inmyshoes:

men eftersom så inte är fallet har man skyldighet att ingripa.

Oki.

Exemplet med ett tåg är väl mer talande:

Du kan välja att byta spår och döda en person, eller att låta tåget åka och två personer dö.

Själv är jag böjd att iaktta ett visst mått av "skyll dig själv" i det fallet (dvs låta skeendet fortlöpa). Det beror dock mest på en insikt i min egen felbarhet. I slutändan är jag utilitarist, men jag måste ta hänsyn till mina egna känslor också, som i det här fallet talar för den ensammes överlevnad. Med min felbarhet menar jag för övrigt min oförmåga att veta vilket utfall som skulle leda till bäst konsekvenser i det långa loppet. Man får väl betrakta scenariot avskilt dock, och då står det faktiskt klart att jag inte borde döda någon. Jag är en människa och har ett val; tingen och konsekvenserna av systemet har det inte. Kan låta antideterministiskt men det rör sig inte på det planet.

Röriga tankar, yes! Evighetsfråga, verkligen.

Angående dilemmat: vi befinner oss i en tänkbar brytningspunkt mellan vidskepelse och full rationalitet.

Brk g:

Exemplet med ett tåg är väl mer talande:

Det är dock en helt annan fråga. Ditt exempel handlar om ifall man är utilitarist eller pliktetiker.

Nachac:

Det är dock en helt annan fråga. Ditt exempel handlar om ifall man är utilitarist eller pliktetiker.

Tyckte det var en intressantare fråga på samma tema bara. Ursäkta urspårningen.

Angående huvudfrågan så har jag svårt att se någon avgörande skillnad. Kanske får man ut något av att inte känna sig delaktig i döden, men å andra sidan kanske man förkortar lidandet om man "hjälper till". Å tredje sidan (på minus för handlingen igen) kanske personen som dör känner en fridfullare död om den inte skyndas på utan bara delas med en. Å fjärde (åter plus) kanske sådant inte spelar roll vid dödsögonblicket. Å femte (???) borde man i ett sådant läge göra det som tycks göra minnet lättast att hantera för en. Å sjätte sidan (0) kan man nog i efterhand göra en rationell bedömning och säga att det inte spelade någon roll.

Fast första är ju ett känsloargument som typ krossas av sjätte och vad den döende känner är svårt att veta. Det finns egentligen inget som talar för handlingen per se, och då bör man avstå om man inte känner för lite moraliskt tvivelaktig men i slutändan mestadels harmlös motion. Fast då kan man ju gå i väg i stället.

Summa summarum: don't.