Somliga här har säkert vänner nu som ni kan göra vad som helst med och att du trivs med den, andra inte.
Idag är jag 22-år och känner mig ibland ensam, varför vet jag inte riktigt då jag kan styra upp något med några vänner som jag har. Men det är som att ibland har svårt att hitta vad jag är för typ av en människa.
Om jag nu är en festmänniska så skall jag ju kunna klara av att dricka sprit (vilket jag aldrig vågar prova igen) och festa hela natten (har aldrig varit uppe längre än 4) och festa på igen dagen efter UTAN att ha ångest eller må dåligt. Som ni vet så lyckas många därute att få sex i fyllan, något som sker sällan hos mig. Men jag strävar ju att ha kul och inget mer.
Jag är inte heller den människa som vill sitta och äta middag eller se film dygnet runt och gå på krogen då och då, det är inte jag heller. Jag är som mitt emellan där. Jag festade rätt så mycket då jag var 17-19 men det har väl trappats ner under åren.
Jag har varit utstött under högstadiet och lite grann under gymnasiet, men det var värst på högstadiet då jag ibland fick på mig lite glåpord och fick aldrig någonsin en äkta komplimang som var betydelsefull.
Jag har många intressen och jag kommer nog att ta upp kampsporten till hösten som jag inte ha kört för sisådär tre år sedan. Så det är väl en bra början.
Men återigen, känner ni att ni har bra vänner. Alltså vänner som ni skulle vilja ta med runt i världen och ha roligt?
Ja, två. Synd att den ena bor 60mil bort och den andra har starka humörsvängningar.
har inga inte ens dåliga. och det känns både bra och skit dåligt
jag har typ bara bra kvar efter att ha rensat ganska rejält ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
.
shabbe:
Men återigen, känner ni att ni har bra vänner. Alltså vänner som ni skulle vilja ta med runt i världen och ha roligt?
Yep, det gör jag.
Ja, jag har bra vänner för tillfället men jag är så hjärnrubbad och kräsen att jag inte tar vara på det.
Har många vänner, men jag umgås inte lika ofta längre. Ska dock försöka komma igång igen och vara mer med de ![[blush]](/img/smilies/blush.gif)
Nej, dem flesta går inte alls att lita på.
några få som verkligen är bra. resten är väl ok... funkar att umgås med.
jag har mamma, hon är jättebra att ha som vän
Har en del vänner. Många från olika kompiskretsar. Umgås dock inte så mycket med dem nuförtiden, det händer väl någon gång att man styr ihop något med någon kompiskrets eller att man träffas på stan någon gång och umgås. Min absolut bästa vän som jag egentligen har är min pojkvän. Med honom kan jag prata med om exakt allt och umgås med hur mycket som helst utan att lessna, till skillnad från mina vänner.
shabbe:
Men återigen, känner ni att ni har bra vänner. Alltså vänner som ni skulle vilja ta med runt i världen och ha roligt?
Jag har en del. Några från grundskolan och några nya från gymnasiet. Känns trevligt med lite blandat. Börjat ta kontakt med några gamla som det var längesedan man träffade också så det känns ju skoj! ![[party]](/img/smilies/party.gif)
jag har en jätte bra vän som jag känt sen 6årsåldern. Henne kan jag absolut ta med runt i världen och ha roligt med. ![[love]](/img/smilies/love.gif)
mina andra vänner står jag inte alls lika nära, men det är antagligen mitt eget fel, jag har svårt att släppa folk nära 🙂
Nej inte direkt, och det är skittråkigt.
Har en kompis som jag star sa otroligt nara att vi ofta blir anklagade for att vara ett par. Jag kanner ofta att hon ar min andra halft och har tva andra tjejkompisar som jag anser ar mina basta vanner (men som jag inte alls skulle slappa in och oppna mig for pa samma satt) men jag saknar killkompisar. Har alltid haft dem tidigare i livet och saknar det nu... kanske blir det svarare och svarare att ha killar som nara vanner ju aldre man blir?
Jag hoppas och tror att du kommer snubbla over nagon som kommer passa dig och att det da liksom loser sig lite av sig sjalvt med vad som ska goras for att fa tiden att ga.
