Hej på sistone har jag börjat fundera över ett problem. Säg att en tjej är gravid, pappan är den största douchen ni kan tänka er så hon vill inte ha kontakt med honom. så träffar hon en ny kille och blir kär i under graviditeten. Vad tänker han om att vara med vid förlossningen tror ni? Kan han älska ett barn som inte är hans och fungera som en pappa? Behöver man berätta för barnet vem som är biologisk pappa eller är det okej att kalla nya killen för pappa eftersom han ändå fungerar som en sådan för barnet?
Hur skulle ni gjort i en sånhär situation och hur tänker ni killar kring att hamna i en sån här situation. både om ni var pappan och nya killen.
ödets ironi:
Kan han älska ett barn som inte är hans och fungera som en pappa?
Aa alla människor är likadana.
ödets ironi:
Vad tänker han om att vara med vid förlossningen tror ni?
DET BEROR VÄL HELT PÅ VILKEN SLAGS PERSON HAN ÄR
ödets ironi:
Kan han älska ett barn som inte är hans och fungera som en pappa?
SAMMA HÄR
ödets ironi:
Behöver man berätta för barnet vem som är biologisk pappa eller är det okej att kalla nya killen för pappa eftersom han ändå fungerar som en sådan för barnet?
JAG TYCKER MAN BORDE BERÄTTA, SEN ÄR DET UPP TILL UNGEN VEM DEN KALLAR FÖR PAPPA OCH INTE
OCH DEN RIKTIGA PAPPAN MÅSTE JU FÅ VETA?! MED TANKE PÅ RUBRIKEN MENAR JAG. NÄ GILLAR INTE DENNA TRÅD. CAPSAR LOSS MM
ödets ironi:
Kan han älska ett barn som inte är hans och fungera som en pappa? Behöver man berätta för barnet vem som är biologisk pappa eller är det okej att kalla nya killen för pappa eftersom han ändå fungerar som en sådan för barnet?
hade ju känts lite väl underligt att gå runt och låta en unge kalla en pappa för att ungen inte vet bättre (om vem som är den riktiga pappan)
känns lite som "barnunge"tänk och hoppas ej det blir något barn om någon är i en sån här situation.
Om jag skulle bli gravid med någon jag tycker är en douche så skulle det knappast ge mig rätt eller möjlighet att förvägra honom sina rättigheter som förälder, så min motvilja mot kontakt med honom är knappast relevant. Om vi antar att han inte vill ha någon kontakt med barnet så skulle jag väl kalla den nya partnern för dess pappa, om han nu tänkt agera som en sådan.
Fattar inte varför man inte skulle kunna älska och ta hand om ett barn bara för att man inte delar arvsmassa med det.
Zeppelin:
hade ju känts lite väl underligt att gå runt och låta en unge kalla en pappa för att ungen inte vet bättre (om vem som är den riktiga pappan)
känns lite som "barnunge"tänk och hoppas ej det blir något barn om någon är i en sån här situation.
Varför? Om den biologiska pappan inte har något intresse av att ha kontakt med barnet och mammans nya partner har det så är det väl rätt uppenbart att det är den roll han kommer fylla. Det är väl inte konstigare än att adoptivbarn kallar sina adoptivföräldrar mamma och pappa?
Barnet måste få veta sanningen.
MissAnox:
Barnet måste få veta sanningen.
när? ska man från spädbarnsåldern tuta i barnet det eller ska man då barnet kommit upp i högre ålder där den bättre förstår rasera dess värld?
mediakatt:
Det är väl inte konstigare än att adoptivbarn kallar sina adoptivföräldrar mamma och pappa?
Inte egentligen, nej. Det är väl inte fel att gå runt och låta ungen tro att någon annan är dennes pappa men jag hade nog känt mig grundlurad om jag senare kommer på själv att den som jag gått och kallat pappa egentligen inte är min riktiga pappa osv. osv. osv.
ödets ironi:
när?
direkt!
Zeppelin:
Inte egentligen, nej. Det är väl inte fel att gå runt och låta ungen tro att någon annan är dennes pappa men jag hade nog känt mig grundlurad om jag senare kommer på själv att den som jag gått och kallat pappa egentligen inte är min riktiga pappa osv. osv. osv.
Jag tycker att det är märkligt att tycka att enbart biologiska föräldrar är riktiga föräldrar. Visst att "förälder" egentligen betyder "person som bidragit med hälften av min arvsmassa", men det brukar även implicera en viss typ av relation. Jag tycker i vart fall att relationen är långt viktigare än biologin, och så länge det inte finns ett bra ord för "person som inte är min biologiska förälder men agerar som en sådan förvänta göra i relation till mig" så tycker jag att det är bättre att kalla de personer som främst tar hand om ett barn för barnets föräldrar.
mediakatt:
Jag tycker att det är märkligt att tycka att enbart biologiska föräldrar är riktiga föräldrar.
Varför skulle det vara märkligt? Det är väl klart att den man kommer ifrån alltid kommer att vara ens riktiga förälder? Det handlar väl om arvsanlag, gener och allt vad det heter
mediakatt:
Jag tycker i vart fall att relationen är långt viktigare än biologin,
Ja, visst är det så. Men din pappa kommer alltid att vara din pappa, ingen annan. Samma med mammor, så klart. Men givetvis kan man se någon annan ta plats i den rollen. Jag anser i vilket fall som helst att barnen alltid ska få veta vem som är deras biologiska föräldrar, även om de är idioter eller ej.
Zeppelin:
Varför skulle det vara märkligt? Det är väl klart att den man kommer ifrån alltid kommer att vara ens riktiga förälder? Det handlar väl om arvsanlag, gener och allt vad det heter
För att ordet "förälder" inte enbart handlar om arvsanlag, gener och allt vad det heter. Varför skulle den betydelsen av ordet vara mer riktig än någon annan?
Zeppelin:
Ja, visst är det så. Men din pappa kommer alltid att vara din pappa, ingen annan. Samma med mammor, så klart. Men givetvis kan man se någon annan ta plats i den rollen. Jag anser i vilket fall som helst att barnen alltid ska få veta vem som är deras biologiska föräldrar, även om de är idioter eller ej.
Jag håller verkligen inte med. Varför skulle två personer som jag inte har några minnen av eller någon relation bättre uppfylla rollen som mina föräldrar än två personer som tagit hand om mig så länge jag kan minnas, uppfostrat mig, bryr sig om mig och faktiskt agerar som mina föräldrar?
Jag håller med om att det är viktigt att barn får veta vilka deras biologiska föräldrar är. Framförallt för att det är rätt relevant om de skulle drabbas av genetiska sjukdomar.
ödets ironi:
Behöver man berätta för barnet vem som är biologisk pappa eller är det okej att kalla nya killen för pappa eftersom han ändå fungerar som en sådan för barnet?
Ja, det måste man verkligen berätta!
mediakatt:
Jag håller verkligen inte med. Varför skulle två personer som jag inte har några minnen av eller någon relation bättre uppfylla rollen som mina föräldrar än två personer som tagit hand om mig så länge jag kan minnas, uppfostrat mig, bryr sig om mig och faktiskt agerar som mina föräldrar?
Hmm, jag har inte sagt att dina biologiska föräldrar (som ev. lämnat dig) på något sätt skulle vara bättre än de människor som gått in i rollen som dina föräldrar. Men det jag menar är: du har alltid rätt att få veta vem dina biologiska föräldrar är, för de personerna är dina riktiga föräldrar
De personer som istället tagit hand om dig som om de vore dina föräldrar är ju viktigare än de biologiska som stack, men de som stack kommer ändå alltid att vara dina riktiga föräldrar..
mediakatt:
Jag håller med om att det är viktigt att barn får veta vilka deras biologiska föräldrar är. Framförallt för att det är rätt relevant om de skulle drabbas av genetiska sjukdomar.
Precis så jag menar. Menar heller inget mer än så. Har aldrig sagt att dina frånvarandra biologiska föräldrar skulle vara bättre/viktigare. Men de kommer alltid att vara dina föräldrar - oavsett hur man ser på saken.
Zeppelin:
Hmm, jag har inte sagt att dina biologiska föräldrar (som ev. lämnat dig) på något sätt skulle vara bättre än de människor som gått in i rollen som dina föräldrar. Men det jag menar är: du har alltid rätt att få veta vem dina biologiska föräldrar är, för de personerna är dina riktiga föräldrar
Men "riktiga" implicerar att biologiskt föräldraskap skulle vara mer betydelsefullt och relevant än icke-biologiskt föräldraskap, vilket inte samstämmer med hur ordet vanligen används.
Zeppelin:
Precis så jag menar. Menar heller inget mer än så. Har aldrig sagt att dina frånvarandra biologiska föräldrar skulle vara bättre/viktigare. Men de kommer alltid att vara dina föräldrar - oavsett hur man ser på saken.
Då missförstod jag dig nog. Fast då fattar jag inte riktigt varför du skulle känna dig lurad av att ha kallat någon annan än en biologisk pappa för pappa.