Vet inte om detta har hamnat på rätt plats, det är en fråga om hälsa, men kanske även till någon annan kategori, hoppas den inte väcker blodad tand hos någon för felpost.
Det var tänkt som en hälsorelaterad tråd som blev en stor jävla tråd för att sammanfatta hur jag mår som jag mår.
Tråden är uppdelad i 2 delar, för lite plats för texten.

Vet inte riktigt vart jag ska börja på min historia, denna är inte under en längre tid, så den är aktuell och rätt fräsch än idag.

Allt handlar om mer eller mindre en och samma sak, samt småsaker som spelat roll sedan innan.
Jag har ett "litet" problem som sitter ihop med andra "små" problem.
Jag vet inte vad jag egentligen vill få ut av det här mer än att prata av mig, även så hoppas jag på flertal personers åsikter, vad de tycker eller skulle ha gjort.
Läsningen är väldigt lång för att vara ett problem sådär.
Jag försöker hitta alternativ och lösningar på egen hand, men detta hoppas jag ger en lite extra putt i rätt riktning.

Om ni inte orkar läsa allt, låt gärna bli att svara, hellre inga svar än massa kommentarer från folk som inte ens lägger ner lite lästid, detta är viktigt för mig.

[] [] [] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] []

[] [] [] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] [][] []

För.. vad kan det vara nu? någon månad sedan, brakade min mor ihop och blev deppig, hennes vän körde henne till psykiatriska kliniken eller vad det mer exakt heter, där hon fick vara inlagd ett tag och få mediciner mot hennes depressioner och sådant.

Efter 2 veckor där borta fick hon komma hem.
Under tiden hon var borta är jag, 22 åring som just fått sommarjobb och inte är van riktigt med rutinerade vuxenlivet ta hand om hem/hus/mat och sådant, till en viss mån klarar man sånt, dock har jag 2 bröder, varav ena är borta hos far för tillfället, far är inte stationerad i Sverige.

Då ska jag hinna med vardagliga sysslor som en vanlig ensam människa gör, ta hand om hus och hem, samt min bror, även så får jag hålla en titt på hennes ekonomi, hur hon mår och så vidare.
Hände nu innan julen att hon inte nämnde något om dålig ekonomi, för att sedan låta all el i vårat hus kopplas ur, kunde inte bo hemma under den perioden då det var väldigt kallt även, visade sig att hon hade en stor bunt obetalda räkningar hon inte ens nämn något om.
Så då måste man hålla en titt där med vilket inte är lätt, samt så ska jag jobba, ha tid för min flickvän, om jag har tur kan jag unna mig lite lite tid själv, flickvännen är min enda stödpelare och kraft.

Åter till aktuella historien, kom av mig lite men kände att bakgrundsinfo kan behövas, säger jag bara "ta hand om hushållet medans hon är borta" tycker jag att får mig att framstå som lat.
Notera även att jobbsituationen är helt ny för mig, då det är regelbundet heltidsjobb under sommaren, så allt blev en salig pannkaksröra som krävde en hel del av mig, mycket nytt både hemma och där fick man även lära sig på plats under kort kort tid.
Vi bor en bit utanför, vilket kräver promenad på ungefär en timme, eller cykel, ska jag då handla mat och sådant kan det ta ett tag fram och tillbaka, samt armar kan inte bära hur mycket som helst.

Efter att ha kommit hem satt min mor bara hemma en vecka nonstop, åt inget, gjorde inget, låg på sitt rum, rökte och drack te i köket ibland, annars kollade hon på film, från annars den aktiva och jobbande kvinnan hon brukar vara, med mycket som händer.
När veckan började närma sig en ny så fick hon för sig att ta sina nyköpta mediciner i en stor härlig näve och svälja när både jag och bror är på hemmaplan, sorliga är att hon berättade det för mig, även hennes vänninna via telefon.
Det var hon som ringde upp mig och bad mig prata med min mor, jag och hon över telefonen bestämde oss för att ringa ambulans, även fast mor vägrade, efter att hon lagt sig på sitt rum i hopp om att hon ska bli trött från sömnmedicinerna så bestämde jag mig för att ringa, kan säga att detta inte är någon trevlig position, samt min yngre bror vet jag inte hur han tog detta riktigt, vi har inte pratat om det, men det blev nog mer en "jaha".

Tog ett tag att svälja det, samt att jobba dagen efter (då natten blev lång) var lite svårt.
Åter igen inlagd i nu 2 nya veckor, kallas till möte för att prata igenom vad som hänt, en mor som gråter och ett gäng stela personer som nickar, frågar kort och bara..ja.
Det visade hju sig att en vanlig biverkning efter en kort tids använding av hennes mediciner är självmordstankar, även om man inte haft det innan så kan det komma.

Det är även rubricerat som självmord och eftersom ena brorn är under 18 år måste de kontakta soc, men läkaren tyckte och bedömde att läget är stabilt, samt han var inte hemma eller närvarande när det inträffade, eller vet om händelsen, då han är hos far, så kommer det nog inte ske något.

Hur kommer det då sig att de släppte ut henne efter så kort tid om de visste om det?
Hon blev kvar där ett tag till för att sedan komma hem igen, lite osäker men bara gilla läget.
Nu har vi varit "ensamma" i ungefär 5 veckors tid, medans mitt sommarjobb löpt på för fullt och jag har försökt lösa allt så bäst det går, har även varit hos en psykolog för att se hur jag ska göra, efter 2 besök tackade jag för mig och fick det svar jag hade hoppats på, opersonligt och realistiskt, inte partiskt, att fråga vännerna om hjälp i detta vet man hju hur svaren blir mer eller mindre.

Så, nu var idén att inte ta åt mig så mycket ansvar, utan att försöka få henne att lösa det själv.
Hon träffade en person där som vi kan kalla Herr.A.
Dem blev utskrivna ungefär samtidigt, Herr.A skulle tydligen få en lägenhet av soc på Onsdagen, varav han skulle stanna 2-3 dagar hos oss innan, då hans bil blivit stulen, bilen som innehöll nästan allt av värde han ägde.

Så, därav ställer mor upp på att låta han sova här.
Inte för att jag bryr mig eller frågat så börjar hon berätta för mig (och min flickvän/bror som var med, lustigt nog, hon pratar inte om sånt öppet annars) att han är en fin kille och sånt, att inget ska hända, dem är bara vänner och han ska bara få sova där, men de ska dela säng, hans förra fru gjorde han inget med förs hon frågade honom, så vidare så vidare...
Fick höra det ett par gånger, som om vi frågat ut henne eller liknande.

Nu har det gått lite mer än en och en halv vecka, han är kvar, inga tecken på att försvinna, inte heller har jag hört något om hans lägenhet, och de är nu i en "relation".
Det som gör det hela mer förvirrande är att efter hon kommit hem är hon väldigt annorlunda, inte negativt men lite skrämmande.
Hon är grymt lugn, snäll, frågvis, bryr sig, och ja, harmonisk nästan, är det medicinerna, eller han, eller har hon förändrats?
Inget negativt men fortfarande förbryllande och lite läskigt.

Jag har inget emot Herr.A, men han är precis sådan kille mor talat illa om när vi pratat om ragg och sådant, han har utländskt påbrå, förmodligen spansk eller åt det hållet.
En sådan mor aldrig tyckt om innan.
Innan hon blev deprimerad, med start av förra året efter ett långt förhållande med en herre som gick skilda vägar senare fick hon fnatt och återupplevde sin ungdom, den hon inte fick när hon var med far och hade oss.

Flicka som vill leka runt och flörta, var ett flöde av olika karlar här, "vänner" och sånt som hon kallade dem, oftast försäkrade oss om att de inte gjorde något, även om vi inte fråga, men det märktes väl.
En av dessa var även i min ålder, en gammal sportkamrat av samma årgång som mig, kändes lite fel att ha pojkar rännande här.
En annan pojke var snäppet äldre, han verkade pårökt en hel del, vilket dock resulterade i att hon lämnade "kompisen/ragget" senare, men ja, vi har haft alla typer av folk hos oss under den perioden, allt från hennes vänninors pojkar skrikandes fulla som svin 4 på morgonen och ska in, till fulla pojkar som sover på bordet hemma så vi barn inte kan äta kvällsmat medans mor sover. (ungdomar har konstiga matvanor när sommarlovet nalkas)

Åter igen, är jag lite skeptisk till Herr.A, för det första träffades dem under en 2 veckors period efter hon blivigt inlaggd på psyk för självmordsförsök, han är där med, av anledning vet jag inte, men allt låter lite hokuspokus skumt med honom, kan vara sant, kan vara tokigt, han verkar trevlig och allt men stämningen blir lite småstel för oss.
Han är av äldre slaget och lite lugnare än vi är vana med, inte så mycket humor på våran nivå alls.

Ekonomin då hon nu är sjukskriven under en längre tid, är grymt dålig.
Den var illa redan innan då det nätt och jämnt gick ihop till mat och hyra, hur vi ska klara oss nu är ett frågetecken.
Förmodligen måste vi till soc då vi lever under existensminimum.

Jag har nu på senare tid behövt gå hem några få gånger från sommarjobbet, vilket vi vet inte är bra, tur nog får jag inte betalt alls, istället för sjukpenning, vilket gör att jag inte "mjölkar" mitt företag jag arbetar för, så jag har inte dåligt samvete.

Jag har inte mått bra någon stans och idag bestämde jag mig för att försöka "googla" på symtomerna(stavning?) för att lista ut vad som är fel.

Vad jag kom fram till, hittade en checklista på nätet där allt ligger under samma kategori för en och samma sak.
(Det mesta har kommit nydligen om inte alls som står där så jag blev fundersam)

---------------------------------------
-nedsatt kreativitet
Kan vara av anledningen att jag inte fått tid till mig själv alls nästan

-yrsel, ostadighetskänsla, tinnitus (öronsus), begränsad hörseluppfattning.
Har fått små yrsels till och från, vilket har skrämt mig, var en av första anledningar att jag gått hem
Pip i öronen har jag fått till och från, men mer frekvent på senare tid, hör även sämre, så mycket att det märk.

-obehaglig psykisk trötthetskänsla
Om jag tolkar denna rätt som extremt trött utan anledning så är väll denna åt det hållet med, har haft svåra problem att orka saker nu på senare tid.

-dåligt humör, lättirriterad, rastlöshet och otålighet
otålighet är väll det enda, dåligt humör och lättirriterad har jag dock inte varit, en sällsynt sak för mig.
Rastlös som fan, men utan motivering till att göra något åt det.

-glömska och koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter
glömska kan vara mer på senare tid, de andra stämmer inte in alls.

-dåligt självförtroende, oro för att misslyckas
Detta är inget jag känt av alls.

-nedstämdhet, pessimism, negativa tankar
Dessa har flödat som fan på senare tid, all tid när jag kan tänka är bara negativt så gott som.

-orolig sömn (vaknar outsövd, trött under dagen)
Även när jag sover extra länge, lägger mig tidigare och skippar saker att göra för att få behövlig sömn har det knappt hjälpt.

-svårigheter att komma till ro och slappna av
Har inte slappnat av eller kommit till ro sedan allt började, inte en sekund.
(förutom i sängkammaren med min käraste tur nog)

-tendens att dra förhastade slutsatser, överskattning av problem
Jag har gjort allt som i vanliga fall är lätt till mycket svårare än det borde vara, även på sommarjobbet gör jag helt lätta saker till onödigt svåra.

-aptitlöshet, dras till starka smaker, godisbegär
Aptitlösheten är märkbar, äter riktigt dåligt, men starka smaker och godisbegär vet jag inte om det är någon ändring i alls, inte vad jag känner.

-magkatarr och matstrupskatarr
-tarmkatarr (magknip och diarré)
Dessa två är jag inte helt säker på vad som är vad, men förutom yrsel är det att magen gör grovt ont rätt ofta en av anledningarna att jag hållit mig hemma från jobbet. har även haft snarlikt diarré, mer löst än vanligt och oftast svidande, dålig i magen likaså, sura uppstötningar till och från.

-spända , trötta och ömma muskler
Spända muskler något ömma, men trötta vet jag inte riktigt.

-värk runt leder
Inte vad jag märkt av alls.

-fysiskt lättuttröttad, dålig ork
Jag har haft dålig ork och kondis sedan innan, men känner att orken är totalt borta nu, mer än vanligt.
Allt är en pina och en superansträning, vad jag än gör.

-värk nacke, axlar, rygg, bröstkorg, armbågar
Nacke och axlar, kan dock bero på arbetet, men annars vet jag inte.
En del bröstsmärtor har påbörjat på senare tid dock, korta intensiva värker som försvinner.

-huvudvärk (både spänningsvärk och migrän)
Huvudvärk brukar jag väldigt ytterst sällan ha, men på senare tid har jag haft mer ont i huvudet på en månad än de senaste 3-4 åren.

-spänd, knarrig röst
Ingen har nämnt något och jag tycker inte min röst är annorlunda.

-sväljningssvårigheter, muntorrhet, klumpkänsla i halsen
Muntorrhet och klump i halsen har jag haft extremt mycket nu, men det kan med stor chans bero på vädret.

-oroligt hjärta (störningar av hjärtrytmen)
-högt blodtryck / labilt blodtryck
-påskyndad åderförkalkning, t ex hjärtinfarkt
Inte vad jag märk av, brukar inte bevaka det riktigt.
Inget jag vet hur man märker, förutom hjärtinfarkt, men det har jag nog inte haft. 😉

-omotiverad rodnad och / eller blekhet (ofta om vart annat)
har inte lagt märke till, inte fått nämnt.

-kalla händer och fötter
Brukar alltid ha varma fötter och händer, är en varmblodig människa, min flickvän är alltid kall, nu på senare tid är hon den varmaste av oss.

-mörka "påsar" under ögonen, svullnadskänsla i händer och fötter
Påsarna vet jag inte riktigt, men svullnadskänslan har jag garranterat.

-------------------
-domningar och stickningar i armar och ben
-trötthet i ögonen, dimsyn, tunnelseende, begränsad synuppfattning
-ljud och ljuskänslighet
-svettningar (fr a arm- och handsvett)

Dessa punkter har jag känt av en hel del viket oroade mig mest och drev mig till att försöka hitta anledningen med allt konstigt som hänt med mig på senare tid, trodde det var någon influensa eller något jag åkt på.
Svettats otroligt mer än vanligt från armarna, jag har en tjock hud vilket gör att när jag svettas så får jag "vattenbubblor" på armarna, då inte svettet kommer ut, kliar inte, svider inte, lämnar inga märken när de försvinner, men de har funnits där enormt mer nu på senare tid.
Ljud och ljuskänslighet har jag märkt av, oftast ont i ögonen vid ljus, samt ser grymt dåligt i mörker vilket jag inte påverkats av innan.
Ljud, jag lyssnar ofta på musik, men musiken har börjat göra "ont" på senare tid, kan inte förklara riktigt men det blir obehagligt.

tunnelseende har jag upplevt ett par gånger, eller dimsyn, nästan samma sak, vilket har skrämt mig otroligt mycket.
Domningar och stickningar i armar och ben är även en väldigt frekvent åkomma på senare tid.

-------------------

-orolig urinblåsa, sängvätning, täta urinträngningar
orolig blåsa om inte annat, men sängvätning och tät urinträningar har jag inte märkt av.
Har haft väldigt koncentrerat urin på senare tid som gör att det svider en aning när jag kissar.
Detta har jag haft innan och kört hela doktorpaktet på det, könssjukdom, prostata problem, urinvägsinfektion, inga fel hittade, enda doktorn kan tro att det är antingen vätskebrist eller konserterat innehåll som gör att det ömmar.

-sexuell lustlöshet
-irriterad hud, (ibland t o m eksem), glanslöst och risigt hår
-nässelutslag, hösnuva, astma
-nedsatt immunförsvar (återkommande infektioner)

Dessa har jag inte märkt av alls vad jag kan tänka mig.
---------------------------------------

Listan pekade sedan på denna "sjukdom"

Utmattningsreaktioner av långvarig negativ stress
(=felfunktioner från stressystemets målorgan)

Jag kan inte tänka mig att jag är stressad, men flickvännen har huggt på mig en del, även vännerna.
Jag har på senare tid konstant tittat på klockan, varit stressad och sådant, kan ta exempel.

Går upp 1-2 timmar innan jag behöver börja röra mig till jobbet, så jag sakta kan vakna upp, jag vet att magen krånglar och har denna tid att försöka få den att lugna sig, samt skönt att vakna upp innan man börjar jobba.
de kommande minuterna tills jag ska börja jobba (även då jag har 3 alarm påsatt på mobilen för att inte komma sent) tillbringar jag att konstant titta på klockan, och räkna minuter tills jag måste börja gå.

Jag räknar även minuter och tittar klockan när jag kommer hem, så jag vet när jag ska sova, och räknat hur mycket sömn jag minst ska ha, hur mycket jag får.
Jag gör även detta på jobbet, på helgerna, på senare tid tittar jag klockan och räknar ner till allt hela tiden, minut för minut, efter dem sagt till mig har jag börjat tänka på det själv och det irriterar mig.
Idag gick jag hem från jobbet för att jag mår risigt i kroppsväg, har inga planer på att jobba imorgon om det sitter i, försöker att ta det så lugnt som möjligt, har ändå tittat klockan XX antal gånger när jag skrivit allt detta för att räkna tills jag ska sova.

Kan stressen ha uppkommit efter nydligen hända saker?
Hur blir jag av med den?
Är det medicinering som behövs, psykolog, ändrad vardag?
Detta är en helt främmande ny och jobbig situation för mig.

Att säga "flytta till far" eller liknande är inte något som är en lösning, om den ens är möjlig.
Att försöka få jobb och lämna allt är något jag önskar och försöker att nå, men vill samtidigt inte lämna mina bröder i situationen som den är nu.
Ekonomin krasar, men jag ska inte behöva använda mina nyintjänade sommarjobbs pengar på att fixa hennes ekonomi har jag hört från psykologen och många andra,
Ska ha dem till att försöka få ett riktigt liv och även ett fast jobb.

Jag är 22 år, hemmaboende, då jag inte haft jobb innan, men en jävla massa arbetspraktik från arbetsförmedlingen, med en "lön" på 3000 i månaden, varav 2k har gått till för att vi ska klara oss hemma.
Mina bröder går i skola fortfarande.

Hur kan jag lösa det, vad har jag för alternativ?
Vad ska jag göra här näst?
Vad är era åsikter?

---------------
Har jag förklarat något dåligt, eller undras det något, fråga på!
---------------

Det här är min historia i ett luddigt format.
/R