nä fast kanske om man väntar sig att alla ska förlåta en själv ?? fast kanske irrelevant.

beror på 

honolulu: jo, jo, det är det jag diskuterar/funderar kring fast utifrån ett annat perspektiv.

Ja, ansvar i betydelsen att båda parter skulle må bäst av att göra det och hela processen då skulle fullföljas, men skyldighet känns ändock som fel ord

Mahalageasca: det är precis som matte

ja, det är så det tycks vara. det förefaller rimligt. orsak-verkan, ting/entiteter som reagerar med varandra. skulle inte sträcka mig till att det är självklart, då jag just pga lulus illusion-koncept föredrar att ha distans till uppfattningar som alltets beskaffenhet.

honolulu:

kul att vi tänker samma! brukar se upp till dina filosofiska inlägg när du skriver dem, så det är fint att läsa det du skriver när vi är inne på samma spår i tänkandet. haha! jag är nog också inne i det generella tänkandet om människans natur, vår existens osv.

jag tror att man utgår mycket utifrån den förfördelade personens smärta när man besvarar den frågan och kanske kommer fram till att det absolut inte bör vara en skyldighet, istället för att se till hur vi faktiskt funkar som människor. klart det är jobbigt, men kan man bortse från något så basalt (att vi klantar oss) och anse att smärtan går före? man har ju tolerans och förståelse för människors tillkortakommanden i andra sammanhang.

åh, hehe! cool att höra! blev glad att se de här två senaste trådarna som hade just sådan här filosofisk prägel. då vill man ta tillfället i akt och kötta på.  människans natur och frågorna om vår existens är sannerligen fascinerande men svåra nötar att knäcka!

man kan tänka att beroende på "brottets" svårighetsgrad (juridiskt som moraliskt) reagerar folk olika. att när det kommer till frågor där människor har mycket känslor, tenderar känslorna att utgöra ett filter för människans tänkande, vilket skulle kunna vara därför som folk i allmänhet verkar ha lättare att förlåta mindre överträdelser jämfört med tyngre sådana; man känner helt enkelt inte lika starkt för en mindre överträdelse som för en grövre. känslorna tar inte över. man har då lättare att ta till sig av konceptet angående människans imperfektion och som resultat av det har en större benägenhet till barmhärtighet och förståelse.

ett intryck är dagens rättssystem fungerar ganska likt resonemanget: "an eye for and eye". det kan man tycka i klartext betyder: "gör du fel kan du räkna med hämnd". hämnden i denna kontext skulle då vara att man sätter folk i fängelse med syftet att de ska lida. man skulle kunna tycka att det är destruktivt, för att inte säga en ganska omogen princip att bygga ett samhälle på, kanske.

Chib:

ja, det är så det tycks vara. det förefaller rimligt. orsak-verkan, ting/entiteter som reagerar med varandra. skulle inte sträcka mig till att det är självklart, då jag just pga lulus illusion-koncept föredrar att ha distans till uppfattningar som alltets beskaffenhet.

åh, hehe! cool att höra! blev glad att se de här två senaste trådarna som hade just sådan här filosofisk prägel. då vill man ta tillfället i akt och kötta på.  människans natur och frågorna om vår existens är sannerligen fascinerande men svåra nötar att knäcka!

man kan tänka att beroende på "brottets" svårighetsgrad (juridiskt som moraliskt) reagerar folk olika. att när det kommer till frågor där människor har mycket känslor, tenderar känslorna att utgöra ett filter för människans tänkande, vilket skulle kunna vara därför som folk i allmänhet verkar ha lättare att förlåta mindre överträdelser jämfört med tyngre sådana; man känner helt enkelt inte lika starkt för en mindre överträdelse som för en grövre. känslorna tar inte över. man har då lättare att ta till sig av konceptet angående människans imperfektion och som resultat av det har en större benägenhet till barmhärtighet och förståelse.

ett intryck är dagens rättssystem fungerar ganska likt resonemanget: "an eye for and eye". det kan man tycka i klartext betyder: "gör du fel kan du räkna med hämnd". hämnden i denna kontext skulle då vara att man sätter folk i fängelse med syftet att de ska lida. man skulle kunna tycka att det är destruktivt, för att inte säga en ganska omogen princip att bygga ett samhälle på, kanske.

haha ja, jag brukar fundera mycket men kul att se vad andra tänker.

intressant perspektiv, så är det ju. undrar hur mycket mängden destruction i övrigt räknas in, utöver känsloperspektivet. tex att samma handling är värre beroende på vem som gör den, om det är en bästis vs en bekant eftersom det skadar förhållanden, tillit osv.

ja fast fängelse är väl mer som rehab? 

Chib:

ja, det är så det tycks vara. det förefaller rimligt. orsak-verkan, ting/entiteter som reagerar med varandra. skulle inte sträcka mig till att det är självklart, då jag just pga lulus illusion-koncept föredrar att ha distans till uppfattningar som alltets beskaffenhet.

så du vägrar ha en åsikt i alla frågor pga lulus illusion-koncept? varför kan inte logik användas i denna? finner du några hål? vi tänker oss att vi har en myrstack med myror och en näve nyckelpigor eller något, om jag hade all nödvändig information (var befinner sig varje enskild myra, vilka fysiska förutsättningar har den, hur är den riktad, var landar den nyckelpiganosvosv) skulle det gå att räkna ut hur många som klarar sig om jag lägger dem på stacken, samma sak är applicerbart på enormt större skala bara att variablerna blir "oändligt" många, redan vid myrstacken är de "oändligt" många dock.
svara om du vill

mega nej

Mahalageasca: så du vägrar ha en åsikt i alla frågor pga lulus illusion-koncept?

"vägrar", vet jag inte. åsikter kan jag ha, men dessa ser jag som hypotetiska. när du sade "självklarhet", uppfattade jag det som att du tog anspråk på verklighetens natur, snarare än uttryckte en åsikt och menande att det synsättet var självklart för dig själv. därför sade jag att jag ville ta avstånd från just "självklarthet"sbegreppet. ett missförstånd, tror jag. hur ser du på saken?

Mahalageasca: varför kan inte logik användas i denna?

det kan det nog, men jag binder mig inte till att logiken är sanningens språk. inte heller motsätter jag mig det. jag lämnar det öppet. utifrån logikens perspektiv kan orsak-verkan vara det rimligaste sättet att se världen - det motsätter jag mig inte.

Mahalageasca: samma sak är applicerbart på enormt större skala bara att variablerna blir "oändligt"

jodå - jag säger inte emot att det kan vara så men jag lämnar det öppet för att det kanske inte är det.

Chib: "vägrar", vet jag inte. åsikter kan jag ha, men dessa ser jag som hypotetiska. när du sade "självklarhet", uppfattade jag det som att du tog anspråk på verklighetens natur, snarare än uttryckte en åsikt och menande att det synsättet var självklart för dig själv. därför sade jag att jag ville ta avstånd från just "självklarthet"sbegreppet. ett missförstånd, tror jag. hur ser du på saken?

Chib: det kan det nog, men jag binder mig inte till att logiken är sanningens språk. inte heller motsätter jag mig det. jag lämnar det öppet. utifrån logikens perspektiv kan orsak-verkan vara det rimligaste sättet att se världen - det motsätter jag mig inte.

Chib: jodå - jag säger inte emot att det kan vara så men jag lämnar det öppet för att det kanske inte är det.

för att förklara verkligheten som vi ser och upplever den (varför man nu skulle ha ett behov av något annat förklaringsvärde) så passar det jag beskrivit till 100%, det kan ju omöjligt inte vara så? annars handlar det ju om något religiöst och det går som bekant inte att diskutera vad folk får för sig att tro.
för att se världen vi lever i och bemöta denna på det mest rationella sätt som går så passar den "teori" jag beskriver. men jag är "100%" säker på att det är absolut sanning, iaf i den här simulationen eller vad man nu vill kalla det, utanför den är jag lika clueless som du antyder att man bör erkänna, det är dock inte särskilt relevant annat än för metafysiker som vill debattera intet, imo. speciellt när det här konkreta, reella, förklarar precis hur vi bör bete oss gentemot varandra och världen osv.

honolulu: haha, typ som att alla korpar är svarta.. räcker med en vit korp för att motbevisa det.

Därför har Jehova begåvat oss med det ack så användbara och ack så efterblivna argumentet att det "är undantaget som  bekräftar regeln."

snor:

hahaha  håller med om detta. tycker dock fortfarande ej det är en skyldighet att förlåta. men klart folk inte handlar av ren ondska (förutom carl bildt då, obviously) men det betyder ej att konsekvensen måste förlåtas. typ om ens kille misshandlar en för att han har problem med aggressivitet, det är inte särskilt lätt att förlåta bara för att man vet att han EGENTLIGEN inte är en ondskefull, sadistisk person. det han gör rä fortfarande något som sårar och som är fullständigt fel och då tycker jag inte att man ska behöva känna sig skyldig att förlåta honom.

Jag tycker inte heller att man skall förlåta i alla fall framför allt inte i det du tar upp men där skulle man kunna spela djävulens advokat och hävda att man kan förlåta personen men inte handlingen.

har inte läst genom tråden för jag orkar inte, men tror stenhårt på att förlåta folk, vara ödmjuk och att gå vidare. klart att d finns extrema undantag, skulle inte vilja vara bästis med någon som hade mördat min familj, men tänker att det mesta går att förlåta, onödigt att älta både för ens eget+personen i frågas välbefinnande. finns inget att förlora på det. att förlåta betyder inte att handlingen man förlåter är okej, utan att man accepterar och i någon mån förstår att alla kan göra fel.