Jag är en glad 16-årig tjej som aldrig haft ett förhållande. Jag är också okysst och oskuld, har heller aldrig känt mig älskad av en kille.

När jag gick i F-9 så vågade jag inte riktigt öppna mig och vara mig själv, eftersom att jag är blyg och så, jag var extremt blyg och känslig i F-5, och folk ville inte vara med mig eftersom jag var annorlunda.
Sen när jag började 6:an bytte jag skola och började i en ny klass, och eftersom jag är blyg inför nya personer så gick det inte bra att skaffa nya vänner, jag blev snarare ensam.
Den klassen delades upp till olika grupper med stränga stängslar, så man blir alltid lämnad ensam eftersom det har gått så lång tid.
Visserligen upptäckte jag i nian att jag skulle ta eget initiativ och prata med folk, vara social istället för att vänta att någon skulle komma till mig och börja snacka, men det gick liksom inte att ändra på, eftersom att jag har gått i denna klass ganska länge så blev jag liksom stämplad som den blyga tjejen som inte är bra på att vara social.
Så under skoltimmarna var jag ensam.

Utanför skolan har jag nära vänner som jag älskar så mycket, vill också tillägga att jag har en bästavän jag kan snacka allting om.

Nu går jag i gymnasiet och jag går i en underbar klass där jag kan vara med vem som helst utan att de anses som att vara konstig. Jag bestämde mig för att vara mig själv vid skolstart, och det gick alldeles utmärkt. Nu är jag mig själv i skolan och man kan säga att min klass är vän med alla i klassen, alla är vän med alla.
Nu är det så att jag är lite intresserad av en kille i min klass, och jag vill lära känna honom bättre. Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra det som bäst. Han och jag har ganska mycket gemensamt, och vi två gillar att vara glada och vara sociala. Vi har snackat mycket med varandra, men jag vill ändå vara med honom mera. Men jag vill liksom inte klänga på honom samtidigt, utan låta honom vara, samtidigt som jag så gärna vill snacka med honom...

Jag har varit kär innan, utan framgång, så jag har genomlidit en del tider.

Ingen kille har någonsin sagt att jag är söt, ser bra ut, snygg osv, och ingen har varit kär i mig, eller berättat för mig ifall de har varit det.

Jag vet inte vad det är jag ska göra för att en kille ska tycka om mig, jag vet att jag ska fortsätta vara mig själv eftersom man ska tycka om för den jag är. Men ändå.

Sen vill jag också tillägga att jag inte sminkar mig. Jag tycker att jag inte behöver något eftersom jag inte ser någonting jag behöver täcka eller highlighta, och sen så tar det så lång tid och den tiden har jag inte, sen så vet jag inte vad smink ger mig för bonus när man ska tvätta bort det.
Förresten, smink har nog ingenting med kärlek och göra över huvudtaget.

Jag är dessutom dålig på att komma på bra samtalsämnen.

Behövde skriva av mig, men ni kan gärna lämna inlägg med tips och så, om ni vill =)