Jag kom hem från stan tidigare ikväll och gick upp för trapporna i trapphuset. På vissa ställen i trappuppgången går det att se in i vissa lägenheter, men jag brukar av respekt inte titta in hos folk. Idag såg jag däremot något väldigt skumt i periferit och stannade upp och vände mig om..

Och där står jag och beskådar ett skådespel än värre än tjäderspelen i skogen. Snett uppifrån där jag stod såg jag att innanför fönstret står grannen i sitt kök hoppar runt som ett jihu till någon slags folkmusik, tokrunkar och äter rispuffar ur paketet.

Jag blev så förvånad att jag frös fast och började garva så till den grad att jag inte märkte att han vände sig om och såg mig. Där stod vi, öga mot öga, han med sin lem i den ena handen och rispuffarna i den andra. Jag bara garvar och kan inte sluta. Han får panik och springer till fram till fönstret för att dra ner persiennerna, och på kuppen så ramlar han. Nu står jag där och gråter av skratt och ser hans håriga röv bakifrån, när han på alla fyra på golvet omringas av ett inferno av rispuffar. Jag kunde bara inte gå där ifrån, utan ville se misären in i det sista.

Till slut så lyckades han kräla sig upp och springa till ett annat rum, och jag gick in till min lägenhet.

Men nu till det jobbiga. Han och hans fru bor i lägenheten under mig och jag stöter på de båda minst en gång i veckan. Hur i hela helvetet skall jag förhålla mig nu... vad säga, inte säga?

Och sedan en standardfråga. Är jag BÖG för att jag stirrade på hans håriga röv?