Ska skriva en till nu.
Förmodligen är det ett stilla vårregn som hörs rassla över Stockholm denna stund, krigets år, ödesåret 2079. Jag hör hur barnens klackar klickar mot kullerstenen utanför fönstret - kanske springer de mot en ny början. Nybörjartur om de finner någonting.
Någon hörde av sig till masshäktet där jag satt - jag och alla andra desertörer och illbattingar till revolutionärer - men jag fick aldrig reda på vem det var. Kanske min dotter. Kanske min dotter Maria.
Cue 2060:
Maria blir skjuten av gummikulor när hon står bakom barrikaderna. Pappa Jag svimmar av fasa och äckel.
Någonting är ruttet i konungariket Sverige.
saga:
det är förskräckligt vad I väsnas en hör ju knappt
håll snattran ditt gamla yxskaft du är så oslipad att inte ens smöret går att skära
förbenade lathund kräks
jag ska mala ner dig till hockeypulver och koka lut på dig
fy skam
