Har lite funderingar kring åldersskillnader och vad folk i största allmänhet tycker är ok och inte ok.

Jag har en manlig kompis som är 14 år äldre än mig. Jag är 15, och han snart 29. Vi umgås rätt mycket då vi delar ett stort intresse - musiken. Otroligt nog finns det en till i denna ytterst lilla by som har samma musiksmak som jag, och brinner lika mycket för musiken som jag gör. Vi har spelat tillsammans i snart ett år, och haft en hel det spelningar osv. Till en början har vi endast träffats för att spela, sedan har han skjutsat hem mig igen. Men nu under sommaren har vi börjat umgås allt mer, utan att spela. Han är nog den jag umgås med mest nuförtiden.. Jag kan verkligen prata om precis allt med honom och han är en av dom viktigaste personerna i mitt liv. 

Problemet är bara att jag helt enkelt blivit kär i honom. Jag har varit "kär" förut, men nu är det annorlunda. Han snurrar i mitt huvud hela tiden, och det pirrar till i mig så fort jag möter hans blick. När vi rör vid varandra är det som att det strålar i hela kroppen och jag kan inte tänka klart...

Jag vet inte vad han vill. Han skickar meddelanden där det står att jag är det bästa som hänt honom. Han spelar låtar för mig med texter som tex "we both know i'm crazy about you".  Vi har somnat tätt intill varandra i soffan nån eftermiddag hit och dit hemma hos honom, han ber mig följa med och hälsa på hans kompisar, han rör ofta vid mig - allt från high five till att han lägger sin hand innanför min byxkant när vi tar våra små "eftermiddagsnaps". Allt oftare får jag långa djupa blickar från honom som det är omöjligt att slita sig från. Men - det blir aldrig mer än så. Inte en enda gång har vi ens så mycket som kyssts. Ingenting. Det är inte det enda viktiga heller, men jag känner att jag vill veta vad han vill. Det har förändrats mellan oss de senaste månaderna, men jag är för feg för att fråga hur han känner. Rädd för att förstöra vår vänskap...

Dock är det inte det enda problemet. För ett par månader sedan tog min pappa över företaget han jobbar för. Alltså - min pappa är hans chef.

Ytterligare ett problem är att det redan ryktas extremt på byn om att vi är ett par. Det ryktet är nåt vi kan skratta åt och ignorera, men när jag får höra genom mina kompisar att dom pratat med nån som pratat med nån som sagt att han utnyttjar mig för att få ligga, att han är en pedofil som ger sig på barn, att det måste vara något fel på honom då han inte kan få någon i sin egen ålder utan måste börja välja bland minderåriga, då är det inte kul längre. Att min pappa har fått frågan om han tycker det är okej att en av hans anställda sätter på hans 15 åriga dotter känns inte heller speciellt roligt...

Och nu ska vi ju inte glömma att det faktiskt är 14 år mellan oss, vilket jag själv tycker låter väldigt mycket vid min ålder, även om nån åldersskillnad inte märks av när vi umgås.

Jösses vilket långt inlägg det blev, jag som egentligen bara skulle ställa frågan: Hur stor åldersskillnad tycker du är okej vid min ålder? Och  - vad ska jag göra? Ska jag verkligen bara vänta och se hur det blir med tiden?