Är du säker på att dte inte var fantasier? Sade du det inte till någon? Barn blir ju rädda för sådant. Fast är man van så är det väl en annan sak. Hade hög feber en gång och såg en dum kille i min klass i mitt rum. Han ville inte gå ut och jag skrek på min morsa att ta ut honom. Det var min hallis det.

isola:

ville inte

jo jag sa väl nån gång till min mamma men hon sa inte så mycket vad jag minns. jo jag blev rädd ibland men inte livrädd precis :S

Du kanske är medium.
Något att fundera på när det gäller karriärsval.

ti-92:

dörhandtag trycktes ner

Har också hallucinerat det.

ti-92:

nu funderar jag på om det var spöken jag såg,

Spöken finns inte, så nej.

ti-92:

nu funderar jag på om det var spöken jag såg,

Nej, men en gång för typ 2 år sen så såg jag och min kompis en man som plötsligt bara försvann. asså vi trodde det var en gubbe som skulle gå förbi men så försvann han när han gick.
Ingen trodde på mig så ja :/
Från händelsen är jag rädd att t.ex dammsuga när jag är själv osv.

ti-92:

är någon som hallucinerade som barn fast inte nu längre?

Ja, hade själv hallucinationer när jag var yngre, jag vet inte hur många gånger jag låste in mig på toan för att det var någon i trappen, eller gömde mig under sängen för det var någon på balkongen. Min mor övertalade mig om att det var spöken/andar som jag såg och att dem inte var farliga, det lugnade mig lite, jag insåg ganska snabbt att se om någon annan reagerade på det jag såg först, om inte gissade jag på att det bara var ett "spöke", när jag var i tonåren så kom det fram att det var någon sorts psykotisk störning och läkaren skrev snabbt ut antipsykotisk medicin (Risperdal) varpå hallucinationerna slutade ganska snabbt.

ti-92:

jag visste att det var hallucinationer och sa till mig själv att jag inte skulle bry mig om det.

När du säger så låter det mer som extremt livlig fantasi, något som kan få en att tro att man ser saker man egentligen inte gör (lurar sig egen hjärna), vilket är relativt vanligt när man är barn. Vid "normala" hallucinationer så är man oftast inte medveten om att det man ser inte är verkligt.

ti-92:

varför ser jag inget längre?

Extremt livlig fantasi brukar avta mer och mer när man växer upp, likså om det hade varit någon form av psykos, vilket också kan uppkomma vid stressfulla situationer, speciellt när man är liten. Hallucinationer är också relativt vanliga vid feber när man är liten. Det kan vara en massa variabler som är inblandade vid hallucinationer (eller liknande) när man är liten, men de flesta växer man vanligtvis ifrån..

ti-92:

spöken

Nej.

Jag såg The Mask i vårat TV rum en gång. Skrämde skiten ur mig och är sedan dess livrädd för honom. Haha!