Fick inte mycket respons så lägger ut den. Säg vad jag ska förbättra lägga till.
Nya rosa sandaler
Jag minns det som igår, första gången hon snubblade in i klassrummet i sina nya rosa sandaler med ett mystiskt leende på läpparna som bevarade en hemlighet. En hemlighet som skulle förstöra hennes liv om den inte avslöjades. Sen hon börjat dra sig mer och mer undan har hon förvandlats till en helt annan person.
Tystnaden som spred sig i klassrummet när hon kom in var obeskrivlig. Jag kände att en svag våg av ångest sköljde över mig. Hon letade med blicken efter en ledig plats och hennes blick landade tillslut på den enda lediga stolen framför mig. Den svaga doften av alkohol fick mig att bli illamående. Jag vågade inte ställa frågan, frågan som jag egentligen redan visste svaret på.
Under lunchrasten satt vi och diskuterade den nya säsongen av Game of Thrones. Men hon betedde sig inte som hon brukade göra. Hon drog i sitt stripiga hår, stampade med fötterna och kollade förtvivlat ut i den långa, kalla korridoren. Det var som att prata med en vägg. För att fånga hennes uppmärksamhet tog jag ett djupt andetag och ställde frågan.
- Har du druckit?
Till svar gav hon mig en kall blick med sina isblå ögon och kollade chockat på mig. Vi stirrade på varandra under tystnad. Jag kände mig skyldig, som om jag vore den som hade druckit. Det här är mitt fel. Om jag inte hade lämnat henne hade aldrig detta hänt. Hon vände ryggen åt mig och gick iväg med bestämda steg.
Hon var inte i skolan nästa dag och jag försökte förtränga mina tankar om att det var mitt fel. Jag har alltid haft svårt för att skaffa nya vänner och nu när vi börjat gymnasiet såg jag en chans till att skaffa fler vänner, vilket hon inte verkar förstå. Dom andra tjejerna i klassen har börjat ana vad hon håller på med. Jag brukar sitta bredvid och nicka instämmande för att jag själv inte ska bli utpekad.
När jag var påväg hem från skolan vibrerade min mobil till i bakfickan. Jag tog upp den och kollade vem som hade skickat. Det var hon. Jag anade en kort liten text och klickade snabbt fram sms’et. “Möt mig vid vitsippeängen”. 1000 tankar snurrade i huvudet, men någon instinkt fick mig att springa dit. För jag saknar henne, jag saknar henne otroligt mycket.
När jag kom dit såg jag alla vackra vitsippor som låg som ett tjockt täcke över den lilla ängen vid bäcken. Mitt på ängen stod ett stort vackert träd som vi alltid brukade klättra i när vi var små. Jag ropade hennes namn och fick inget svar. Jag la mig ner på ängen under trädet för att rensa tankarna.
Jag vaknade av ett knak uppe i trädet. Men jag var inte rädd, jag är aldrig rädd på vitsippeängen. Jag tittade upp och såg sulorna på ett par nya rosa sandaler hängande över mig. Det tog ett tag innan jag insåg att jag inte hade någon bästa vän längre.
Gud den va jätte bra!! Väldigt beskrivande och spännande!!
Fick bokstavligen rysningar i sista stycket.
Jättebra, verkligen!
Tappade intresset efter 2 rader. Snacka om att spoila rubriken lite väl snabbt va!
Det går att skriva om flera av dessa för att få bort allt jag:ande. Men kanske bara är jag som stör mig.
Det går att skriva om flera av dessa för att få bort allt jag:ande. Men kanske bara är jag som stör mig.
Jag skulle säga att jag också reagerar på allt "jag", jag tycker att det blir lite väl mycket. Men det är ju som sagt bara vad jag tycker.
Ruttenfisk:
Jag skulle säga att jag också reagerar på allt "jag", jag tycker att det blir lite väl mycket. Men det är ju som sagt bara vad jag tycker.
Jag börjar tappa meningen för ordet "jag", men det är nog bara jag. Vad vet jag?
Haien:
Jag börjar tappa meningen för ordet "jag", men det är nog bara jag. Vad vet jag?
Jag börjar tappa meningen för ordet "jag", men det är nog bara jag. Vad vet jag?
Skriver här istället;
Egentligen bör jag ej tycka någonting då jag är dålig på sådant här. Men...
____________________________________________________________
Jag har några tankar dock... Väldigt petiga så de är inte så jätteviktiga att ändra, kanske den första jag tar upp här under...
Du blandar dåtid och nutid då du i en mening sticker ut ifrån dåtidsperspektiv och istället skriver som om det vore nutid, alltså meningen
"För jag saknar henne, jag saknar henne otroligt mycket."
Saknade kanske blir bättre tänker jag?
Samma här...
"Dom andra tjejerna i klassen har börjat ana vad hon håller på med. Jag brukar sitta bredvid och nicka instämmande för att jag själv inte ska bli utpekad."
De andra tjejerna i klassen hade börjat ana vad hon höll på med...
...Är bättre, om det skall vara dåtid, alltså att du berättar om någonting som redan hänt.
...Sedan är det bättre att använda de och dem istället för dom. Men det kan vara svårt att åtskilja dessa två och när var och än bör användas. Så det är ganska överkurs.
Här igen.
"... och nu när vi börjat gymnasiet såg jag en chans till att skaffa fler vänner, vilket hon inte verkar förstå."
Bättre med: ... och nu när vi hade börjat gymnasiet såg jag en chans till att skaffa fler, vilket hon inte verkade ha förstått.
Dock så ger det lite aningar om att ni inte längre umgås längre idag/när du skriver texten, men det ger ännu tydligare aningar om det är det ända stycket om du använder dig av nutid endast där.
________________________________________________________
Sedan "Jag ropade hennes namn och fick inget svar."
Jag skulle nog använt men istället för och där.
"Jag tittade upp och såg sulorna på ett par nya rosa sandaler hängande över mig."
Hängandes kanske är bättre ordval?
Jag vet själv inte riktigt vad skillnaden är på hängande och hängandes. Men jag tycker att hängandes låter bättre i den meningen.
Denna är inte alls fel, men det underlättar läsflödet om du vänder på meningen såhär exempelvis...
När jag var påväg hem ifrån skolan så kände jag att min mobil började vibrera i bakfickan.
Istället för:
"När jag var påväg hem ifrån skolan vibrerade min mobil till i bakfickan."
Just för att ordet till brukar vara ett enskilt ord, så man stannar upp och funderar i någon sekund innan man förstår att det är mobilen som vibrerar-till och inte att det blivit någonting konstigt med meningen. Om du förstår? Man kan alltså tro att till är sitt eget ord och att det inte tillhör självaste händelsen av mobilen först. Sådant skapar ofta jack i läsandet. Alternativt kan du skriva om meningen så du använder dig av vibrerade-till, alltså med bindestreck för att visa att det är ett tillhörande ord till det faktiska ordet vibrera. Det går inte att göra som meningen ser ut just nu, "alltså vibrerade min mobil-till..." det blir ännu skummare ^^
Sedan lite fler småproblem liksom jagandet som de skrivit ovan. Alltför repeterande ord är att gärna undvika.
Men ja, somsagt så är det bara småting och mina egna tankar, kanske har jag fel.
Bra annars!
fett bra!
men jag rättar inte efter läroplanen
