Denna tråden kanske är i fel forum, men detskuter jag fullständigt i.

Mitt liv suger verkligen, hårt. Det känns som om jag bara slösar bort min tonårstid..
Varje jävla dag händer det samma sak, jag går upp tidigt som fan, är typ helt borta i skallen, är sjukt trött. Sitter och halvsover vid matbordet i mörkret samtidigt som jag försöker få i mig lite frukost fastän jag inte alls är hungrig. Efter frukost går jag till toan, kollar på mig själv i spegeln och tänker på hur jävla ful jag är. Jag trycker alla nya finnar som har poppat upp under natten, försöker fixa mitt jävla hår också, som jag håller på bli galen på. Har aldrig varit hos frisören i hela mitt liv, pappa har alltid klippt mig. har aldrig egentligen velat gå till frisören eftersom mitt hår är som ett jävla träsk, går inte att göra det snyggt på något sätt. Efter att jag har fått bort det mesta av morgonruffset så springer jag till bussen, blir nästan alltid försenad på grund av att jag står för länge på toan och försöker göra så gott jag kan med det jag har. På bussen sitter jag ensam och sover, lyssnar ibland på musik, försöker tänka positivt, försöker vara lite glad..
När jag går till lektionen så går jag alltid ensam, håller i mina jävla böcker, jag HATAR verkligen skolan. På lektionen sitter jag alltid ensam, ingen vill sitta bredvid mig. Jag sitter längst bak i klasrummet, helt tyst. Jag brukar inte säga ett ord på lektionen om jag inte måste typ svara på en fråga eller något liknande. Samma sak varenda jävla lektion.
På lunchen försöker jag alltid få kontakt med dom andra, brukar jämt sätta mig vid samma bord som dom andra. Men jag sitter bara där, helt tyst, försöker få i mig lite av den ruttna skolmaten. Patetiskt.. På rasterna är det ungefär samma sak, jag försöker hänga med dom andra, följer efter dom som en jävla knähund. Säger oftast ingenting här heller. Jag är så jävla blyg. Jag har alltid varit blyg, hela mitt liv. DET ÄR HEMSKT!!!!!!!!! Varje dag får jag även massa skit av dom andra. T ex på lektionerna när vi jobbar i grupp, ibland när jag inte hänger med riktigt, vilket händer rätt ofta så frågar jag alltid vad, man ska göra, hur man ska göra osv osv, så får jag ofta sånna där kommentarer som "Är du dum i huvudet?" "Men häng med iställlet för att fråga mig hela jävla tiden!" Eller typ så suckar dom vääldigt djupt, och förklarar för mig som om jag vore en jävla 3 åring eller något.. och självklart så sitter jag där och tar emot alla dessa kommentarer. Det har jag alltid gjort, hela mitt liv, och det börjar göra väldigt ont nu ska ni veta. När dom ibland snackar om hurt dum i huvudet jag är (Och det är jag säkert också) så blir jag så arg och ledsen så jag bara vill börja lipa, eller misshandla någon.. Varje sån där elak kommentar om hur dum jag är känns som ett slag i magen, eller en pungspark. Skolan går rakt åt helvete just nu också.. Fan jag fattar ingenting på lektionerna, får alltid dåliga betyg på proven, och detta gör mig väldigt orolig eftersom allt detta påverkar ju min framtid.

På min fritid sitter jag 24/7 vid datorn, direkt när jag komemr hem, DATORN! Jag sitter t om och äter vid datorn wtf! jag slösar verkligen bort massa tid här vid datorn. På helgerna händer det fan ingenting, bara datorn o TV.. Detta gör mig så sjukt deprimerad, jag vill bara dö ibland.. När jag tänker på hur alla andra är ute o festar och har skoj, så sitter jag här och degar framför datorn.

Jag har börjat gymma ofta. Detta gör så att jag får lite mer självförtroende, och jag har blivit lite "biff". Jag skulle lätt kunna spöa dom jag inte gillar i min klass, och jag är inte rädd för att få spö eller något. Men vad gör alla dessa muskler för nytta när jag är en sån fegis. Jag vågar aldrig säga emot någon, säger aldrig något.. Och det hjälper fan inte med tjejer heller, jag tycker jag är så sjukt jävla ful i ansiktet, hemskt! Ansiktet är ju det viktigaste om man vill se bra ut, eller hur?! jag är 16 år gammal, jag är oskuld, aldrig haft en flickvän, aldrig kysst eller ens pussat en tjej. Folk börjar tro att jag är bög också.. Helvete.

Vafan ska jag göra liksom? Jag är sjukt blyg, ful som fan, har enormt dåligt självförtroende. Jag suger i skolan, hatar mig själv. Ska jag ta självmord? Jag börjar fundera på det, men jag skulle nog inte våga det heller, jag är ju en sån.. fegis.

I alla dessa år har jag hållt alla mina sånna här känslor inom mig, och jag exploderar snart. Jag kommer snart att ta ett järnrör och misshandla någon känns det som.
Detta vart skönt som fan, att få ut lite av mina känslor. Tack för att ni läste! ;o