För åtta-nio månader sen lärde jag känna en kille, en kille som förändrade mitt liv totalt.
Vi började hålla på och kramas, prata, hålla på med varandras hår, kolla på varandra, kittla varandra och ibland sa han vissa grejer som verkligen fick mig att tro att vi var på G. Men han skrev saker på fb om någon tjej som man bara fattade direkt att han var kär i och han sa sen att han hade en tjej även fast han höll på och gillade såna foton där det står "Gilla om du är singel", så jag blev såklart lite förvirrad och kanske inte visade lika mycket.
Sen skrev han på fb att han var ledsen över att en kompis hade sagt att den här tjejen bara utnyttjade honom. JAg såg honom inte på tre veckor och när han sen tillslut dök upp, kollade han knappt på mig. JAg började gråta och han kramade mig men han trodde det var för att jag var ledsen över att en kompis skulle flytta.
Sen träffades vi inte...
Sen helt plötsligt frågade han om vi skulle träffas (vi brukade var ett gäng i vanliga fall men nu ville han att bara han och jag skulle det) och jag sa såklart ja. Den gången var det pinsammaste stunden av ALLA. Jag blev då jätte nervös, var feg, rodnade hela tiden och var bara inte mig själv.
När vi sen skulle säga hejdå kramade han mig bara och gick.
Sen dess har vi inte riktigt pratat på riktigt. VI pratade smått en gång men inte mer.
Sen efter det kom en ännu större smäll... Han skrev sen på fb att "den tjejen hade fått sin chans och att det nu var för sent" . Förstår ni att jag grät och var deprimerad i en månad, och då menar jag att det enda jag gjorde var att vara hemma och grät. Det roliga är också att jag inte ens vet om jag var den tjejen, det kunde lika gärna vara någon annan.
Jag kan bara säga det att jag i vanliga fall brukar vara sådär att jag tänker "men sluta vara så ledsen, ni skulle ju ändå inte ha gift er och skaffat barn liksom" men jag har ALDRIG tänkt så ärligt talat, utan det enda jag brydde/bryr mig om är att jag är kär i honom och att jag aldrig har varit så kär i någon som honom, och jag har haft andra och varit kär förut så det är inget första kärleken grej.
Så nu sitter jag här klockan fem på morgonen och är lika ledsen som jag har varit ett tag.. Vad ska jag göra? Jag vill inte komma över honom även fast alla håller på och säger att jag ska det, för jag har försökt det nästan tio gånger och varje gång har jag failat på det. Och jag är världens fegaste, jag vågar inte ens säga hej på fb eller skicka ett mess.
Behöver verkligen hjälp...