Jag tar studenten från Teater nu i vår. Skulle rekomendera att gå teater för alla som på något sätt gillar att stå på scen, vill få 1000 gånger fler skratt under sin gymnasietid än annars, vill få bättre självförtroende, whatever! Tycker att de allra flesta skulle ha väldig nytta av teaterlinje, dessutom har man alla möjligheter i världen att få grym sammanhållning med klassen när man spelar ihop.

Tja!
Här kommer lite kritik ifrån en skådespelare som för det mesta står på teater scenen.
Jag blir ganska arg när jag läser det ni har skrivit för att det, makes no f*cking sense, b*tches!!
Om man inte tror att man missar något med teater, är man f*n dum i huvudet.
Jag ska bli hjärnkirurg för eran skull och fixa era hjärnor, så ni blir normala i såna fall.
Gå på en bra teater föreställning för he*vete och älska den, för att det kommer ni göra.
Kom ihåg att "varje dag räknas" ni har inte tid att vara så j*vla negativa.

Tillåt mig att citera Martha Vestin:"Teater är gestaltning av liv, av aktörer, inför publik, här och nu."

Om man tex jämför med filmen så saknas här och nu aspekten. För dem som inte har någon större teatervana så kan jag förstå om den låter obetydlig, men det är den långt ifrån.
Det är det att teater tar med sig publik och skådespelare in i en fiktiv värld/situation trots den omgivande ev, sjaskiga lokalen som gör det så magiskt.
Jag ger filmen ett stort medgivande vad det gäller att kunna berätta exakt vad skaparen vill (med inzomningar, klippning och liknande), men den berör aldrig på samma sätt som teatern. Detta då teatern utnyttjar aspekten av att du ser det hända, du är där.

Ref: Martha Vestin "Regi - kreativitet och arbetsledarskap"
Carlssons förlag 2000 och 2006.