Aviseringar
Rensa alla

Haters/intoleranta/allmänt anti-folk


Ämnesstartare

Okej. 19 kille som önskar bli tjej.
Jag fick nyligen en remiss till könsutredningen. Förhoppningsvis kan jag börja med hormoner snart. För att fira detta så bestämde jag mig för att få upp modet att försöka vara tjej, iallafall till ICA och tillbaka. Och det var även första gången jag vågade vara mig själv öppet.

Det tog inte långt tid innan en lite äldre kille kom fram och sa till mig (när jag kollade igenom frukt): "Du lurar ingen. Sluta lek, dumma missfoster"

Nu kollade typ halva fruktavdelningen på mig, och killen gick bara iväg. Jag blev så ledsen så jag bara lämnade allting och gick ut gråtande. (vilket jag ångrade när jag kom hem för jag behöver verkligen mjölk)

Så det var typ världens downer, och kommer nu spendera kvällen insjuken i glass och en gammal DVD av parlamentet.

Men jag undrade lite om ni har haft liknande historier? Och blir man van vid det? och typ andra tips om sånt här.

Främst riktat till andra trans-tjejer/killar men alla kan ju svara.


   
Citera

Jag har aldrig varit med om det då jag inte är trans men jag tycker det är väldigt onödigt och elakt sagt av den personen. Du får se ut som du vill utan att andra ska håna dig. Kommentarer om utseende och sådär har jag stött på och det ska väl de ge fan i, jag kanske tycker att jag är snygg. Så bry dig inte om vad andra tycker. Speciellt inte sådana som inte ens känner dig.

Vänj dig inte vid det. De ska ha stryk. Idioter.


   
SvaraCitera

Varför gör ett par bröst och ett annat könsorgan dig mer kvinnlig?


   
SvaraCitera

Jag menar, om du känner att det passar dig bättre är det bara bra att du kan få hjälp att nå det du skulle känna dig bekväm med. Men definitionen av vad manligt respektive kvinnligt är, bör studeras.


   
SvaraCitera

Confundus:

Jag menar, om du känner att det passar dig bättre är det bara bra att du kan få hjälp att nå det du skulle känna dig bekväm med. Men definitionen av vad manligt respektive kvinnligt är, bör studeras.

Du är smart. Bra skrivet.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Jo, jag vet att jag inte borde bry mig.
"Vad vet dom?" liksom. Men jag blir bara orolig att det kommer vara sådana människor överallt.

Jag är säkert överparanoid, men detta var ju ändå bara en liten ICA. Så jag blir rädd att samma sak kommer hända om jag skulle vara tjej på heltid.

Av vad jag har hört från andra forum så är sånt här rätt vanligt här i Sverige och att våld inte är ovanligt.
Så jag blir typ panikslagen ens över tanken att gå ut som mig själv igen.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Confundus:

Jag menar, om du känner att det passar dig bättre är det bara bra att du kan få hjälp att nå det du skulle känna dig bekväm med. Men definitionen av vad manligt respektive kvinnligt är, bör studeras.

Sant, men jag känner mig inte så kvinnlig. Men jag känner mig som tjej.

Jag brukar klä mig rätt könsneutralt och beter mig rätt könsneutralt, men jag känner mig mer som en androgyn tjej än en androgyn kille.

Svårt att förklara, men det är typ så jag känner.


   
SvaraCitera

Hjärtlös:

Du är smart. Bra skrivet.

Tack så mycket, det är jättefint att höra!


   
SvaraCitera

Usch, vilket vider. [sad] Stryk skulle han ha.

Folk har många gånger sagt "han" om mig, och sedan nervöst och obekvämt rättat sig till "hon", när de tyckt sig göra ett misstag. Det i somras när jag satt i rullstol och folk tilltalade de som körde rullstolen istället för mig. Det följde dock inga elaka utfall efter deras pronomenambivalens.

Jag har aldrig hört något riktigt elakt, som att någon har kastat ett glåpord efter mig för att de inte tyckt om mitt könsuttryck. Det otrevligaste jag fått under 2012 är kanske "Är du kille eller tjej?" med spydigt tonfall.

Sedan har jag varit för rädd för att tala tillbaka när folk ropat "Hey killen!" till mig, eftersom det varit sent på kvällen och jag inte velat visa att jag har "fel" röst. Men det kanske bara är överdriven noja från min sida.

Jag tror det är mycket vanligare att folk säger spydiga saker och behandlar folk illa när det är någon som folk läser som en kille som har ett feminint könsuttryck det handlar om.

Om man som jag av människor omkring mig oftast läses som en tjej med ett stundvis maskulint uttryck brukar man nog inte få lika mycket skit som till exempel en 19-årig trans-tjej som inte genomgått behandling med hormonblockerare och östrogen, men har på sig feminina kläder.

Det tror jag är för att det i vårt samhälle ses som mer av ett uppköp att vara maskulin som tjej än feminin som kille. Det ses som lite bättre att hålla på med killgrejer och vara kille. Då tycker folk att det är mer stötande med "en kille i tjejkläder".


   
SvaraCitera

ampremier:

Jag brukar klä mig rätt könsneutralt och beter mig rätt könsneutralt, men jag känner mig mer som en androgyn tjej än en androgyn kille.

Du/folk i allmänhet etiketterar en identitet genom att koppla ihop beteendet + fysik. Har man beteendet, men inte fysiken, verkar det som att det anses vara en"defekt/inkorrekt/felaktig" kombination och behandlas därefter. Men ett kön och ett beteende (genus) är inte samma sak. Du sätter definitionen på vad du ska vara. Varför inte bara vara du? Utan att sätta stämpel på det. Du har ditt sätt att vara och din kropp.

Klart man blir förvirrad kring vilket genus/kön man tillhör när det finns förutfattade meningar kring hur man ska vara om man har en manlig respektive kvinnlig fysik och beteendet som "hör till" det.


   
SvaraCitera

ampremier:

Det tog inte långt tid innan en lite äldre kille kom fram och sa till mig (när jag kollade igenom frukt): "Du lurar ingen. Sluta lek, dumma missfoster"

fy vad osympatiskt

om det hänt mig o jag inte varit för chockad för att tänka ut ett svar skulle jag svarat ''du lurar ingen heller, vem som helst kan se att du är ett jävla rövhål''


   
SvaraCitera

Confundus:

g

Va smart du blev helt plötsligt


   
SvaraCitera

Confundus:

Men ett kön

Det är även intressant att tänka på vad som utgör ett biologiskt kön. Vad vi avkräver av en person, för att vi ska köpa att de är en man eller kvinna biologiskt sett. Vilka komponenter som krävs och vilka som vi tycker är okej om de faller bort, och under vilka omständigheter. Men det är en lång diskussion jag inte tycker att vi bör kapa ampremiers tråd med.

Confundus:

Varför inte bara vara du? Utan att sätta stämpel på det. Du har ditt sätt att vara och din kropp.

Jag tycker att vi bör vara försiktiga med att ifrågasätta vad hon ska eller inte ska göra. Om hon skulle känna att hon behövde ändra sin kropp, varför ska hon inte göra det?

Btw ampremier, säg gärna om jag inte ska skriva "hon" om dig.


   
SvaraCitera

191 dalmatiner:

Va smart du blev helt plötsligt

Tack, ennie!

Ögon i en plåthink:

Det är även intressant att tänka på vad som utgör ett biologiskt kön. Vad vi avkräver av en person, för att vi ska köpa att de är en man eller kvinna biologiskt sett. Vilka komponenter som krävs och vilka som vi tycker är okej om de faller bort, och under vilka omständigheter. Men det är en lång diskussion jag inte tycker att vi bör kapa ampremiers tråd med.

Javisst, mycket intressant! Skapa gärna en ny tråd där det diskuteras. Jag har tyvärr för dåliga biologikunskaper för att kunna tillföra särskilt mycket på den biten, men tror andra har.

Ögon i en plåthink:

Jag tycker att vi bör vara försiktiga med att ifrågasätta vad hon ska eller inte ska göra. Om hon skulle känna att hon behövde ändra sin kropp, varför ska hon inte göra det?

Tycker inte att jag ifrågasätter så mycket, utan mer tänker mig en motivering och bara undrar kring dens tankrar om det hela. Inte för att jag ser något problem i dens vilja - det gör jag naturligtvis inte.


   
SvaraCitera
Ämnesstartare

Confundus:

Du sätter definitionen på vad du ska vara. Varför inte bara vara du? Utan att sätta stämpel på det. Du har ditt sätt att vara och din kropp. .

Ja, men jag har som sagt vart rädd för att vara det öppet. Och nu när jag var det öppet blev jag direkt påhoppad.

Problemet är ju inte att jag inte är mig själv, utan att jag får skit när jag är det och därför ar rädd för att vara mig själv, då min kropp inte matchar mig.

Jag är inte ett dugg förvirrad över den viktigaste punkten. Jag är tjej. Det är den jag är, men min kropp matchar inte. Den kropp jag går omkring i är som ett skal.

Och jag vill bli sedd för den jag är. Jag vill att min kropp ska vara just min kropp. Just nu är den inte det, och det är därför jag anpassar.

Det kan verka så lätt att säga att jag bara ska vara mig själv, men det är svårt när man inte ser sig själv i spegeln och blir äcklad av sin kropp.

*andas*

Ögon i en plåthink:

Btw ampremier, säg gärna om jag inte ska skriva "hon" om dig.

Jag är inte van vid det men det känns jättebra 😀

Confundus:

undrar kring dens tankrar om det hela. Inte för att jag ser något problem i dens vilja - det gör jag naturligtvis inte.

Confundus:

dens

Jag tror inte någon människa är okej att bli talad om som "den"


   
SvaraCitera