Vet inte var jag ska börja.. För snart ett år sen träffade jag en underbar kille. Han tog hand om mig, han var perfekt liksom. Han gjorde mig alltid glad. Jag har varit med om endel saker och han tröstade mig alltid. Till en början iallafall. De första månaderna, var helt underbara. Jag mådde såå bra, kände liksom att lyckan bara tog över mig och det var nog den bästa tiden i mitt liv. För han är mitt första långa förhållande.

Iallfall, sen var vi hemma hos våran kompis. Och hans typ "ex" var där, vet inte riktigt vad jag kan kalla det, för de var aldrig tillsammans men till och från på G under lång tid. Jag var helt okej med att hon var med oss och jag litade på henne och honom. Jag berättade för båda två att jag blir lätt avundsjuk så att dem skulle hålla lite avstånd liksom.. Ja ni förstår. Sen så var båda två borta från ingenstans, och jag letade.. Jag såklart tänkte ju det värsta... Hittade dem på ett rum, men de höll bara om varandra, så var lugn liksom.

Tills en dag i augusti kom. Vi var och krökade, med alla våra kompisar. Även den andra tjejen. Jag och min kille började bråka, ett fyllebråk kan man väl säga.. Iaf, sen såg jag att han och den här tjejen var borta hela kvällen. Han tröstade tydligen henne typ. Men sen försvann dem (vi var utomhus den kvällen). Jag letade och letade, sen hörde jag hans röst. De gömde sig i ett hörn. Så jag smög, ville se hur lågt han kunde skjunka. Jag ser att dom står och strular, blev helt förstörd. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Låg vaken många nätter och bara grät och grät. Men han intalade mig att han var full och att inget betydde något.

Sen en annan kväll, en månad efter ungefär, var hon med oss IGEN.. men han höll verkligen avstånd. Jag förlät honom ju, för jag älskar och tror på honom. Jag bad honom, att snacka med henne. Red ut allting, för båda sa ju olika saker. Jag ville helst stå med men jag fick inte det. Sen ser jag henne springa gråtandes, jag sprang efter såklart och frågade vad som var fel. Han sa "jag älskar dig fortfarande, jag har känslor för dig". Jag bröt ihop. Jag visste inte var jag skulle ta vägen. Men han pratade sig ur det hela, men jag börjar må dåligt nu. Riktigt dåligt.

Sen ännu en månad efteråt, så berättar hon att den där första kvällen, hemma hos min killkompis, så var han otrogen mot mig. Alltså inget ligg eller så, typ ett strul.. Men ändå. Okej om det var ett fyllestrul med ett random, jag skulle kunna förlåta.

Men det finns känslor inblanade nu.. Jag vet inte vad jag ska göra, gråter varje natt. Kan inte tänka mig ett liv utan honom, men just nu så vet jag inte. Snälla hjälp mig..