Hej, Jag försökte ta mitt liv föra veckan men en vän stoppa mig från att göra det.
Vi har kommit närmare varandra men jag har även lite känslor för henne men vet inte om jag är riktigt kär tror inte att hon har nå känslor för mig och det är lite åldersskillnad mellan hos men vi är bra vänner.
så jag har två funderingar,
1. om jag verkligen ska tala om för henne att jag har känslor för henne eller om det kanske förstör vår vänskap? Har sagt för några månader sedan att jag inte var nå intresserad av henne men jag ljög för henne.
2. Hur jag ska kunna tacka henne för att hon rädda mitt liv på bästa sätt? Har sagt tack och förlåt men jag tycker inte att det räcker så har funderat på att skicka blommar till henne eller det kanske är en dum ide eller för romantiskt för ett tack?
Jag mår dåligt för jag vet inte vad jag ska göra har dålig självkänsla.
Jag gör allt för henne förutom att visa att jag har känslor för henne.
Har någon svar på mina funderingar o råd hur jag ska göra?
Tll92
1. Det är svårt för oss att avgöra vad som är bäst för situationen eftersom det är olika. Det är du som får avgöra om du tror dina känslor för henne är riktiga. Det kan ju vara så att du tycker dig av känslor för henne när du kanske egentligen bara är kär i idéen av henne, just för att du känner att du behöver henne efter det som hände.
2. Jag skulle personligen tycka att det vore lite konstigt att skicka blommor till henne. Det viktiga är att ni pratar. Berätta att hon betyder mycket för dig och att du är glad att ha henne i ditt liv, men var kanske inte för tjatig om det. Det som hände dig är stort och det vet hon om. Jag tror inte du behöver säga tack överdrivet många gånger, hon vet nog om att det betydde mycket för dig.
Beror väl i första hand på vad tjejen gjorde för att rädda ditt liv och vad grundorsaken var att du hade funderingar på att avsluta ditt liv. I grund och botten tycker jag att det är jävligt fegt att avsluta sitt eget liv då i princip hela livet är en kamp. Man ska inte lura sig själv och tro att livet bara en som en livslång dans på rosor.
Sedan finns det ju naturligtvis andra aspekter på problemet om personen som är självmordsbenägen är det ex p gr av att personen ifråga ex har blivit mobbad, blivit utsatt för grovt psykiskt (eller fysiskt) våld eller liknande men det är ju snarare en sak som sjukvården ska ta sig an med HÖGSTA PRIORITET!
Vad har du för relation till denna person som hjälpte dig? Jobbar hon inom "branschen" så är det ett svårt läge. Dvs om hon är psykolog på skola eller på sjukhus. Eller är hon en "vanlig" medmänniska?
Kneko:
1. Det är svårt för oss att avgöra vad som är bäst för situationen eftersom det är olika. Det är du som får avgöra om du tror dina känslor för henne är riktiga. Det kan ju vara så att du tycker dig av känslor för henne när du kanske egentligen bara är kär i idéen av henne, just för att du känner att du behöver henne efter det som hände.2. Jag skulle personligen tycka att det vore lite konstigt att skicka blommor till henne. Det viktiga är att ni pratar. Berätta att hon betyder mycket för dig och att du är glad att ha henne i ditt liv, men var kanske inte för tjatig om det. Det som hände dig är stort och det vet hon om. Jag tror inte du behöver säga tack överdrivet många gånger, hon vet nog om att det betydde mycket för dig.
Jo har funderat på om mina känslor för henne egentligen är riktiga om dom bara kom eller om dom växte fram långsamt.
för om dom bara kom så tror inte jag dom är riktiga.
Ja blommor kanske är fel men vill ge eller visa henne nåt än bara säga det.
tacksam för råd
stortrollet:
Beror väl i första hand på vad tjejen gjorde för att rädda ditt liv och vad grundorsaken var att du hade funderingar på att avsluta ditt liv. I grund och botten tycker jag att det är jävligt fegt att avsluta sitt eget liv då i princip hela livet är en kamp. Man ska inte lura sig själv och tro att livet bara en som en livslång dans på rosor.
Sedan finns det ju naturligtvis andra aspekter på problemet om personen som är självmordsbenägen är det ex p gr av att personen ifråga ex har blivit mobbad, blivit utsatt för grovt psykiskt (eller fysiskt) våld eller liknande men det är ju snarare en sak som sjukvården ska ta sig an med HÖGSTA PRIORITET!Vad har du för relation till denna person som hjälpte dig? Jobbar hon inom "branschen" så är det ett svårt läge. Dvs om hon är psykolog på skola eller på sjukhus. Eller är hon en "vanlig" medmänniska?
Vill inte gå in på vad hon gjorde för att rädda mig eller varför jag ville ta mitt liv men ska fundera på det du skrev.
Ja jag vet att det är fegt att göra så o att livet har fler prövningar en de här men man tänker inte så då.
Hon är en medmänniska.
Det kan du avgöra bäst, bästa sättet att visa henne din uppskattning är nog att hålla dig vid liv och vissa henne tacksamhet för det hon gjort för dig.
