Du måste läsa ingående, försöka förstå lite själv, fantisera, göra det personligt.

ett tyst tagentbord, det är något jag saknar i min tillvaro. Har börjat på min pop-up berättelse, vet inte hur lång den blir, den blir nog inte ens avslutad. Jag är trött, arg, förvirrad osv. Har ingen koll på något längre känns det som.

Har ändrat intro-sången från Regina Spektor - samson till Eminem- Mockingbird, men det är fortfarande inte bra. men texter på engelska i texten är alltså från den.

"hush little baby don't you cry .. " musiken fyllde mina öron. Den trängde sig genom mina trumhinnor in i kroppen och omfamna själen som mynnade ut i gåshud. Mina ögonlock slappnade av, allting blev svart.
En gäll signal överröstade musikens lugnande effekt, den blev starkare och starkare, trängde sig före musiken, in i kroppen och omfamnade min själ hårt, det gjorde ont. Ögonlocken började sakta anstränga sig, ögonglobarna möttes av ett starkt ljus inte så långt borta. En stor lastbil blåste i sitt horn för att få oss att köra av vägen, han meddelade oss att han inte skulle kunna klara av sin omkörning.

Hur tänker eremiter? Jag kan inte skratta, slappna av med någon jag känner förutom Eriksson. Eriksson är en kille jag älskar att vara med men ingen jag vill vara med. Eremit-känsla? Jag missar min ungdom på värdelösa diskussioner med mig själv.

Men det var försent. De 5 sekundrarna som passerade kändes som 5 minuter, jag var lugn. Ur min mun kom "Jag älskar .." ögonlocken föll ner.

Jag älskar. Vadå? vill man fråga då. Just det som är grejen, man älskar så mycket att det inte går och räkna upp, speciellt inte under 5 sekunder. Jag älskar innefattar allt man älskar, utan att såra det/dem man inte älskar. En för evig gåta som alla mår bra av

Asfalt mot min hud. Asfaltens hämd, lämnar svarta märken efter alla dessa år jag trampat på den. Snor. Torka bort med handen, den skakande handen. Rött snor? Blod, blod från näsan och huvudvärk. Krypa bort från elden, benen ville inte hjälpa till, döda? hjärnblödning ..

Man konstaterar hela tiden, dominanta människan.

Eld, bilar, ljus, sirener, skrikandes människor, ett enda RiOT. Jag vilade det värkande huvudet mot asfaltens varma yta. Många fordon hade misshandlat asfalten denna varma sommarkväll. Solen blottade sig ännu, månen också, nattskiftet.
Det skyddande materialet som täckte mig, liknande en del av våran bil, kapades och kvällssolens strålar träffade mig.

Nattskiftet, Månen och Solen byter vaktpost, Månen hann inte till jobbet och vakta oss.

Pappa skrek, han skrek. Tårar regnade ned från hans kinder, värre än dejeforsen. Ögonen var svällda, röda, panikslagna. Huvudet trillade åt sidan, jag skymtade två vita kroppsformade säckar, innan mitt huvud snabbts återtog sin raka ställning i nackstödet. Pappa ryckte ifrån ambulanspersonalens hårda grepp om hans armar, han sprang vilt omkring. En smäll hördes, jag vred huvudet. Pappa låg på backen med sina rädda ögon tittandes på mig. Ambulanspersonalen vred tillbaka huvudet i rak position. Jag kände hur stressade och förkrossade de lät när de försökta lugna mig. "Daddy's with you in your prayers No more cryin' Wipe them tears " Deras röster mynnade bort, Musiken förgyllde min kropp inombords, tysta tårar frodades. hejdå.

Everything always happen for a reason
I guess it was never meant to be
But it's just something
We have no control over
And that's what destiny is
But no more worries
Rest your head and go to sleep
Maybe one day we'll wake up
And this will all just be a dream

Några år senare, bebodd hos gudfar och gudmor i Deje. Dejeforsen, som alltid påminner mig om pappas tårfyllda ögon på hans sista dag. Läppar som viskade fina ord.
Rullstolsbunden, förlamad midjan och neråt, ej talkunnig och ännu mer självegen än tidigare. Teckenspråk, nicka, skaka.

Det är när olyckan inträffar som man märker omgivningen omkring sig. Allla kan gråta för en hemsk sak, men de som gör något åt det är de verkliga människorna. En för alla, alla för en.
Stum och döv, ska man behöva nicka och skaka till sina vänner då? Vad hände med ""Behandla andra såsom du vill bli behandlad själv". Stum och döv = teckenspråk. Teckenspråk till dina vänner, det förstår de inte, det är så du vill bli behandlad, nicka och skaka? Nej.

Jag orkar inte skriva mer, min familj betyder så mycket för mig jag älskar dem! Så otroligt mycket och skulle kunna göra vad som helst för dem. en början , odetaljerad början.