Hade lätt hoppat av. Och flyttat till en annan stad. 

skaffa en flickvän

DinMupp:
Hellu there,

Jag började på gymnasiet för snart två veckor sedan. "It will be fun", they said. "Du kommer få vänner för livet", they said. Från början kändes det så jävla nice med en ny och trevlig klass på 32 pers, men redan nu känner jag bara ångest över att varje morgon vakna upp och gå till skolan. Det har redan bildats grupper och alla har hittat någon att vara med FÖRUTOM jag och en annan tjej, vilket leder till att det är hon och jag som hänger på rasterna. Vi har inget speciellt gemensamt så det blir ofta "awkward silence". 

Jag överväger alltså att byta klass/gymnasium men skolan jag går på är en av de mest omtalade i Stockholm. Lärarna är ju jättebra men jag känner mig så otroligt ensam när vi inte har lektioner. Jag vet att det bara har gått 2 veckor och jag vill ogärna springa iväg från mina problem, men jag känner helt enkelt att jag inte riktigt trivs och alla har redan börjat lära känna varandra på riktigt. Ingen vill lära känna mig!

Vad hade du gjort?

Kan du inte på något sätt bli kompis med någon av de andra grupperna? I början av nya klasser kan ju det lätt bildas grupper då många, precis som du, är osäkra över vem man ska vara med osv. Då blir det lätt att man direkt ter sig till ett par personer för att sedan i början hålla fast vi dessa i början, av ren trygghet. Efter ett tag kommer dock grupper splittras, nya grupper kommer bildas och folk kommer hitta nya vänner. Det finns en stor chans att du om några veckor kommer hitta några andra att vara med och att du, vem vet, hittar en vän för livet. Det kan också vara så att grupperna i klassen efterhand löser upp sig då folk känner sig mer säkra och att det hela slutar med en enda stor klassgrupp.

Jag har befunnit mig i samma sits som du. Dock bildade jag grupp med några andra men jag stod inte ut mer än en termin. Grupperna som bildades i min dåvarande klass bidrog till en, enligt mig, dålig stämning i klassen och jag kände mig inte trygg, även om jag hade "min" grupp. Jag ansåg då att jag måste känna mig trygg för att orka studera, och valde därför att hoppa av för att sedan börja om helt på en ny linje, dock på samma skola. Men på denna nya linje jag valde träffade jag mer rätt än någonsin och har nu en underbar klass där vi arbetar med att alla ska känna sig trygga. 

Var inte rädd att byta/hoppa av, för det var det bästa beslutet jag tagit iallafall.

EDIT: Dock kan det utveckla sig åt det andra hållet också, att det löser sig och att ni allihopa blir en enda stor gemensam "grupp" av grupper. Det vore ju det bästa tänkbara scenariot om man inte vill byta skola, så jag hoppas för din skull att det löser sig.