Ondskan har ju alltid funnits som motpol till godheten.
(Egentligen, vad är ondska och godhet, men vi säger att det är när en person utför handlingar med baktanken att skada andra på något sätt som ondska och raka motsatsen som godhet).
Ta det mest kända exemplet, Adolf Hitler. Eller Charles Manson, Vlad Dracul, vem ni vill. Tror ni att ondskan är något som är genrelaterat eller händelserelaterat (Sexuellt utnyttjande, våld etc.) Med genrelaterat menar jag att det sitter i när personen föds och att därför en förälder misshandlar sin avkomma och för det vidare till honom genvägen, och inte egentligen ifrån själva våldet. Och att barnet då för vidare det i sin avkomma.
Och är alla onda personer galna? Det är en knepig tankeställning. Läste det en person skrev, att alla är så rädda. Så fort någon gjort något ont så är han galen/psykiskt sjuk, kan man vara ond utan att vara psykiskt sjuk?
*Tråkigt att det inte finns något Psykologiforum, Psykologi är mycket mer intressant än Filosofi ju!
filosofi är bara flummigt : <
Det finns ingen ondska, eftersom det är alldeles för subjektivt för att vara något som är allmänt gällande, det finns inte någon person som precis alla andra anser är ond.
Lundi:
filosofi är bara flummigt : <
Det här är psykologi. Tänkandet om hur människans tänkande fungerar.
Mikrofonkåt:
Det här är psykologi. Tänkandet om hur människans tänkande fungerar.
sa att filosofi är flummigt.. psykologi är mycket mer intressant.
Viljans Triumf:
Det finns ingen ondska, eftersom det är alldeles för subjektivt för att vara något som är allmänt gällande, det finns inte någon person som precis alla andra anser är ond.
Betyder inte det då att ingenting "finns", eftersom allt är subjektivt. Fan nu känns det mer som filosofi, usch usch.
Mikrofonkåt:
Ondskan har ju alltid funnits som motpol till godheten.
Ondska och godhet är ytterst subjektivt.
Divinator:
Ondska och godhet är ytterst subjektivt.
Ondska och godhet, eller bilden av det högsta goda och det högsta onda, är framförallt kulturellt, skulle jag vilja påstå, och därmed i allra högsta grad föränderligt. Många kulturer verkar dock nå ungefär samma slutsats, att det som på något vis är konstruktivt, det är också gott, och det som är destruktivt, det är ont. Det som gagnar människan och gör henne nöjd är också gott, och det som förstör henne är också ont. Därmed vill jag inte införa någon slags dualism där antingen det ena eller andra är rätt eller fel. Min övertygelse är att alla människor är både goda och onda, och om kulturen speglar människan så torde ju även den vara både god och ond.
Mikrofonkåt:
Med genrelaterat menar jag att det sitter i när personen föds och att därför en förälder misshandlar sin avkomma och för det vidare till honom genvägen, och inte egentligen ifrån själva våldet.
Delvis är det väl så. Jag vill minnas att jag någonstans läst eller hört att vissa människor (psykopater?) föds med lägre förmåga till empati än andra. Känslokyla förklarar definitivt gränsöverskridande hänsynslöshet och destruktivitet emot medmänniskor. Sen finns det alltid en kulturell sida av myntet. Det är inte antingen gener eller miljö utan både och i ett samspel.
Mikrofonkåt:
Och är alla onda personer galna? Det är en knepig tankeställning. Läste det en person skrev, att alla är så rädda.
Nej, alla personer kan utföra onda handlingar och tänka onda tankar, under rätt förutsättningar. Krig är ett utmärkt exempel. Inför/i krig kan en helt vanlig människa utföra ytterst destruktiva, och därmed enligt rådande kultur onda, handlingar.
Mikrofonkåt:
Tror ni att ondskan är något som är genrelaterat eller händelserelaterat (Sexuellt utnyttjande, våld etc.)
Jag tror det är händelserelaterat om inte personen i fråga är psykiskt sjuk då det istället kan vara genrelaterat.
Mikrofonkåt:
Och är alla onda personer galna?
Det beror lite på vad den "onda personen" har gjort. Om han/hon har dödat pga extrem avsky tycker jag inte personen är galen. Men vill personen döda bara för att det är kul enligt honom/henne tror jag nog inte den personen är riktigt vettig. Men det beror också på uppväxten, till exempel har jag vuxit upp i en miljö där jag fått lära mig att det är fel att skada andra människor, men om en person lever i en miljö där han/hon får vara med om våld i vardagen kanske han/hon inte tänker på det sättet.
tror att ondska å sånt kan uppstå däre finns saker som e fel å som dom känner e fel som man kanske vill fixa till elelr nått men man itne riktit vet va man ska göra. va ju mycke d som hände i tyskland förut när d va kris å sånt å folk löste problemet me ilska.
jag e roten till allt ont.
Den bild jag skapat mig under de år jag intresserat mig för serie- och massmördare (vilket väl kan sägas vara ondhet till det extrema), är att slumpen har en väldigt avgörande betydelse. Jag är personligen övertygad om att alla, under rätt omständigheter (vad som är rätt omständigheter varierar från fall till fall), kan utvecklas till kallhamrade mördare. Ser det mer som ett sannolikhetsformel, där man stoppar in ett flertal faktorer. Uppfyller man tillräckligt många av dessa utvecklar man ett ont beteende.
Så nej, man behöver verkligen inte vara galen för att utföra onda dåd.
Det Hitler gjorde ansåg han ju som gott. En människa gör inget som är ont. Bara något som uppfattas som ont av resten av människorna.
Det är samma sak med bataljon 101. De gjorde det de trodde behövdes för att det skulle bli bra, alltså något gott.
jag har skrivit en uppsats om ondska.
Fulbert:
jag har skrivit en uppsats om ondska.
Kul för dig. Vad har du kommit fram till då?