Jag är 16 år och försöker bli av med min ätstörning.
För mindre än 3 veckor sen blev jag inlagd på sjukhuset p.g.a. min dåliga hälsa. Nu när jag äntligen fått kommit hem har mina föräldrar ständig koll på vad jag äter och hur mycket, jag försöker att hanskas med det men "hjärnspöket" vill inte acceptera att jag får i mig det som faktiskt är rätt mängd mat.
Jag vet att jag måste äta, och även att vikten måste gå upp.. Men viktnedgången har satt sina spår och jag tycker rent ut sagt att det är kul att se siffrorna på vågen sjunka, det är som ett intresse! ![[shake]](/img/smilies/shake.gif)
jag vet att det är sjukt, men finns det någon som har tips på vad jag kan göra för att vinna över det s.ka hjärnspöket?
Du behöver professionell hjälp med detta, vilket jag hoppas att du får. Det är lätt att säga att du tänker fel och att ditt beteende utan hjälp kommer att leda till invärtes skador och kanske tom döden, men att ändra ditt tankemönster och få dig att verkligen förstå kan nog endast en psykolog göra. Men du måste vilja bli bättre själv och inte kämpa emot.
isola:
Du behöver professionell hjälp med detta, vilket jag hoppas att du får. Det är lätt att säga att du tänker fel och att ditt beteende utan hjälp kommer att leda till invärtes skador och kanske tom döden, men att ändra ditt tankemönster och få dig att verkligen förstå kan nog endast en psykolog göra. Men du måste vilja bli bättre själv och inte kämpa emot.
Jag går till BUP men jag tycker absolut inte att de ger mig något stöd! Jag behöver någon som förstår mig och samtidigt stöttar mig och även vet vad som är bäst för mig!
Jag trivs med min kroppstorlek men avskyr att min hjärna vill se lägre siffror på vågen och får all mat att svälla i munnen och smaka "skit".
Jag behöver hjälp, men om inte hos BUP, vart?
Hej
Det är bra att du inser problemen, att du har sjukdomsinsikt. Det är en farlig sjukdom och du måste leva med den länge, kanske hela livet. Det är väldigt svårt att bryta tankemönster...
Men jag tror du behöver vara ärlig med dem på BUP: säg vad som funkar och vad som inte funkar, var motiverad att bli av med detta, och ta emot all hjälp som går.
Försök också att umgås med folk du trivs med. Gå och fika, gör normala saker och härma andras ätande (om det är bra). Det viktigaste är att avdramatisera ätandet, att inte göra det till en big deal.
När familjen kollar dig konstant blir ju ätandet stressigt. Så du behöver det (också) men också lära känna hur det är när det är lugnt och rofullt. Gör ätandet till en fest ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Lycka till, hoppas du kommer över detta.
Hej du!
Jag förstår det där med att det är svårt med BUP - jag känner inte heller att jag har fått hjälp med mina problem hos dem (mina problem är dock inte ätstörning). Kanske kan du testa att prata med en vän? Jag tycker att det är lättare att hitta stöd hos någon som är lite mer på samma våglängd och som kan relatera till problemen och hjälpa en utifrån det.
Testa annars kanske detta, det kanske är en bättre form för dig: Tjejzonen. Det viktigaste är att du kan få hjälp att finna inre styrka att sluta kontrollera ditt ätande så hårt som du gör. Du förtjänar att må bra och trivas med att äta.
