Bor på ett ungdomsboende, alltså har man egen lägenhet med stöd av personal som bor en bit längre bort. Det funkar inte alls bra. Blir arg hela tiden på allt och alla. Känner mig jätte stressad och irriterad över att vara där. Visst har egen lägenet och så men jag kräver en viss mängd uppmärksamhet. Tror även att jag kommer bli vräkt därifrån ganska snart faktiskt. Det jag ville ha från början var asså en andra handslägenhet, INTE ungdomsboende. Jag vet inte ens vad jag vill i livet, det enda jag vet är att jag måste jobba med mina alkoholproblem. Men den bästa lösningen är la inte att jag ska behöva lämna drogtester och blåsningstester varje kväll? Det påminner ju en bara. Jag vill inte lägga av helt och hållet heller, för jag har sån ångest. Jag vill bara hitta ett sätt att må bra först. Gått på NA möten men det var inget för mig.. Kanske ska flytta hem till mina föräldrar, men det känns inte som en vidare bra idé med tanke på min grova adhd. Är rädd att jag ska skada dom för jag inte kan kontrollera min ilska alls. Har redan en prick i registret för misshandel på morsan sedan februari. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Råd?
ett, sluta knarka, helt annars är det ingen ide att försöka
två, sluta drick, helt annars är det ingen ide att försöka
tre, söka annan typ av hjälp en den du har nu
Fuck the pain away
hur gammal är du?
Nintendos BFF:
hur gammal är du?
16
Våga ta emot kärlek från de som står dig nära och våga älska dig själv...
Bara du kan ta dig ur skiten, det är bara att betstämma sig, tror jag.
dynamik:
Fuck the pain away
It's fine all of the time ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
alltså du ska ju inte bo själv iaf
Kan du inte försöka att se ungdomsboendet som ett stöd istället för något att slåss mot? Utnyttja de positiva delarna (som ändå måste finnas, du har ju i alla fall någonstans att bo). Jag skulle råda dig att skaffa en bra läkare som eventuellt (!) kan medicinera din ADHD och kanske försöka träffa någon slags terapeut eller nåt. Gruppterapi kanske skulle kännas mindre laddat?
Alkoholproblem löser man sällan, sällan, sällan på egen hand.
Viktigt är du själv söker hjälp och inte dina anhöriga, då hjälpen är frivilligt och inte kan påtvingas via sjukvården med hjälpinsatser.
Vänd dig även till en vän som fortfarande behandlar dig som en sann vän och som inte kommer med ständiga utskällningar med högt tonläge. Människor som inte delar din verklighet bemöts inte heller likvärdigt så som andra, vilket säger sig självt.
x_marty:
Viktigt är du själv söker hjälp och inte dina anhöriga, då hjälpen är frivilligt och inte kan påtvingas via sjukvården med hjälpinsatser.
Fast än kan hon tvingas då hon är under 18.
isola:
alltså du ska ju inte bo själv iaf
de vore nog de bästa
spenatsmakarbajs:
de vore nog de bästa
Om du bodde med folk som kunde ta hand om och hålla koll på dig, ja. Du kan ju uppenbarligen inte klara av det själv.
Men det kanske kommer med åren.
isola:
Om du bodde med folk som kunde ta hand om och hålla koll på dig, ja. Du kan ju uppenbarligen inte klara av det själv.
Men det kanske kommer med åren.
de gör jag la visst de
