinner.
Vetefan vad jag ska göra efter studenten. Antar att universitet kan göra saker och ting bättre, men det trodde jag om gymnasiet också. Det ända som överhuvudtaget håller mig uppe är mitt musikintresse. Jag är inte direkt deprimerad, ibland mår jag bra, ibland vill jag bara få en chans att leva om de senaste fem åren. Det är som att jag ångrar hela mitt liv.
Känns som om jag slösat bort mina tonår. Jag har inga av de erfarenheter av kompisar, tjejer och äventyr som alla andra verkar ha. Allting bara rinner ifrån mig. Fan.
/gnäll.
Dina dagar kommer! ![[wink]](/img/smilies/wink.gif)
är lite där också
Försök lura dig själv till att ta initiativ till sociala grejer.
Även fast det inte funkar riktigt.
Crimsoon:
äventyr
vad för äventyr?
Crimsoon:
Jag har inga av de erfarenheter av kompisar, tjejer och äventyr som alla andra verkar ha.
Det jag kommer säga nu vet du redan. Du måste ta tag i detta själv. Ingen kommer ringa på din dörr. Gör du inget själv blir det inget.
Det kan vara sjukt tröttsamt att vara den som fixar fester, planerar alla resor och ser till att något händer, men det är bara bita i det sura äpplet och börja jobba på ditt sociala liv. Vänner kräver ansträngning, och ibland kan det kännas otacksamt som fan att man sliter och andra bara hänger på, men alla har iaf kul på vägen, ibland får man bjuda på lite slit.
Kompisar = Prata med folk, bjud hem/ut, ta initiativ. Det går inte alltid hem, men försöker du inte blir det inget heller. Ring folk ofta, polare som är bra på att höra av sig blir också inbjudna att delta oftare. Folk som aldrig hör av sig blir bortglömda.
Flickvän/Pojkvän = Lite samma där, tag kontakt och var lite på, de flesta gillar uppmärksamhet och alla mår bra av en kram ibland. Du behöver inte köra ner tungan i halsen på folk första gången ni ses, men de flesta gillar uppmärksamhet och fysisk närhet. Även killar som inte är bögar mår bra av en kram från sina polare ibland, det är ett enkelt sätt att få folk att känna samhörighet och förtoende (speciellt killar).
Testa skriv en kort lista med egenskaper du skulle vilja ha, men som du anser att du saknar nu. Sen ger du dig fan på att se till att det händer något. Att vara social är inte svårt, bara lite jobbigt.
Många tycker att det är svårt att komma på något att säga, men om du lyssnar på vad "sociala" personer säger är det ofast bara babbel. Dem berättar i 20 minuter om hur det gick när de bakade bröd eller nått annat aslarvigt. Men folk runtomkring tycker det är skönt med lite babbel, då blir det ingen pinsam tystnad och alla kan vara med och skratta åt degen som sjönk ihop. Svårare är det inte. Man behöver inte alltid ha något att säga, man kan prata om vad som helst så länge man gör det med gott humör, för det smittar snabbt. Sen är det ju en fördel om man har NÅNTING vettig att säga ibland med 😉
Vänta inte på att bli tillfrågad, bjud in dig själv!
Pheadrus:
Vänta inte på att bli tillfrågad, bjud in dig själv!
Problemet är väl att det, som sagt, blir tröttsamt att försöka bjuda in sig själv så småningom. Efter ett tag inser man väl att ingen egentligen vill ha dig där.
Tack för tipsen i alla fall, det uppskattas. ![[cheers]](/img/smilies/cheers.gif)
Crimsoon:
Efter ett tag inser man väl att ingen egentligen vill ha dig där.
Är det verkligen sant då? Du klagade på att ingen ringer dig på helgen, men hur ofta ringer du dem? Du måste ju ta initiativ och visa att du är värd besväret med. Kan det vara så enkelt att du inte ger folk chansen att lära känna dig genom att du är passiv och drar dig undan?
Pheadrus:
Är det verkligen sant då? Du klagade på att ingen ringer dig på helgen, men hur ofta ringer du dem? Du måste ju ta initiativ och visa att du är värd besväret med. Kan det vara så enkelt att du inte ger folk chansen att lära känna dig genom att du är passiv och drar dig undan?
För att ta ett exempel, är som sagt en blivande student, så det är en del skivor. Har varit på några, men varje gång är det som att man först måste kolla med någon vem det är, sen fråga om biljett etc, medan andra helt enkelt blir inbjudna.
Nu ska jag inte överdriva, det är inte så att hela världen hatar mig. Men det är lite jobbigt när sånt händer, särskilt när man väl frågar om man kan hänga på något och blir avböjd.
Crimsoon:
Har varit på några, men varje gång är det som att man först måste kolla med någon vem det är, sen fråga om biljett etc, medan andra helt enkelt blir inbjudna.
Har du någon egen skiva? (Eller med några polare?)
Det är ju alltid några personer som är fixers, som ordnar alla fester etc, enklaste sättet att "få vara med" är ju att bli polare med dem. Det är ju lite kört i gymnasiet nu, men tänk på det när du börjar universitet. Gå med i kåren/nation eller motsvanade och hjälp till att fixa festerna.
Alternativet är ju att vara söt och charmig som alla vill umgås med 😉
när du börhar högskolan/universitetet, se till att prata med så många som möjligt. verka glad och utåtriktad så löser sig det nog!
och angående den där tjejen
passa på nu?
är ju rätt soft om det skiter sig eller hon inte är intresserad, för ni kommer kanske ändå inte mer ses, och då kan du alltid tänka att du i varje fall försökt
Crimsoon:
Har sedan ett år tillbaka haft en crush på en tjej i tvåan, hon vet förmodligen inte vem jag är. Slutar ju om ett par veckor och har insett att jag troligtvis aldrig kommer att se henne igen.
Tips, prata med henne? MSN,FB, IRL ![[surprised]](/img/smilies/surprised.gif)
Skiter det sig behöver du ju ändå inte se henne mer.
Var på en skolanordnad studentgrej igår. De flesta skulle på efterfest, pratade med en kille jag känner sen länge och frågade vart dom skulle osv. Fick svar typ "Vet inte, får se".
Gick på toa, fem minuter senare var dom borta.
Jag försöker, känns rätt tufft bara. Ska väl försöka prata med någon i helgen och se vad som händer.
