Hej!
Min pojkvän har diabetes och har haft det i ca 10 år. Jag skulle vilja komma i kontakt med andra som lever nära en person med diabetes som förstår hur svårt det kan vara. Jag känner ingen annan som är i den situationen och nästan ingen som ens förstår innebörden av att ha diabetes... Jag e alltid rädd för att lämna honom på morgonen innan han har vaknat eftersom jag är rädd att han ska ha lågt blodsocker när han vaknar och ingen är där. Det händer alldeles för ofta att jag får ta hand om honom! Senast för tre dagar sedan fick jag ringa ambulansen när jag vaknade av att han hade en insulinchock. Jag e också jätte rädd för framtiden... för att se honom må dåligt osv... det gör ju inte saken bättre att han röker då och då också. Han tar inte hand om sig själv lika mycket som han borde och jag tjatar för mycket kankse... eller? Vart går gränsen för hur mycket man får lägga sig i? för det påverkar faktiskt mig med mer eller mindre..
Hur tänker du?
Tickstart:
Att din rubrik är fullständigt efterbliven
pussOkram:
öh ursäkta om nån e efterbliven e det nog du
aww.. hon tog illa upp.
OnT: Var inte så orolig. Jag vet massor som har diabetes, och ingen av de jag känner har dött. I värsta fall har väl abulansen kommit. Oftast finns det väl folk i närheten. (Undantag: om man inte är bonne och bor på landet.)
Däremot borde han kanske lägga av med rökningen. Tala allvar med grabben vafan.
HÅLL ER TILL ÄMNET. TRAMSINLÄGG TAS BORT.
mata honom med socker när hans sover.
määki:
aww.. hon tog illa upp.
För det första tror du jag tar åt mig av såna små saker jag vill bara va tydlig med att jag bara är intresserad av seriösa svar av folk som vet vad dom pratar om...
Ingen av dom du känner har dött för att antingen är dom för unga för att ha blivit tillräckligt förstörda eller som du så har dom haft turen att någon funnits där för att hjälpa dom. Och nej det finns inte alltid folk i närheten.. vi bor ensamma och när jag lämnar honom för att gå till jobbet är han själv och så är det punkt slut... och efter en viss gräns kan han inte hjälpa sig själv. Det är ganska svårt att inte vara orolig.
Och med rökningen, jo visst har jag talat allvar med honom men det är svårt att få honom att sluta. han måste ju vilja det själv också..
Nintendo:
mata honom med socker när hans sover.
Haha... eller hur 😛 jag tror nog att han skulle ha ganska mycket emot det faktiskt...
pussOkram:
Och med rökningen, jo visst har jag talat allvar med honom men det är svårt att få honom att sluta. han måste ju vilja det själv också..
Men en diabetiker är väl oftast så van vid sin sjukdom att han eller hon kan ta hand om sig själv? Visst, när de väl gått in i insulinchock eller vad det kallas, finns det ju inte mycket de kan göra...
Men är diabetiker aldrig ensamma? oO
Din pojkvän är ju vuxen, han borde ju kunna ta hand om sig såpass att du inte behöver oroa dej mer än nödvändigt iaf...
Tickstart:
Men en diabetiker är väl oftast så van vid sin sjukdom att han eller hon kan ta hand om sig själv?
Klart att han är van vid sin sjukdom men det är svårt att alltid hålla sina blodsockervärden på en bra nivå och om han till exempel sover och inte känner att han håller på att få lågt blodsocker kan det vara farligt efersom innan han får en insulinchock är han inte sig själv och förstår inte riktigt vad som händer vad han gör osv det är därför han inte alltid kan ta hand om sig själv.. hjärnan är inte riktigt med..
Klart att han är ensam ibland och han är inte nån liten unge som inte kan ta hand om sig själv men ibland blir det fel. förstår du? Därför är man orolig.. ringer kanske för att se att allt e ok om man gått tidigt på morgonen osv. Att han är vuxen spelar ingen roll och oroa sig gör man. Inte bara för stunden med låga värden osv.. utan även för framtiden eftersom växlande blodsocker värden fram och tillbaka sliter som fan på kroppen, organen och kärlen. Konsekvenserna av det kan bli olika saker tex hjärtinfarkt vid en tidig ålder, amputering av fötter m.m.
Så som du kanske förstår är det svårt att bara skita i det som om allt löser sig av sig själv..
pussOkram:
Så som du kanske förstår är det svårt att bara skita i det som om allt löser sig av sig själv..
Jo.. Har du känt såhär länge? Ända från starten av er två?
Tickstart:
Jo.. Har du känt såhär länge? Ända från starten av er två?
Nej asså från början visste jag knappt vad diabetes var, Jag trodde bara att det handlade om att man inte kunde äta vad som helst och inget annat typ. Men ju mer man lär sig desto mer förstår man vad det handlar om, dessutom tycker jag ju om honom mer nu och bryr mig mer. När man precis träffar en person vet man ju inte vad som kommer hända man har ju inga långa framtidsplaner i förväg direkt 😛 Eller inte jag i alla fall. Men nu är det en annan femma...
Min katt har diabetes. Han får sprutor varje dag.
Jag har det exakt likadant som du. Min pojkvän har haft diabetes i 11 år och det har hänt att jag vaknat av att han krampat och jag har fått ringa ambulansen. Vi har försökt att lösa sånt med att ha väckarklocka mitt i natten, så att han kan känna efter om han är låg då, men är han då tillräckligt låg redan är han inte sig själv, och fattar inte att han är låg. Det har varit jobbigt i vårt förhållande eftersom jag har varit livrädd flera gånger och hållt på och frågat honom hela tiden om han är låg osv, vilket han tycker är jobbigt. Han vill ju inte att jag ska vara rädd för att umgås med honom.
pussOkram:
För det första tror du jag tar åt mig av såna små saker jag vill bara va tydlig med att jag bara är intresserad av seriösa svar av folk som vet vad dom pratar om...
Jag var ironisk Men om du inte förstår sarkasm så bra så ska jag börja med att skriva ironi inom parantes
pussOkram:
ngen av dom du känner har dött för att antingen är dom för unga för att ha blivit tillräckligt förstörda
Vad korkat... Vad vet du om det? Eller menar du att jag bara känner unga människor med diabetes bara för att jag är 16 år.. Nä, nu får du allt förklara vad du menar med det.
pussOkram:
Och nej det finns inte alltid folk i närheten.. vi bor ensamma
Okey, vad pissigt. Men om du kan, kan du ju försöka ringa och höra med honom den tiden då han vanligvis stiger upp. Och svarar ingen är det ju bara plinga 112.
määki:
Vad korkat... Vad vet du om det? Eller menar du att jag bara känner unga människor med diabetes bara för att jag är 16 år.. Nä, nu får du allt förklara vad du menar med det.
Nä jag menade att sköter man sig inte ordentligt är risken stor att man dör av det på grund av antingen att man slitit på kroppen av värden upp och ner eller för man itne får hjälp när man behöver det. Jag är irriterad av att folk inte tar det på allvar det va därför jag skrev som jag gjorde men det är klart att du kankse känenr någon som är gammal med diabetes. Sorry..
määki:
Okey, vad pissigt. Men om du kan, kan du ju försöka ringa och höra med honom den tiden då han vanligvis stiger upp. Och svarar ingen är det ju bara plinga 112.
Jo det har hänt att han har haft sin mobil på ljudlös och inte svarat när jag ringt vilket gjort mig nervös så jag cyklat hem snabbt för att kolla men att ringa ambulancen känns lönlöst dom kan inte ens komma in på vår gård utan nycklar vi har ingen kod och sånt. Det skulle jag bara gjort i värsta värsta fall men då får dom nog sparka upp några dörrar 😛
Nej min partner har HIV, men han vet inte om det än.