Jag är en tjej som är 16 år som har ett stort problem. Det är så att jag tänker hela tiden på mat. Fast det är inte så att jag vill äta, snarare tvärtom. Direkt när jag vaknar på morgonen går jag oftast till vågen och kollar min vikt. Och om jag inte har gått ner nåt så försöker jag undvika att äta under dagen.
Allt började för ungefär 3 månader sen när jag svälte mig själv. Då var det enda jag åt under dagarna en liten portion middag. Sen efter 4 veckor slutade jag med det, men nu kan jag inte äta med gott samvete längre. Så fort jag stoppar något i munnen känns det som magen och låren sväller upp. Och jag tvingar mig själv att inte äta för jag vill gå ner mer i vikt, men det är jättesvårt! ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
Jag är alltså 16 år och ungefär 167 cm lång och väger 56 kg. Jag har liksom inga problem med att äta, jag kan bli proppmätt och äta massor med godis mm. Men det är efter som jag mår sjukt dåligt. Är det ätstörningar? Någon med samma problem? Tack på förhand!
På väldigt god väg är du nog i alla fall
mm. spring till bup.
Får du ångest när du har ätit?
Även om det inte är en ätstörning så låter det väldigt ohälsosamt. Du borde söka upp en dietist som kan hjälpa dig med dina matvanor, du måste ju äta.
Hjärtlös:
Får du ångest när du har ätit?
Ja det får jag. Jag har aldrig spytt upp maten, men jag har funderat på det många gånger men antar att jag är för feg.
carpediems:
Ja det får jag. Jag har aldrig spytt upp maten, men jag har funderat på det många gånger men antar att jag är för feg.
Då tycker jag du ska besöka BUP så fort som möjligt. Det är bättre att ta tag i problemen innan de utvecklas. Vågar du inte gå dit så tycker jag att du pratar med en kompis(eller annan människa du letar på) och ber den följa med dig.
Hjärtlös:
Då tycker jag du ska besöka BUP så fort som möjligt. Det är bättre att ta tag i problemen innan de utvecklas. Vågar du inte gå dit så tycker jag att du pratar med en kompis(eller annan människa du letar på) och ber den följa med dig.
Tack, ska tänka på det. Men jag vill ju liksom gå ner i vikt så jag försöker röra på mig och äta mindre mat. Så jag vet inte om BUP skulle kunna hjälpa mig med det. Jag tror att det enda som skulle få mig att sluta med det här är om jag skulle få komplimanger mm. för min kropp. Om folk skulle säga att min kropp såg fin ut så skulle jag ju få en annan bild av mig själv. Så jag tror nog också att jag gör såhär för att få uppmärksamhet. När jag svälte mig själv förut så fick några upp ögonen och såg att jag hade gått ner i vikt. Men nu är det aldrig något sånt längre så jag känner att jag inte duger som jag är :/
carpediems:
Tack, ska tänka på det. Men jag vill ju liksom gå ner i vikt så jag försöker röra på mig och äta mindre mat. Så jag vet inte om BUP skulle kunna hjälpa mig med det.
Det är i huvudsak tankarna du behöver hjälp med. Du ska inte behöva ha den relationen till mat.
carpediems:
Jag tror att det enda som skulle få mig att sluta med det här är om jag skulle få komplimanger mm. för min kropp. Om folk skulle säga att min kropp såg fin ut så skulle jag ju få en annan bild av mig själv. Så jag tror nog också att jag gör såhär för att få uppmärksamhet.
Ja, det skulle nog hjälpa dig. Men du får tänka på ge dig själv komplimanger också. Våga tyck om dig själv för den du är, säg att du är fin, tyck det!
carpediems:
När jag svälte mig själv förut så fick några upp ögonen och såg att jag hade gått ner i vikt. Men nu är det aldrig något sånt längre så jag känner att jag inte duger som jag är :/
De tyckte nog inte att det var så hälsosamt skulle jag tro. Det är helt fel sorts uppmärksamhet. Klart du duger som du är, du skulle kunna väga 10 kg mer och fortfarande vara smal.
Hjärtlös:
Ja, det skulle nog hjälpa dig. Men du får tänka på ge dig själv komplimanger också. Våga tyck om dig själv för den du är, säg att du är fin, tyck det!
Jag försöker, men mitt självförtroende ligger på botten. Men tack för dina ord, jag ska verkligen tänka på det och försöka se till så det här blir bättre! Tacktacktack!!
carpediems:
Jag försöker, men mitt självförtroende ligger på botten. Men tack för dina ord, jag ska verkligen tänka på det och försöka se till så det här blir bättre! Tacktacktack!!
Jo, det är inte så lätt det vet jag. Men hoppas det går bra för dig, det gör jag.
Ja, du har ätstörningar. Om, vad och hur mycket man äter spelar ingen roll när det gäller att avgöra om man har problem eller inte, och du har ju absolut problem med maten.
Prata med skolsystern eller BUP så du kommer ur detta innan ångesten blir ännu värre och ditt liv börjar begränsas av de här känslorna. Lycka till och stor kram!
annoyed:
Ja, du har ätstörningar. Om, vad och hur mycket man äter spelar ingen roll när det gäller att avgöra om man har problem eller inte, och du har ju absolut problem med maten.
Jo det är det jag också har tänkt. Och ja, jag har väldigt mycket problem med maten. Och det värsta av allt: jag vet inte om jag vill bri frisk eller inte. För då kanske jag tvingas leva kvar med min kropp och det vill jag inte :/
annoyed:
Prata med skolsystern eller BUP så du kommer ur detta innan ångesten blir ännu värre och ditt liv börjar begränsas av de här känslorna. Lycka till och stor kram!
Ja, får helt enkelt se hur jag gör med detta. Tack iallafall! ![[love]](/img/smilies/love.gif)
Låter tungt att vara ensam med dina tankar. Tror även jag att det skulle vara bra att prata med kurator eller någon i din närhet, på ungdomsmottagningen eller BUP.
carpediems:
Jag försöker, men mitt självförtroende ligger på botten.
http://www.abundancetapestry.com/how-to-love-yourself-in-17-ways/
ingen hälsosam livsstil iaf
mvh hycklare
BAdassbee:
ingen hälsosam livsstil iaf
Nej jag vet, men jag känner att det är det lättaste sättet för mig :/
