Det är så att jag har en kompis som jag känt sedan vi var 4 och vi har varit jättebra vänner hur länge som helst. Visst har vi bråkat men det har vi förlåtit efter någon dag, men nu har hon varit sur i flera månader. Jag vill ha henne som vän så länge hon inte är sur men jag har ingen aning om vad jag ska göra för att det ska bli bra igen.
Men just nu vill jag mest att hon ska misslyckas med att bli kompis med de där som hon springer efter hela tiden och ställer alla möjliga dumma frågor till (Ex. Vad klockan är när hon frågade någon annan precis innan). Jag vill att hon ska misslyckad behålla sina gamla vänner för att vi(de, för jag har redan gjort det) ser hur egoistisk och vilken kappvändare hon är. Jag vill att hon ska prata illa om mig eller göra något riktigt dumt så att jag verkligen har en anledning att känna så här bara.
Jag hatar att hon är glad så länge vi pratar om henne och att så fort jag konstaterar något för att hon inte säger något tittar hon på mig och himlar med ögonen eller bara hummar till svar. Hon blir sur om jag går för långsamt och inte pratar tillräckligt mycket, men om jag går fortare går hon bara ännu snabbare och om jag inte pratar om rätt ämne och inte säger exakt det hon vill att jag ska säga. Om jag skulle prata med någon annan som frågar vad jag fick på ett prov och säger att jag fick ett A blir hon sur på mig och pratar inte alls. Hon säger inte "Hej då" om inte jag gör det först och om jag frågar om jag kan gå eller om hon kommer snart säger hon att hon kommer strax men först efter en halvtimme är hon färdig och går sedan iväg utan att säga någonting till mig. Jag har ingen aning om varför hon gör så för jag har gjort allt för att hon ska vara så glad som möjligt. Jag pratar om det hon vill prata om, svarar på de frågor hon ställer direkt till mig och ställer inga frågor till henne. Fast jag får inte heller dissa henne och vända mig till alla utom henne utan jag måste placera mig precis rätt så att jag kan säga att jag frågade en annan för att den var närmast. Jag ska helst inte få bättre betyg än henne men det är ingenting jag tänker ändra på. Så gärna vill jag inte ha henne som vän faktiskt. Jag ska ge henne komplimanger men de får inte ta för mycket av hennes tid. Om jag pratar med någon annan hoppar hon in och vill att vi ska säga om allt vi sagt innan hon kom. Men om jag kommer till henne när hon pratar med någon, även om det enda jag vill är att upplysa henne om är att vi andra går till lektionen så ignorerar hon mig bara.
Jag har kommit fram till att jag hatar henne.
Snälla någon, vad ska jag göra?
Jag vet att jag har varit rätt så partisk men vad förväntar ni er när jag skriver att jag hatar henne?
Hur gamla är ni?
15
Kan du inte prata med henne, ta upp det här och säga att du tycker att det är jobbigt att försöka tillfredsställa hennes krav?
Vi har pratat om det flera gånger och vi båda har lovat att bättra oss, men nästa morgon så är hon ändå sur igen. Hon har väldigt kort stubin och kan bli sur för allt möjligt, särskilt om hon redan är lite irriterad på personen. Jag brukar mer dra mig undan när jag känner att jag inte är helt välkommen och det säger hon att hon uppfattar som att jag ignorerar henne.
Vi går i samma klass så vi kan inte ta en paus från varandra heller..
hejssansvejssan:
Vi går i samma klass så vi kan inte ta en paus från varandra heller..
Det kan ni visst. Du har ingen skyldighet att vara med någon som inte får dig att må bra bara för att ni går i samma klass. Det kanske blir lite konstig stämning, visst, men är det inte bättre att ni går skilda vägar och utvecklas åt det bättre hållet var för sig? Speciellt hon verkar ju vara i behov av lite utveckling, i din text framstår hon som osäker så till den milda grad att hon blir missunnsam mot vänner. Big no-no.
Har du några andra vänner du kan vända dig till om det skulle krisa? Det är alltid svårt att "göra slut" med någon man känt länge, men ni kanske blir jättebra vänner igen någon gång, utan några surheter och konstigheter emellan?
Nu låter jag säkert som att jag bara kommer upp med massa anledningar till att det inte går och det kanske jag gör men i alla fall. Vi spenderar ju största delen an våra dagar i skolan med våran klass och där brukar vi vara med samma personer. Vi sitter vid samma bord i matsalen sitter med varandra på rasterna och oftast på lektionerna, så om vi skulle sluta vara vänner skulle antingen någon av oss behöva gå ensam eller vara med folk från andra klasser som vi aldrig har lektioner med eller lunch samtidigt som. Men om vi skulle vara med dem som vi brukar vara med fast inte vara vänner så skulle det ändå bli ungefär som nu.
Om hon ändå aldrig bättrar sig ser jag ingen anledning till att du ska behålla henne som vän.
Jo, jag vet att det kanske vore det bästa att inte vara vän med henne, men det är inte så lätt att bara sluta vara vänner efter att ha spenderat 3 fjärdedelar av sitt liv som vänner. Jag försöker att inte bry mig om henne, jag pratar normalt när hon pratar med mig och om jag behöver fråga henne om något gör jag det, men om jag kan fråga någon annan så gör jag det. Jag är med mina andra vänner istället för att hänge efter henne. Jag bryr mig inte om hon himlar med ögonen eller suckar utan bara ignorerar det. Det fungerar rätt så bra och jag gör ingenting fel på det sättet.
Men nu hade det varit bra hela veckan och jag har varit hur glad som helst över det. Men idag så var hon sur igen och då blev jag hemskt ledsen, eller snarare arg. Det har lagt sig lite nu men jag kan fortfarande stå för allt jag skrev i början. Men jag trodde verkligen att det skulle bli som vanligt igen och hade börjat glömma allt det dåliga, men idag när hon blev sur igen blev jag bara så väldigt besviken.
Åh.
Jag hade en gång en "bästa vän" som var lite(mycket) likt din "bästa vän".
Vi bröt kontakten helt till slut.
Det var skönt, och förmodligen bra för oss båda.
Kan ni kanske prata om saken och komma överens om att inte vara "bästa vänner"?
Alltså, att ni fortfarande hänger i samma kretsar och hälsar på varandra utan agg, men att ni inte längre försöker upprätthålla någon slags utbränd vänskap.
Hon verkar ju inte heller få så mycket näring av det, mer än till något slags stört kontrollbehov.
skit i henne. eran relation verkar jävligt värdelös. sluta lägga energi på henne.
Lite kul att rubriken är "Hatar min bästa vän". Om du hatar henne är det väl inte din BÄSTA vän? >_> Just sayin'
Allina:
Lite kul att rubriken är "Hatar min bästa vän". Om du hatar henne är det väl inte din BÄSTA vän? >_> Just sayin'
Hon har varit det hur länge som helst så det är lite svårt att sluta använda den titeln på henne. Men jag hade tänk att sluta men det nu.
Idag fick jag veta att hon gått omkring och pratat illa om mig, så nu får det vara nog. Jag vill nog inte ha kvar henne som vän ändå. Jag har hållit på och försökt vara henne till lags och hoppats att hennes aversion skulle avta (Och det kan ju ha varit en anledning till att hon fortsatte hålla på så), men nu fick jag nog.
Tack.
Skönt att du slipper henne nu. Förhoppningsvis lärde hon sig att man inte kan behandla sina vänner hur som helst.
OM DU HATAR HENNE ÄR DET INTE DIN BÄSTA VÄN!!!
