Det har gått i perioder men jag har sällan kännt mig så ensam som nu "umgänges-mässigt".

Idag är det förmodligen den soligaste och varmaste dagen på hela året (hittills) och exakt ALLA heter på facebook att de ska grilla, sitta på något uteservering, gå på grönan eller göra nått kul. Jag känner mig "bortglömd" även om jag vet att jag själv bör ta tag i det hela och liksom kontakta folk, men det känns som om de har sina egna att vara med och inte ens kanske vill att jag ska vara med för jag blir "överflödig".

Jag är inte alltid den som är roligast eller bjuder massa på mig själv och kan därför uppfattas som tråkig i vissa sammanhang, i synnerhet när jag känner mig otrygg med dom jag är med, exempelvis om det är några nya eller väldigt "tuffa" personer i en grupp. I andra fall när jag känner mig bekväm med folket så blir jag världens skönaste tjej. Mitt beteende att vara rädd för att bli dissad avspeglar sig på från tiden då jag var utfryst i 4:an och 5:an och mådde så dåligt att jag gick runt med en konstant klump i magen ett bra tag. Sen högstadiet blev det fort bättre och i gymnasiet var det OK men sen gick jag på komvux ett år och umgicks mindre för jag hamnade i depression. På högskolan (jag började i höstas) lärde jag känna många nya men inga jag blivit så tight med att de känns som "nya kompisar att hänga med" - bara träffas och göra arbeten med i skolan. Och på den vägen går det...

Jag har visserligen vissa gamla vänner kvar men dom är inte så passande för mig längre, vi har glidit ifrån varandra liksom och har inte så mycket gemensamt. Jag vill liksom vara på "häftiga ställen" i stan för det är där jag trivs, men dessvärre har jag inte ett speciellt coolt liv nog för det kanske, eller personlighet... kan exempelvis vara alldeles för snäll. Jag älskar att göra nya saker, festa och göra nya aktiviteter/träffa folk, men på något sätt så har det blivit att jag inte har några jag kan dra ut med och göra roliga saker med knappt nu.

Mitt problem är somsagt att när det väl blir fint väder eller jag är ledig och har massor av tid att göra något med folk med så har jag inga att göra något med! Jag vet hur degraderande det är för man blir ju inte precis mer spännande av att inte göra "någonting", men samtidigt när jag ibland försöker hitta på något med folk så kan dom inte. Händer ibland att jag hör av mig till 5-10 olika kompisar men alla är upptagna med annat eller att vi planerar fram saker och ting och det endå inte blir av sen. Jag kan inte höra av mig för ofta till samma heller utan måste låta det gå några veckor minst emellan liksom och vips så har jag suttit själv hur länge somehelst. Det är mer sällan de hör av sig och ibland blir jag rädd att de inte vill ha med mig att göra liksom, sen hör de kanske av sig tillslut i alla fall, men många har jag liksom tappat på vägen, att de bara lagt av att höra av sig helt även om jag försökt och då gav jag upp med.

Sist jag var ute på en nice nattklubb var imitten av Januari, det är sjukt länge sen om ni frågar mig... Jag hade gärna festat åtminstone varannan vecka men har somsagt inga eller extremt sällan några jag kan göra det med.

Hur ska jag komma ur denna onda spiral? Hur ska jag bli så tight vän med vissa som är tillräckligt kompatibla med mig som person att man kan gå ut och hänga mer? Var ska jag överhuvudtaget hitta dem? Jag vill ju helst känna något eller några gäng bättre så det känns som om man är en del av dom och inte bara ses någon gång per år liksom, utan oftare... men hur kommer jag dit? Upplever att sådana gäng är hårt sammanknytna och att man svårt kan ta sig in i dem om man inte är känd för något speciellt eller har kontakter eller sånt de känner man är värd att lära kännas för. Jag vill att de ska tycka om mig som jag själv är som person, men det kanske inte går? :/

Tacksam för endast seriösa svar.