Det kommer nog bli en del text här. Jag hoppas att ni orkar läsa igenom för jag behöver verkligen råd. Råd som jag inte har någon annan jag litar på att fråga om.

Jag är en kille som aldrig har haft något seriöst förhållande. Jag har haft svårt att bli kär, tills nu i sommar. Nu har jag verkligen gått och kärat ner mig i en härlig tjej som jag träffat 1-2 gånger i veckan. Hon bor 2 mil ifrån mig med dåliga bussförbindelser. Först var jag nog bara ute efter en sommarfling eftersom att jag visste att jag skulle flytta härifrån till hösten men nu har det blivit mer på allvar. Jag har fått vissa signaler på att det skulle kunna bli något seriöst trots att jag har sagt till henne att jag ska flytta ner och börja plugga i Göteborg till hösten. Cirka 40-50 mil ifrån där jag bor nu. (det går direkttåg mellan) Men samtidigt en del signaler och saker som visar tvärtom.

Vi pratade för ett tag sedan om gamla förhållanden och så och då berättade hon om ett gammalt "distansförhållande" hon haft som bara gällde 9 mil, där sa hon att det till slut blev svårt att hitta tid att träffas så att det tog slut ganska snabbt. Jag har också märkt att när vi har bestämt träffar nu på sommaren så har hon varit rätt svår att bestämma med. Det som har varit bestämt har ändrats osv. Hon tycker exempelvis inte om att ses över kvällen/natten om hon har något speciellt att göra dagen efter. Kvällen går bra, men inte att sova över.

Tror ni att jag försöker lura mig själv genom att tro att det skulle kunna bli vi i höst om det redan nu är svårt att bestämma hur vi ska ses? Jag vet att jag själv är väldigt spontan och inte kommer ha några problem med att åka och ses så ofta det går. Men kommer hon?

Jag blir bara så less om jag förstör min livs första kärlek genom att säga hur jag tycker och tänker om att det redan nu verkar vara så komplicerat att ses. Jag vet inte ens om jag vågar fråga henne hur det blir till höst med tanke på alla olika signaler jag fått.

Vad ska jag göra?